kloka döttrar kastar grejer i protest
Snacka om katalysator. Tror vi kan använda vår dotter som sådan. Vi behöver bara observera henne för att se familjens status. Och hon har plötsligt kommit in i en röjarfas, grejer kastas och dras i, frustrerat. Visst, hon är förkyld och inte helt pigg men vi ser också kopplingen till vårt agerande. Den här helgen har bara varit fokus vuxna - rätt stressade föräldrar högt och lågt. I viss mån fokus "killajna" som lillskruttan säger. Inte så stort fokus på två-åringens behov dock, mer än de allra mest grundläggande.
En irriterad moder har mer än både en och två gånger rutit i även åt den lilla. Inte så vackert. Några saker jag inte riktigt fixat... Hela sällskapsspelet utspritt på vardagsrumsgolvet, jordhögar i händerna med in för tredje gånger, en liten ljuslykta kastad i golvet med efterföljande kras... Men så trillar polletten ner. Den säger - ickenärvaro funkar skit. Nya tag. Närvaro. Så får allt lösa sig ändå.
Lillskruttan fullt upptagen med farmor-gos (från häromdagen).
