hoppas att det finns ett helvete
Igår kväll såg jag dokumentären "Guds lamm". En korgosse berättade sin historia om hur han som ung pojke utnyttjats sexuellt av en präst som han närmast såg som sin far. Så förfärligt men så starkt berättat. Jag blev så imponerad av den unge mannens styrka, givetvis efter många års terapi, och hur han konfronterade prästen med sin besvikelse och sorg över hur han hade skadat honom. Hjärtat slits ju nästan ur kroppen när man tänker på vilken skada en människas sjuka böjelser och maktmissbruk kan åstadkomma. Att det är en präst gör det för mig än värre och mer obegripligt. Hur rättfärdigar man detta för sig själv? Eller var prästrollen i det här fallet en väg att få utlopp för sjuka börjelser? Man kan ju hoppas på att det finns ett helvete i alla fall.
Kommentarer
Postat av: Kristina
Jag håller med.
Trackback
