idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Bävar för alla facebookinlägg om pepparkakor, Kalle Ankas jul, SD och annat polariserande. Bävar för vem som klickat gilla till diverse grupper. Många kloka inlägg. Många som jag förfäras av. Jag väljer att inte ge mig in i debatten just där. Varför? Kanske för att det känns meningslöst i det forumet. Det är ett sånt jädra sorl att det verkar hopplöst att göra sig hörd. Och för att inte skapa ytterligare plattformar för vissa personer. Kanske. Eller är jag bara ovillig att ta mig tiden och kraften att formulera mina egna tankar.

Igår blev jag glad av att höra en klok kvinna på nyheterna, en statsvetare som satte in reaktionerna mot Disney i ett större sammanhang. Lätt lyckorus när de kloka också kan få komma till tals.

Jag blir däremot ledsen över alla försök att se världen i svart och vitt. Alla de grå nyanserna och alla de andra färgerna är ju de som dominerar. Det får vi inte bli blinda för! En oro som jag bär är över SD:s framgångar. Jag är rädd att vi människor när det väl kommer till kritan inte orkar vara solidariska. Att vi när ekonomin vacklar i första hand ser om vårt eget hus. Att vi slutar att ge och dela med oss av det vi har, för att det är lite mindre än vad vi haft. Jag är rädd för vad samhällsklyftor och frustration gör med människors mentalitet. Jag är rädd för att vi blir mottagliga för propaganda och syndabocksskapande. Jag är skiträdd faktiskt. Rädd för att vi är på väg mot ett samhälle där det inte finns plats för alla. Där andra och förändringar är ett hot mot mig och det jag känner till som tryggt och bra. Jag är rädd för att vi inte ska orka vara de människor som jag hoppas att vi ska vara. Kärleksfulla, välkomnande, solidariska, rika i hjärtat - även i orostider. Medvetna om farorna med ekonomiska kriser och vad det gör med oss människor. Vi får inte skapa en arena för rasism. Kärlek till er alla!

Kastar iväg detta ogenomläst. Behöver förmedla oron i nåt forum...