idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Igår var Alma på första Valborgsfirandet i sitt liv. Resten av familjen var också med. Vi och alla andra barnfamiljer på orten samlades för att fira in våren. Barnen gjorde det genom att springa upp och ner för de backar som omger platsen för firandet tillsammans med sina kompisar. De vuxna stod runt om den otända brasan och lyssnade till vårens sånger och pratade med varandra, även då vårtalaren höll sitt fyndiga och välskrivna tal. Ganska respektlöst faktiskt. Mina öron var väl heller inte  totalt spetsade på grund av att premiärfiraren var trött men inte riktigt förstod att det var sova som hon behövde... Men ändå! Snabbt avslutad afton eftersom blåsten och brandfaran var för stor för att kunna njuta av härlig brasa mot vårhimlen. Och nu är det maj. Hos oss har aprilvädret börjat.

Som avslutning på kvällen strosade jag och maken ett varv i trädgården. Ljuvligt underbart gott. Blommande fruktträd. Rosor som börjar få hopp om livet. Småspret ovan jord i trädgårdslandet. Dillpion i blom och knoppar knoppar knoppar en ljum försommarkväll. Leder känslan mot tacksamhet - för årstiderna och för en make att strosa med. Godnatt!

Den första riktiga grillkvällen. Med verklig sommarkänning! Helt plötsligt bestämde sig vädrets makter för att överraska oss med en sommarkväll. Jag har njutit av underbar fläskfilé, god grönsallad och en fräsch kall sås. Och av en läskade god sommardryck som maken blandade till. Mums! Så ljuvligt att inviga altanen för första gången den här sommarsäsongen. Färgtemat går i grönt med ny vaxduk och härligt grön/vitrandiga dynor att sitta på eller luta ryggen mot. Eller både och som barnen gjorde. Ljuvligt när barnen upptäcker sommarlekarna på nytt! Laga "soppa" på grönt, sand och vatten. Spela stora fiaspelet ute på gräsmattan till klockan passerat läggdags för länge sedan. Och tid för mig och min älskade att prata semesterplaner. Idag har rosorna fått sig en frisering och det känns finemang. Fortsatt trevlig lördagkväll denna never-ending-helg!

Jag har nästan slutfört projekt trädgårdsland! Jag har en så kallad extra ledig dag idag. Någon hade klämt in den i mitt schema utan att jag ens bett om den! Så här efter att dagen har passerat är jag mycket glad över den här extra lediga dagen. Det har varit ett underbart vårväder, strålande sol, lite kyligt men ändå vansinnigt härligt. Jag är en vädermänniska. Solljus är lika med glad. Mörkt och regnigt är lika med tungsinne. Så dagen har varit glad och rätt njutbar.

Åter till trädgårdlandet. Det är ett intressant projekt. Det är ungefär två och en halv gånger fyra meter i storlek. Större delen av ytan var tidigare idag täckt med gräs och maskrosor och diverse andra ogräs som jag inte kan namnet på. Under ytan fanns dessutom något som förra sommaren var rödbetor. Samt tre och en halv morot som fortfarande såg ut som just det. Smultronplantorna låg - och ligger till viss del - väl gömda mellan frodigt växande gräs. Men nu börja det likna ett trädgårdsland igen! Idogt grävande har gjort sitt. Planen är att gräva klart imorgon. Planen är också att köpa ny jord att liksom lägga på toppen av arbetet. Så på lördag ska i alla fall en del av fröna i jorden. Om det inte ösregnar. Så kanske vi får njuta av egenodlade morötter och egenodlad lök och sallad även sommaren tjugohundratio. Välkomna att smaka framåt slutet av juni!

En förkyld dag. Men också en dag med våren i antågande! I vår trädgård är det en hel del snödrivor kvar men om man kikar i rabatterna kan man skymta lite grönt som börjar tränga upp ur jorden. Då spritter det i mig! Jag är stolt över att jag beskurit våra krusbärsbuskar idag. Allt vad gäller trädgårdsarbete är fortfarande rätt nytt för mig. Då är det tur att vi fått en så fin trädgårdbok från svärmor, räddaren i nöden! Jag är inte den mest uthålliga trädgårdsarbetaren men ordentlig gallring av två stora krusbärsbuskar blev det i alla fall idag och så har jag börjat klippa bort vattenskott från ett av äppelträden. Sen sa tyvärr armbågen ifrån. Lite ledsamt att ha den som begränsning när arbetslusten smyger sig på. Men så är det. Efter dagens middag somnade jag sittandes på en köksstol. Det är gott liv med en tupplur på det sättet - men kanske lite skrämmande? 

Annars finns just nu en viss tomhet efter en väldigt intensiv tid. Säkert därför förkylningen hunnit landa här i huset också. Tomhet är nödvändigt och bra emellanåt, det vet jag, men lite svårt att tas med. I april väntar flera utmaningar. Någon som jag ser fram emot. Någon som jag känner skräckblandad förtjusning inför. Någon som jag helst skulle slippa.

Barnen kraxar från sin sängar, näsor att snyta! Den somriga tiden har inte satt sig i deras kroppar ännu så kvällen kommer nog inte att bli så tidig - trots ett tappert försök från min sida...

Trevlig kväll!

Min man kompenserade frånvaron av mors-dags-present med att baka scones på morgonen.
Frukost på - eller i -sängen. Med förväntningar på rätt nivå är det riktigt mysigt!
Alfred var så stolt över den blombukett han plockat och ett modershjärta rörs.  Axel sa att nästa gång skulle han också plocka blommor till mig. Nöjde sig denna gången med att finnas till som den nakenfis han är. Puss min lilla familj!



Igår njöt vi av första båtturen! Vi hittade ett paradis av sol på en klippa, i lä från vind. Endast någon störande pissmyra. Badsuget smög sig till och med på men lät sig tillfredsställas av svalkade fötter och lite vått hår. Strax innan vi skulle åka hemåt en kommentar från Alfred:
- Nu kan nog båten köra riktigt fort för nu har den ju vilat sig!
Så sant att den hade - och vi med.

Huden badar sol och dricker sig full av livslust.