idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Hemkommen efter två dagar i huvudstaden. Jag är en ganska glad människa faktiskt, till och med rätt nöjd och stolt! Framför allt över mitt, med mina mått mätt, stora mod. Jag är nu en i grunden ganska rädd typ så det är inte så svårt för mig att vara modig... Men jag är så förbaskat glad över att få chansen att utvecklas som jag fått genom mitt uppdrag. Det är underbart att känna sig uppskattad och trodd på. Bara det gör att man växer flera centimeter. Snart passerar jag kanske 1,60! Det jag skriver nu innebär inte att jag utfört något sagolikt eller så men det känns som början på något som jag gärna vill fortsätta att utveckla,  att bli bättre på att hålla informationer eller få chans att arbeta med utbildningar. Och drömmen är att få fortsätta att arbeta med verksamhetsutveckling. Bara det! Att äntligen veta vad man vill så här vid snart trettisju års ålder...