vad ska man med avundsjuka till?
Det är ju en rätt vedervärdig känlsa. En av de värsta tycker jag. Kan man se avundsjuka som en slags drivkraft? En känsla som tydligt talar om att det där eftersträvar du också? Ja, det är ju självklart förstås. Det är ju liksom det som känslan står för. Men vad göra med den då? Tycka att den är intressant och tänka att nu vet jag nåt mer om mig själv? Eller se till att skaffa sig det man avundas så att avundsjukan kanske kan lägga sig? Analysera den så här i en förhoppning om att den ska slinka in på ett annat spår. Vad tror ni? Fyller avundsjuka något syfte eller är det bara en kass känsla som dyker upp nån gång då och då?
Kommentarer
Postat av: Heidi
Avundsjukan är hemsk, vare sig den gäller ting eller människor. Har haft några sådana dagar alldeles nyligen och det är en känsla som paralyserar en och i mitt fall faktiskt inte ledde någonstans. Jag önskar att jag alltid kunde känna mig nöjd, tacksam och självsäker för då sänder man ut mycket bättre vibbar – sådana som ökar sannolikheten för att man får det man önskar sig i livet. Tips, läs Svartsjukeakuten av Elizabeth Gummesson. Den vrider och vänder på tankarna och får en förhoppningsvis på rätt köl igen.
Postat av: Jonna
Tack och lov brukar de avundsjuka stunderna inte bli så långvariga nuförtiden. Och tack för att du delar med dig! Och tack för boktipset, så snällt!
Trackback
