försummat rum

Ett försummat rum för själen. En outnyttjad plats där de mer osynliga sidorna av en komplex människa får ta plats, skapa en känsla av helhet.  
 
Undrar om den tidpunkt kommit när jag ska våga lyfta på stenar som bara gläntats i smyg? Kanske kan det vara så att en fyrtiotreåring är modig nog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0