utan magiska trollstavar
Ibland förvånas jag över hur onyanserat folk verkar agera. Bland annat över vilka förväntingar människor har på skolan. Man kan få uppfattningen att skolan ska lösa alla våra problem.
Jag tänker så här. I den vanliga skolan vistas nästan alla våra barn. Med sig in i klassrummet har de sina begåvningar, känslor, personligheter, brister och mindre eller större problem. Ibland är de riktigt stora, problemen, och i dagens skola finns nästan alla barn i samma klassrum. Det är vuxenvärlden och skolan som ska anpassa sig efter barnens behov. Men om de vuxna (i bästa fall, ibland kanske bara den vuxne) inte räcker till då. Om de inte är pedagogiska gudar och kloningsbara. Om de sliter häcken av sig trots kassa löner och utan stöd från varken ledning eller omgivning. Om de inte genast med sina pedagogiska magiska trollstavar kan eliminera ett problem (läs barn) som uppstått. Vad händer då? Vems är ansvaret? Är det skolans ansvar? Eller finns det möjligtvis en något mer nyanserad analys av vad som skett?
Kanske är det så att vi som föräldrar måste vara medvetna om att med den typ av skola som vi valt så finns det barn med stora problem i våra klassrum. Och alldeles förbannat ändliga resurser. Våra underbara pedagoger är tyvärr inte gudar som kan LÖSA alla typer av sociala problem i ett trollslag. Jag vill att vi ska fråga oss själva vem eller vilka som mer har ansvaret. Kan det vara jag som förälder som har ett ansvar för att samverka med skolan? Kanske för att samverka konstruktivt med andra föräldrar? För att stärka mitt barn på olika sätt i att hantera motgångar? Kan det vara kommunens ansvar att se till att det finns spetskompetens att tillgå i sådana här situationer? Har vi alla ett ansvar för att behålla sunt förnuft och låta bli att sprida illvilliga rykten?
Vad händer i förlängningen om vi blir människor som tror att en institution ska lösa våra gemensamma problem? Om vi blir sådana som bara ställer krav utan att själva ta någon del av ansvaret? Vilket samhälle får vi då?
Jag tänker så här. I den vanliga skolan vistas nästan alla våra barn. Med sig in i klassrummet har de sina begåvningar, känslor, personligheter, brister och mindre eller större problem. Ibland är de riktigt stora, problemen, och i dagens skola finns nästan alla barn i samma klassrum. Det är vuxenvärlden och skolan som ska anpassa sig efter barnens behov. Men om de vuxna (i bästa fall, ibland kanske bara den vuxne) inte räcker till då. Om de inte är pedagogiska gudar och kloningsbara. Om de sliter häcken av sig trots kassa löner och utan stöd från varken ledning eller omgivning. Om de inte genast med sina pedagogiska magiska trollstavar kan eliminera ett problem (läs barn) som uppstått. Vad händer då? Vems är ansvaret? Är det skolans ansvar? Eller finns det möjligtvis en något mer nyanserad analys av vad som skett?
Kanske är det så att vi som föräldrar måste vara medvetna om att med den typ av skola som vi valt så finns det barn med stora problem i våra klassrum. Och alldeles förbannat ändliga resurser. Våra underbara pedagoger är tyvärr inte gudar som kan LÖSA alla typer av sociala problem i ett trollslag. Jag vill att vi ska fråga oss själva vem eller vilka som mer har ansvaret. Kan det vara jag som förälder som har ett ansvar för att samverka med skolan? Kanske för att samverka konstruktivt med andra föräldrar? För att stärka mitt barn på olika sätt i att hantera motgångar? Kan det vara kommunens ansvar att se till att det finns spetskompetens att tillgå i sådana här situationer? Har vi alla ett ansvar för att behålla sunt förnuft och låta bli att sprida illvilliga rykten?
Vad händer i förlängningen om vi blir människor som tror att en institution ska lösa våra gemensamma problem? Om vi blir sådana som bara ställer krav utan att själva ta någon del av ansvaret? Vilket samhälle får vi då?
Kommentarer
Postat av: Moa
Så bra inlägg!! Du har otroligt mycket bra att säga, keep it up. Tankeväckande uttalanden (i både tal och skrift) är alltid bra.
Puss, kram och kärlek!! <3
Postat av: Ninne
MYCKET bra skrivet! Nu gör du som jag säger och postar denna text som insändare i alla lokaltidningar ni har därnere och varför inte fler tidningar landet runt.
Trackback
