idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Här sitter jag och förbereder mig mentalt för lönearbete igen. Typ. Mest kopplar jag nog bara av och funderar över vad som ska få slinka ner i magen innan jag ska natta mig. Om jag ska vara ärlig =) Jag undrar hur det kommer att kännas imorgon och efter några dagar till. Jag har en tendens att måla upp tillvaron positivt och målmedvetet och sedan kommer känslorna på efterkälken... Kanske kommer jag längta ihjäl mig efter min lillalmis!? Och hon efter mig? Minns när tårarna började trilla på vägen till arbetet då jag skulle börja arbeta efter föräldraledigheten med Alfred... Vi får ta det som det kommer - ett fint mantra att ta till... Godnatt!