sitter kvar på botten

Finner ro i att landa på botten. Vattnet är grunt och ljummet. Lite salt så ögonen grumlas. En och annan våg slår över men det beror på att jag sitter stadigt på den hårda botten. Lugnt. Men lite sällskap vore trevligt. De bekanta som skulle kunna bli vänner. Välkomna att sitta intill den som ömsom bottnar ömsom skvalpar uppe på vågorna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0