idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Det är ju nu det händer som mest! Och då finns varken tid eller ork att blogga. Samtidigt känns det som att livet på något sätt står helt still. Kanske för att det inte finns utrymme för annat än jobb och vardag? Körsången ligger på is, träningen likaså och sjukdomarna skockar sig. Eller stockar sig. Min rethosta vill inte riktigt ge med sig. Jag trivs på mitt nya jobb men känner mig lite som en glidare:) Än gör jag ju ingen verklig nytta men den dagen kommer förstås då det förväntas lite mer av mig. Nu förväntas jag nog sova så jag orkar med en ny höstdag i kommunal verksamhet. Godnatt!