idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Min son ljudar och han är så lycklig för detta! Det lossnade ikväll när vi läste i Kartkatastrofen. Hittills har det varit mycket lättare att skriva ord än att försöka läsa dem. Men nu plötsligt fungerade det! Och det med små bokstäver... Det riktigt sprallade inom honom när han upptäckte att han kunde ljuda de flesta korta orden, så glad och stolt och lycklig:
-Mamma det här ska vi göra varje kväll. Och morgon. Och eftermiddag!
Jag gläds med honom och minns faktiskt min egen språngbräda till läsningen. Det var en av mammas gamla läseböcker från hennes skolgång. Ingen aning om hur gammal jag var men jag minns verkligen känslan och lyckan i att kunna foga samman de små krumelurerna till ORD. Kärleken till orden började väl där och har sedan bara vuxit.