sentimental trotsålder
Huset är lugnt och tyst. Endast datorn surrar. Min älskade make är på kusten och drömmer med säkerhet om de stora firrar han ska dra imorgon. Barnen snusar sött i sina sängar och har helt ovetandes fått varsin godnattpuss av sin mamma, som är i ett inte helt ovanligt tillstånd av sentimentalitet. Jag är kär i mina barn och undrar hur just vi kunde få två så fantastiska killar...
Något helt annat jag funderar på. Hur är det möjligt att bära två totalt motsatta sidor i en personlighet? Inåtvändhet in absurdum och utåtriktning till blottläggelse. Kan det vara två sidor av samma mynt? Svara gärna den som kan.
Natten talar till mig. Den säger:
- Gå och lägg dig dumhuvud. Sitt inte där och försök vara skapande. Barnen bryr sig inte om hur få timmar du sovit.
Jag svarar natten:
- Skit i det du! Jag gör väl som jag vill. Jag är faktiskt snart trettisex.
Och förväntar mig att snart komma ur trotsåldern.
Något helt annat jag funderar på. Hur är det möjligt att bära två totalt motsatta sidor i en personlighet? Inåtvändhet in absurdum och utåtriktning till blottläggelse. Kan det vara två sidor av samma mynt? Svara gärna den som kan.
Natten talar till mig. Den säger:
- Gå och lägg dig dumhuvud. Sitt inte där och försök vara skapande. Barnen bryr sig inte om hur få timmar du sovit.
Jag svarar natten:
- Skit i det du! Jag gör väl som jag vill. Jag är faktiskt snart trettisex.
Och förväntar mig att snart komma ur trotsåldern.
Kommentarer
Trackback
