Skavsår
Jag undrar om det verkligen är nyttigt att leva? Ibland slår man ju sig och ibland gör det ont. Både på knän och i själen. Men det kanske är meningen. Ett liv utan skrapsår och rispor och en och annan större törn vore förmodligen mindre intressant. Önskar bara att de kunde sprida ut sig lite mer jämt över mänskilgheten och över tid.
Men vad beklagar jag mig för?! Jag har hälsa, underbara barn, en man att bråka och försonas med, intellekt och känsla. Mina skavsår får jag nog helt enkelt acceptera att leva med. Fast det vore FÖRBANNAT skönt om de kunde skava lite mindre. Punkt.
Men vad beklagar jag mig för?! Jag har hälsa, underbara barn, en man att bråka och försonas med, intellekt och känsla. Mina skavsår får jag nog helt enkelt acceptera att leva med. Fast det vore FÖRBANNAT skönt om de kunde skava lite mindre. Punkt.
Kommentarer
Trackback
