filosofi för treåtta
Du är inte så unik gällande rädsla-biten. Jag skulle väl kunna säga att jag gett mig in i vuxenlivet ganska nyss och har faktiskt ganska lika upplevelse som dig - att livet handlar om att möta och bearbeta rädslor. Vissa rädslor är ganska lika, andra olika. Känner mycket väl igen mig i telefonskräcken, sen har jag många andra också, som jag kanske inte riktigt kunna sätta ord på ännu. Men en rädsla som jag, med Malins hjälp, delvis har bearbetat och väl aldrig trodde att jag skulle behöva möta, är rädslan inför att känna att det är fel att inte skaffa barn på "normalt" sätt - lever jag med Malin när vi vill ha barn så kommer det ju vara vi som skaffar barn, men inte på det sätt som ju är vanligast, det är ju helt enkelt omöjligt! (Tyvärr kan man tycka.) Mycket rädslor har väckts i och med vår relation, men också så enormt mycket kärlek och lycka - som liksom jämnar ut och väger över på bästa sätt. Ja, nu har jag sagt det också.. och jag tror jag börjar förstå att många "relationsrädslor" inte heller är särskilt unika. Puss och kram :) <3
Tack för att du delar med dig Moa. Nej, vi är nog inte särskilt unika ens när vi är säkra på att vara det! Puss o kram =)
