Myskväll?
Idag ska det bli en mysig avslutning på dagen. Jag och barnen ska spela ett spel i Alfreds säng.
Först avklädning och två nakenfisar under täcket och sedan till det svåra. Alfred vill spela yatzy och Axel äpplespelet. Hur göra? Jag föreslår först att vi ska ta ett spel idag och det andra imorgon, med pappa som medspelare. Det går inte hem, båda vidhåller att det måste bli just deras spel.
Jag bestämmer mig för att lotta och håller båda spelen bakom ryggen. Jag säger till Axel att han ska välja hand efter att jag förklarat att det spel som inte väljs blir spelat imorgon. Axel väljer vänsterhanden och därmed yatzy, som han inte vill spela. Besvikelsen är enorm! Den som hört Axels hjärtskärande gråt kan tro att det rör sig om en verklig katastrof. Vilket det visserligen är - för en stund. Några kramar senare och efter några uppmuntrande "du kan få börja" från storebror så är vi igång. Storebror uppmuntrar ännu mer - "oj vad bra två femmor"!
Spelet går bra men är lite väl okoncentrerat för en något otålig mamma. Några små mjukishundar ska titta på och voffar lite då och då, man måste dra lite i snoppen och luta sig mot en kudde och ligga lite emellanåt. Klockan går men det är inget alternativ att inte slutföra omgången. Det förslaget vinner inget gehör...
Till slut är den till en början mysiga stunden över och mina söta söner säger att de ska gå och kissa i kors. Det blir inget med det eftersom det inte kommer något kiss för den ena och den andra blir bajsnödig. Pyjamasar på och efter att ha burit två tunga säckar till sina sängar är det (äntligen!) godnatt.
Sedan gnager det dåliga samvetet lite på själen. Den mysiga stunden blev till tjat och jag längtade mest efter två sovande pojkar. Men de lever ju i alla fall inte i misär och droger tröstar jag mig med. Inser att känna sig otillräcklig inte alltid är detsamma som att vara.
Först avklädning och två nakenfisar under täcket och sedan till det svåra. Alfred vill spela yatzy och Axel äpplespelet. Hur göra? Jag föreslår först att vi ska ta ett spel idag och det andra imorgon, med pappa som medspelare. Det går inte hem, båda vidhåller att det måste bli just deras spel.
Jag bestämmer mig för att lotta och håller båda spelen bakom ryggen. Jag säger till Axel att han ska välja hand efter att jag förklarat att det spel som inte väljs blir spelat imorgon. Axel väljer vänsterhanden och därmed yatzy, som han inte vill spela. Besvikelsen är enorm! Den som hört Axels hjärtskärande gråt kan tro att det rör sig om en verklig katastrof. Vilket det visserligen är - för en stund. Några kramar senare och efter några uppmuntrande "du kan få börja" från storebror så är vi igång. Storebror uppmuntrar ännu mer - "oj vad bra två femmor"!
Spelet går bra men är lite väl okoncentrerat för en något otålig mamma. Några små mjukishundar ska titta på och voffar lite då och då, man måste dra lite i snoppen och luta sig mot en kudde och ligga lite emellanåt. Klockan går men det är inget alternativ att inte slutföra omgången. Det förslaget vinner inget gehör...
Till slut är den till en början mysiga stunden över och mina söta söner säger att de ska gå och kissa i kors. Det blir inget med det eftersom det inte kommer något kiss för den ena och den andra blir bajsnödig. Pyjamasar på och efter att ha burit två tunga säckar till sina sängar är det (äntligen!) godnatt.
Sedan gnager det dåliga samvetet lite på själen. Den mysiga stunden blev till tjat och jag längtade mest efter två sovande pojkar. Men de lever ju i alla fall inte i misär och droger tröstar jag mig med. Inser att känna sig otillräcklig inte alltid är detsamma som att vara.
Kommentarer
Trackback
