oändligheten har ett slut
Oändligheten närmar sig sin ände. Med andra ord. Den gemensamma ledigheten närmar sig sitt slut. På måndag börjar maken jobba igen. Men jag känner tacksamhet över de här sju veckorna som familjen haft tillsammans. Min bror uttryckte det så bra i ett annat sammanhang. Ett hav av tid. Så har det kännts. Vi har inte gjort allt vi tänkt oss men det spelar ingen roll för min känsla. Jag har hamnat i ett tillstånd av oändlig tid och det känns fantastiskt. Jag ser ändå delvis fram emot vardag och rutiner och att dra igång nya projekt. Barnens aktiviteter igen, lite studier förmodligen, kanske babysim och öppen förskola med lillskruttan. Mot att min lilla stora pojke ska börja förskoleklass. Två skolbarn! Undrar om det blir tomt att vara bara jag och Almisen så stor del av dagen? Gissar att det blir både och. Avslutat veckan med mysigt kalas för barnens kusiner. Barnen kalasar genom att springa, springa, springa. I alla fall om Alfred får bestämma. Godnatt!
Kommentarer
Trackback
