Förlåt
Jag är på väg ut i trädgården och barnen vill vara inne och leka.
Mycket pedagogiskt säger jag att om de behöver mig, om de slår sig eller så, så får någon av dem komma ut på altanen och ropa efter mig. Axel svarar mig med sin speciella rynka-på-munnen-min: "Men om jag slår Alfred så säger jag bara förlåt". Det vill säga, han kommer inte behöva gå ner och ropa efter mig.
Till saken hör nu att barnen mycket sällan slåss men om det händer så är Axel väldigt snabb att be om ursäkt. Och då är allt verkligen bra med en gång i hans stora lilla värld...
Kommentarer
Postat av: Mamman
Underbara "här och nu" barn. Jag blir alldeles rörd och lycklig av dina berättelser. Älskar er alla så mycket! Pussar och kramar
Trackback
