andas igen en stund

Vad det är fint att samtal och närhet kan lyfta orons grepp runt andningen.
Vad det är skönt när luften når hela vägen ner i magen.
Vad det gör gott att följa tankens väg till slutet.
Vad det känns överkomligt underbart att se lösningar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0