bländande prioritering
Nu har jag börjat min fotokurs! Snart kommer jag att behärska bländare, sluttider, ISO-tal och färgrymd med glans. Jag får dock erkänna att hjärnan kändes väldigt trög igår kväll då den ansträngde sig för att sortera in begreppen på lämplig plats. Ser mycket fram emot att ta de där riktigt bra bilderna. Ser fram emot att bättre förstå tekniken bakom också faktiskt. Och trevligt med en ny grupp människor som är intresserade av samma sak och som också verkar vara lite sådär lagom tröga på att sortera in de nya begreppen. Nu borde jag givetvis lägga upp några av mina första halvmanuella bilder men det är lite för sent att ladda tycker jag så det får bli en annan tidpunkt.
Jag har insett att det inte bara är arbetet som behöver prioriteras ordentligt. Även den övriga tillvaron med alla sina krav. Utifrån eller inifrån kommande. Som kvinna finns det särskilt mycket att leva upp till. Gamla husmorsideal som ligger och skräpar omkring i bullbak och saftning och mat från grunden. Nyare ideal i form av LCHF-kost, mindfulness, uppdaterad blogg och karriär. Kombineras med den ständigt närvarande och självkänsleskapande mamman. Som dessutom håller sig i trim i kropp och hår och klädsel. Och utvecklar sig själv och har fritidsintressen och många vänner och ett fantastiskt snyggt inrett hem. Rättså kulturell och kulinarisk och med en underbar kärleksrelation till sin partner. Det är faktiskt svårare att välja bort bland de här idealen än att välja bort arbetsuppgifter på jobbet. Även om man givetvis i praktiken väljer - och väljer bort - eftersom ekvationen inte går ihop (annat än för några få undermänniskor...) så skaver det av obekvämhet någonstans. Jag tror att botet är att verkligen välja medvetet och uttalat och kanske nedskrivet. Kanske har alla kloka kvinnor redan insett detta? I sådana fall står jag här som idiot med alla mina krav och ideal men känner tacksamhet för insikten att blogg och facebook också kan stressa. Hur kul det än är.
Har inte börjat prioriteringen än och tänker inte vara ensam om den i vår lilla fina familj (jaha, då var det dags för henne att försöka styra och ställa lite i tillvaron nu igen...). Jag var förresten så löjligt stolt över min man idag när vi var på första föräldramötet i skolan. Han är riktigt fin min man.
Jag har insett att det inte bara är arbetet som behöver prioriteras ordentligt. Även den övriga tillvaron med alla sina krav. Utifrån eller inifrån kommande. Som kvinna finns det särskilt mycket att leva upp till. Gamla husmorsideal som ligger och skräpar omkring i bullbak och saftning och mat från grunden. Nyare ideal i form av LCHF-kost, mindfulness, uppdaterad blogg och karriär. Kombineras med den ständigt närvarande och självkänsleskapande mamman. Som dessutom håller sig i trim i kropp och hår och klädsel. Och utvecklar sig själv och har fritidsintressen och många vänner och ett fantastiskt snyggt inrett hem. Rättså kulturell och kulinarisk och med en underbar kärleksrelation till sin partner. Det är faktiskt svårare att välja bort bland de här idealen än att välja bort arbetsuppgifter på jobbet. Även om man givetvis i praktiken väljer - och väljer bort - eftersom ekvationen inte går ihop (annat än för några få undermänniskor...) så skaver det av obekvämhet någonstans. Jag tror att botet är att verkligen välja medvetet och uttalat och kanske nedskrivet. Kanske har alla kloka kvinnor redan insett detta? I sådana fall står jag här som idiot med alla mina krav och ideal men känner tacksamhet för insikten att blogg och facebook också kan stressa. Hur kul det än är.
Har inte börjat prioriteringen än och tänker inte vara ensam om den i vår lilla fina familj (jaha, då var det dags för henne att försöka styra och ställa lite i tillvaron nu igen...). Jag var förresten så löjligt stolt över min man idag när vi var på första föräldramötet i skolan. Han är riktigt fin min man.
Kommentarer
Trackback
