möte med havet
Idag har jag mött havet.
Insupit vinden, solen och den lätta kyliga sanden.
Njutit av glittrande vatten och kusinernas lek.
Barn som helt går upp i sand, snäckor och en och annan klyfta av vattenmelon.
Kyla finns inte.
På en god stund.
Och så sandslottbygge. Mesta jobbet utfört av mamman och svågern. Till det är dags att ta itu med vallgraven. Då visar sig några fantastiska egenskaper. Vallgraven måste givetvis fyllas med vatten! Till havet är det ett tiotal meter men nu finns ett uppdrag. En använd pappersmugg med hål i kommer fram och en plastpåse och någon tar samtidigt på sig den viktiga rollen som arbetsledare - ensambarnet i kusinskaran givetvis! Storebror vadar bestämt ut i havet och fyller plastpåsen - kånkar upp och tömmer i vallgraven. Sekundsnabbt är vattnet borta... Men skam den som ger sig! Ut i havet igen! Upprullade byxor räcker inte riktigt till för att hålla sig torr. Arbetsledaren med sin röra-om-pinne upplyser om att vattnet är borta, storebror kämpar runt i havet tills plastpåsen är full och lillebror springer med muggen med hål i. Någon droppe finns kvar varje gång han når vallgraven och nöjd med sin kämpainsats tömmer dropparna. Vända på vända och de drypande våta byxorna och kampen med plastpåsen och muggen med hål i ger resultat. Vattnet stannar kvar, kanske en halv minut eller så! Belöning för mödan.
Sedan bär det av till pizzerian i en för ena sonen mycket passande klädsel - fleecetröja, jacka, kalsonger, strumpor och joggingskor. I bilen ligger två par sandiga och vattendrypande mjukisbyxor - nöjda med sitt möte med havet.
Liksom mamman.
Insupit vinden, solen och den lätta kyliga sanden.
Njutit av glittrande vatten och kusinernas lek.
Barn som helt går upp i sand, snäckor och en och annan klyfta av vattenmelon.
Kyla finns inte.
På en god stund.
Och så sandslottbygge. Mesta jobbet utfört av mamman och svågern. Till det är dags att ta itu med vallgraven. Då visar sig några fantastiska egenskaper. Vallgraven måste givetvis fyllas med vatten! Till havet är det ett tiotal meter men nu finns ett uppdrag. En använd pappersmugg med hål i kommer fram och en plastpåse och någon tar samtidigt på sig den viktiga rollen som arbetsledare - ensambarnet i kusinskaran givetvis! Storebror vadar bestämt ut i havet och fyller plastpåsen - kånkar upp och tömmer i vallgraven. Sekundsnabbt är vattnet borta... Men skam den som ger sig! Ut i havet igen! Upprullade byxor räcker inte riktigt till för att hålla sig torr. Arbetsledaren med sin röra-om-pinne upplyser om att vattnet är borta, storebror kämpar runt i havet tills plastpåsen är full och lillebror springer med muggen med hål i. Någon droppe finns kvar varje gång han når vallgraven och nöjd med sin kämpainsats tömmer dropparna. Vända på vända och de drypande våta byxorna och kampen med plastpåsen och muggen med hål i ger resultat. Vattnet stannar kvar, kanske en halv minut eller så! Belöning för mödan.
Sedan bär det av till pizzerian i en för ena sonen mycket passande klädsel - fleecetröja, jacka, kalsonger, strumpor och joggingskor. I bilen ligger två par sandiga och vattendrypande mjukisbyxor - nöjda med sitt möte med havet.
Liksom mamman.
Kommentarer
Postat av: Moa
Det känns som hela min kropp vill bort någonstans, eller mest hjärnan. Den har så bråttom ibland, har nog inte förstått att den har lov. Kanske vill den till havet...
Postat av: Mamman
Så härligt det verkar vara och jobbigt för en del! Jag måste nog också ha lite semester vid havet eller någon sjö. Så ska det bli! Pussar och kramar till dig och mina fina barnbarn och din fina man!
Postat av: Jonna
Moa, tror att hjärnan skulle njuta av havet!
Mamman, pussar och kramar tillbaka!
Trackback
