idyll och löständer
Idag har jag och barnen sett på filmer från då barnen var bebisar. En liten bråkdel av det material som finns... Och det var ljuvligt och konstigt på samma gång. Hur fort man glömmer och vilka underbara stunder!
Vi verkade leva i rena rama familjeidyllen hela tiden. Det som finns på film måste väl vara sanning? Testade för säkerhets skull att filma lite idag också. Barnen bakade kakor till mina instruktioner och det blev lite idylliskt mjöl och lika idylliskt socker både här och var. Ja, vi måste helt enkelt vara lyckliga!
Faktiskt ska jag i ärlighetens namn säga att familjelivet på många sätt är underbart i dagsläget. Ledordet verkar vara kommunikation för den som händelsevis inte redan vet. Barnen har inte sina lättaste utvecklingsfaser dock just nu och en av Alfreds kommentarer var att han skulle vilja vara Alfred på filmen igen - med lite blanka ögon. På kvällen tyckte han dock att det hade varit en bra dag och han förklarade att det verkade så mysigt att vara liten just när han såg på filmen. Det är inte enkelt att växa och utvecklas och ta emot krav.
Alfreds tand är jättelös och kanske tappar han den imorgon!
Bebisaxel och nästan bebisalfred. Snart fyra år sedan. Den ena hade inte ens några tänder!
Hej min vän!!
Jag vet att dina/era barn har världens bästa mamma & pappa... Jag vet att ditt tålamod, din pedagogik & kärlek kommer göra din barn till underbara människor även som stora barn.
..............
För min egen del har jag lite svårt att komma ihåg att även en 13 åring inte är så stor... som man kanske ser ut...
För kanske ett år sedan när jag påpekade att jag inte tyckte att Lisas tonläge var så trevligt så svarade hon mig "Jag kan inte rå för min nya dialekt!!" ....
Den kommer jag aldrig att glömma!
..........
Vad söta pojkarna är.. vilka godingar!!1
Kram
A
