Lov och förbannelse
Tänk dig en människa
Helt vanlig men förstås unik
Förvrängd av ensamhet -
Svarta ögon i obotlig tragik
Livet glimtar in
Människan blir synlig i som litenhet
Lämnar glada spår och fina yngel
Tillit spirar sakta
Växer på bredden och i själen
Hoppfullhet i vågmaskin
Men skavet av skorpan vill inte läka ut
Plötsligt öppet och blödande för ingen människa att se
Plåster och droppar lindrar hjälpligt
Se och synas i plågad tröst
Kasta hemligheten på gågatan i tillfällig frid
Löjl av rang i evighet
Låtsad tillit funkar som en kappa
Sältad och tränad till sanning uppstår
Varsågod och ät!
Kommentarer
Trackback
