startar 2012 som urlakad virkande trasa!
Hemma igen och här igen! Senaste veckan har innehållit både ont och gott. Bilresor, släktträffar, magsjukor och mycket snö. Tyvärr har sjukdom och medföljande oro liksom tagit över vardagen lite väl mycket. Även om vi kämpat emot tappert och åkt längdskidor efter ork och friskhet. Kom hem idag och hemmet var mysigare än jag mindes... Almisen har äntligen kommit igång bra med ätandet idag. Förbaskat vilken oro det skapar när barnen är små och sjuka. Jag känner mig lite som en urlakad trasa trots att jag inte varit särskilt sjuk. Ammat alldeles kollossalt och varit så efterfrågad att jag känner mig just tömd. Men det är ju först när det börjar vända som det finns tid att känna. Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste vara att leva med ett allvarligt sjukt barn...
Annars väntar nya krafttag för 2012. Jag har inte kommit till det årliga avslutet och efterkommande nystart som jag alltid mentalt brukar göra. Det är inte likt mig och tyder inte på att det inte behövs, förmodligen det motsatta. Jag behöver skapa mer energi för att ens komma till skott med det mentala. Får väl börja i den änden. På tal om ändar så har jag börjat virka på något som kanske ska bli en grytlapp, en gammelrosa. Jag gör luftmaskor och halvstolpar. Det är stort ska ni veta, att en som har fingrar som blir stela som pinnar av allt typ av handarbete och sömnad ändå ger sig på detta! Så tack mamma som lärde Alfred virka häromdagen. Och tack Alfred som ville lära sig att virka tillsammans med läromästaren mormor.
Kommentarer
Postat av: Mamman
Skönt att ni är bättre allihop! Varsågod för virkningen, roligt att få lära ut till såna entusiaster som Alfred och dig :) Jag knåpar också vidare, på min mormorsruta! Bamsekramar!
Trackback
