Kiruna T o R
Örebroder next och utfodring från denna med smarrig efterrätt och fasterlig samvaro. Bussade hit och dit och landande slutligen sen sen natt i mor och fars gästsäng med usligt dålig sömn och således trötta ögon till följd på den stora dagen. Det vill säga systers stora dag!
Min plan var att stå med mina armar öppna och ta emot henne när hon kom utspringandes från skolan tillsammans med de andra studenterna. Mellan mig och planen låg dock 138 mil tågresor och flygresa. Men det skulle gå med viss marginal enligt förberedelserna!
Om det nu inte vore för att danskarna bestämt sig för att jäklas just denna dag. De höll kvar planet i ett oväder! Jag satt och försökte hålla tårarna och svordomarna tillbaka med lugna vandrare och långsamma norrlänningar intill mig.
När vi då äntligen var i luften var hoppet inte helt ute, en liten chans att hinna. Tills piloten informerar om den lilla trevliga NATO-övningen som förlänger flygturen ytterligare tio avgörande minuter... Hoppet ute. Somnade till lite i solgasset ovan molnen.
Landning gick fint och kanske kanske ändå... Kastar mig fram till taxichauffören som har mitt namn på skylten och berättar läget. Han ska göra sitt bästa men det är tre till som ska med. ...Och deras väskor kom uppenbarligen allra sist på det förb****de bandet och då hjälpte det föga att vara smart och själv bara ha handbagage. Vänligheten själv skjutsar in mig i folkvimlet och plakatens land och jag sicksackar fram och letar med blicken. Ringer modren som guidar mig rätt och jag klättrar uppför stegen till flaket där min älskade lillasyster befinner sig. Visst låter det som en kärlekshistoria? Den följs av :
- Vad gör du här?
Berättigad fråga från en lite undrande syster. Själv skakar jag av anspänning och ansträngning. Jobbigt att försöka köra planet fortare och snabba på de andra taxipassagerarna enbart med tankekraft. Men sedan är jag så glad att jag i alla fall hann fram innan de påbörjar färden runt stan med de absolut snyggaste och kaxigaste skyltarna av alla flakåkare.
Studentmiddagen på kvällen blir för mig bara ett fineli-fin-fint minne av min systers dag och tar således inte så stor plats i denna historia.
Dagen efter står uppdrag packningshjälp på listan och så här i efterhand en hel dags onödigt arbete med tanke på att kärran idag havererat på ett ganska så definitivt sätt. I form av hjulaxelhaveri.
Mot kvällningen blev jag följd till den intressanta tågresan, för första gången i liggvagn. Sex kvinnor, tjejer, damer i en mindre rymlig sexbäddskupé. Några av de mer intressanta händelserna består av att en medresenär faller handlöst baklänges men fångas av en annan medresenär. Oskadd. Ett biljettproblem får redas ut ingående och alla blir engagerade och stöttande. Tunga norrländska damen spiller, hostar och talar om för mig att "dagens barn har ingen fantasi" och jag får också den värdefulla informationen att hon var en jäkel på brännboll som barn. Hennes lag fick alltid börja ute, annars kom andra laget aldrig in... Bäddningen är nästa stora händelse då vi gemensamt försöker komma på hur man ska bädda ut en sovpåse så att den passar som underlakan. Tills konduktören informerar om att det är just en sovpåse. Nattsömnen blir som man kan förvänta sporadisk men den här upplevelsen skulle jag inte vilja vara utan!
Helt ospännande tågbyte i huvudstaden på morgonkvisten och så småningom varma små kramiga armar som tar emot där hemma!
Det var så roligt att du kom upp till Kiruna, och Moa blev så glad. Hon är lycklig som har en så fin syster.
Min kommentar var kanske inte den mest kärleksfulla, men min känsla var definitivt fylld av kärlek gentemot dig Systeryster. Tack för att du kom och delade några timmar med mig, det betyder mycket och du förgyllde min studentdag lite extra. Nu är jag hemma i Örebro och avståndet mellan oss är inte lika långt, det känns skönt. Vi får utyttja situationen till vår gemenskaps fördel. Puss och kärlek till dig.
Tack snälla Agnes! Jag är så glad att jag kunde vara med.
Och lyckligast är hon över att ha så fina vänner som hon fått i dig och de andra som står henne nära! Jag är innerligt glad (och även lite olycklig just nu) för hennes skull!
Moa! Din kommentar var den överraskades och precis vad jag förväntat mig! Jag vet att du tyckte att det var roligt att jag var med och framförallt tyckte jag det var underbart att se dig den här dagen! I bloggen kanske det verkade som att jag inte uppfattade att du tyckte det var roligt, inte min mening i sådana fall... Försöker (!) skriva lite underhållande och då kanske inte hela sanningen speglas alltid. Puss och kärlek tillbaka i massor. Ses snart och firar dig igen!
