hjälp mig att ta på kärleksrustningen
Drunknar i trötta känslor från stinkande avgrundshål.
Famnar och låser.
Förpestar och förgör.
Tankar som förtvivlat försökt lösgöra sig lägger sig ner och förtvinar.
Hopplöshet hägrar.
Livsrummet till synes utplånat.
Kastar det pyrande trängande klibbet tillbaka till avgrunden. Eldar med blå låga ner i håligheten.
Vilken rustning ska jag skydda mig med?
Kärlekens är den mjukaste men den är så förtvivlat tunn och skör.
Det är ändå kärleken jag behöver bära och låta fylla hela min kropp.
Om och om igen. Oavsett.
Kommentarer
Trackback
