balanskonstnär
Har ni ömma punkter? Sådana som skrapar runt i självkänslan och leder hela kroppen in i ett självsågande? Jag har definitivt mina och idag gjorde sig den mest ömma påmind. Den där punkten är nära kompis med osäkerheten och osäkerheten vill helst av allt stryka ett streck över hela den här grottmänniskan.
En sån innerlig tur då att grottmänniskan inte låter sig fångas helt av osäkerheten. Att det finns en klok liten, liten, liten figur bakom vänstra örat som säger stopp. Sluta tänk! Ta lite att äta och dricka. Det är inte rätt tid att fundera nu. Bara ta hand om och balansera tillbaka till det goda. Till barnen, till orden, till vilan i jaget och körsångarglädje som topp.
Godnatt kära ni!
Kommentarer
Trackback
