snus och dus

Min fyraåring sitter och äter på en liten men god blodapelsin vid köksbordet:
- Morfar är faktiskt större en pappa. För att han gillar snus - och det gör inte pappa.
Han är helt säker på sin sak. Jag försöker att inte skratta - alltför mycket - håller med och krafsar snabbt ner de sagda orden på närmaste papper. Tänk ett liv utan barn... hjälp vilka förlorade goda stunder! Den logiken kanske inte håller riktigt men ni förstår nog vad jag menar!

Nu är det snart dags för bokslut och framåtblickande då tjogohundranio blir tjugohundratio.

Innan dess ska jag bara slutgiltigt välja morgondagens förrätt, skriva handlingslista, plocka lite hemma, städa kattlåda, laga middag, packa för resan och njuta av den här ensamma stunden då pappan och barnen åker skridskor. Därför skyndar jag mig att skriva så att jag ska hinna ta det lugnt en stund med skön musik och fötterna invid brasan. Konstigt att lugnet inte infinner sig, eller? Egen-tids-stress känns förbannat trist att inse. Nu tar vi mantrat: E-n s-a-k -i- t-a-g-e-t och andas lugnt och sätt på den där sköna musiken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0