lagom om jag kan få be?
Min kropp svämmar över av känslor. Jag är inne i den lynnigaste livsfas jag upplevt på länge. Och jag som längtar så innerligt efter känslomässig stabilitet. Det är urjobbigt. Och alltid en lika svår process att komma fram till acceptans inom mig. För hur det känns. För hur det är. Min vilja att försköna finns där att brottas med. Det är nog det jag gör för tillfället. Brottas i en brottningsmatch som förmodligen inte borde vara just det. Jag tror det skulle vara bättre för alla om brottarna upplöstes i ett enormt och dånande vattenfall. Eller nåt sånt. Och om känslorna samlades i en strömmande fåra. Med lagom svisch...
Kommentarer
Trackback
