idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Jag flydde fältet en stund ikväll. Min längtan efter att vara helt för mig själv har varit enorm den här veckan. Lämnade inte helt utan dåligt samvete en skrikande bebis. Hos sin mycket kompetente far ska väl tilläggas. Jag tog bilen till den lilla orten i närheten och åkte en liten väg som delvis sträckte sig härligt nära vattnet, en väg jag inte åkt tidigare. Visste inte var jag skulle komma ut från den lilla skogsvägen så det kändes som ett äventyr i miniatyr... Parkerade sedan intill den lilla hamnen och vandrade ut på piren och lät vinden blåsa bort all unkenhet. Njöt en stund av ensamheten och vattnet, det vackra i mötet mellan mörka moln och blå himmel. Andades. Ringde sen min ena lillebror och spikade att de besöker oss på söndag. Blir mysigt. Kom hem igen men massor av ny energi. Så enkelt, så skönt. Och nu har jag fyllt skallen med ett och ett fjärdedels glas underbart gott rött vin. Och kroppen med god mat som maken fixat. Tänker nu bänka mig i soffan och ta den fulla dosen vin, alltså den sista trefjärdedelen av ransonen. Trevlig fredagkväll!