idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Jag blir arg lättare än lättast i dessa tider. Och det blir allt klarare för mig. Det har med den tillfälliga hemmafru-rollen att göra. Mina största fokus i livet just nu är att ha iordningplockat och hyfsat fint hemma, tvätta kläder och hänga på tork och vika in i rätt skåp och lådor, planera mat och handla, städa det värsta, hjälpa barnen med läxor, lek med kompisar och aktiviteter, och självklart blöjbyten, hygien, mat och omvårdnad och kärlek till Alma. Det sistnämnda är inte betungande. Vanligtvis inte heller de vardagliga sysslorna. Men nu ÄR de liksom hela mitt vardagliga liv, jobbar inte ens några få procent och läser inte ens en liten kurs eller så. Och jag blir tokig av det! Jag kan inte ha det så att hemmasysslorna tar upp det mesta av min tankeverksamhet och planering. Det är rent själsdödande. Trots att jag annars gillar en hel del av dem (eller i alla fall frukterna av dem). Jag har verkligen lärt mig någonting om mig själv och hur jag fungerar. Så här tydligt tror jag aldrig att det varit. Vilken tur att jag inte lever i en tid där jag måste sluta arbeta eller studera och enbart sköta hemmet och familjen. Och då vet ni som känner mig att jag älskar min familj och mina barn över allt annat! Men det hjälper inte. Min personlighet kräver andra utmaningar också. Annars blir jag tokig på riktigt.