idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Det är svettigt att leva just nu. Och då menar jag inte bara de 30 graderna i skuggan som termometern visade i eftermiddags. Maj med fint väder är faktiskt en mardröm. Sätter press på trädgårdåtgärder; plantering, rensing, klippning och allmänt fint. Här är det ett hästgöra eftersom igengroningsfaktorn är väldigt hög. Andra svettningar som fint i maj ger är: Svettning av att försöka u-t-n-y-t-t-j-a det fina vädret maximalt. Särskilt när man är föräldraledig. Det betyder dessvärre inte att tvätthögar, matListor, matLagning, toalettstädning eller allmän plockning sköter sig självt. Svett skapas också av att hålla en ett-och-etthalvt-åring någorlunda i skuggan liksom av stora planer som lever mest i fantasin. Som Nytt jobb, boende under Kroatienresan, ett renoverat och tillbyggt hus (dessvärre har inte ens måtten blivit mätta som pappa bad om). Även att försöka besluta sig för ny bredbandsleverantör tycks omöjligt och bidrar i allra högsta till svettningarna. Liksom ett visst hyfsat otillfredsställande jobb.

Länkar till kloka systers kloka inlägg om kroppsideal, skrivet i april. Och hoppas att inte syster misstycker!

Jag och Otillräckligheten har gått flera tuffa ronder sista dagarna. Det har varit en svängig match. Ena stunden ser Otillräckligheten ut att vinna stort, i nästa sekund verkar Jag ta över och närma sig en vinst. En sak är säker och det är att det är en långdragen och tröttande kamp och förbannat osäkert vem som kommer att stå som vinnare just den här gången. Kanske att den här taktiken gör att Jag har en viss fördel. Håll alla tummar.

Här finns varken tid eller kraft till nåt ordentligt bloggande. Därför länkar jag istället till min fina mammas blogg! Där förekommer också världens bästa barn, konstigt nog!

Energin räcker inte till att blogga så vidare värst mycket just nu. Men det kommer andra tider, var så säkra. Till dess känns det mest som att jag ska slå mig ner och vänta in själen, kanske blev den kvar i Stockholm eller Örebro efter helgens utflykter?

Nu ska jag ladda batteriet till kameran så att det kan bli lite fina bilder snart. Grämer mig något över de otagna bilderna idag. Besöket vid Martorpsfallen förtjänade att fotas men nu bidde det inte så ändå. Vår djupt in i själen även med hjälp av fotbollsmatch i trädgården och grillade hamburgare. Tack för det och det fina besöket.

Nu är systeryster och sambo Malin hämtade och matade =) Jag är trött och glad, barnen är lyckliga över sällskapet och maken med, delvis för att alla (nästan) samlats för att se speedway och han dessutom har en whiskey i handen. Lillskruttan somnade gott vid mitt bröst denna lite sena afton och jag ligger inte långt efter. Gäsp. Att vara fotbollsmorsa är ingen barnlek, mycket frisk luft och mycket hejande och allmänt planerande med två andra godingar runt planen och en make som langar sten i långa rader. Fisken i "åna" måste ju också vårdas. Tror att mina axlar också kräver lite vård? Eller så somnar jag helt ovaggad i en soffa nära dig...

Och så finns det ett - eller kanske två - riktigt intressanta jobb i listan igen! Nya tag och nytt hopp om spännande utmaningar i tillvaron. Det här kan ju bara inte bli en usel följetong. Jag förväntar mig faktiskt ett lyckligt slut. Och tro kan förflytta berg. Kanske förvanskar jag talesättet något men innebörden är densamma. Livet ger mig det jag förväntar mig så nu samlar jag dem i en spretigt men tight hållen hög =)

Idag har varit en dag av frustration. I toppklass. Jag blir helt tokig av (att tänka på) att inte syssla med något som jag är riktigt bra på. Att slita mot sig själv och de talanger som man faktiskt har. Det är ju vansinne om något. Jag MÅSTE jobba med utveckling annars blir jag galen, måste vara kreativ och tänkande, analyserande. Visst gärna avbrott med annat också men arbetslivet kan inte kantas av samtal på löpande band oavsett hur bra service och goda samtal som produceras. Det räcker inte, vare sig för PMS-dagar eller andra dagar.

Blää för att slita mot sig själv. Urk för trötthet. Dubbelblää för PMS. Släng allt fläng och hushållsarbete åt grisarna. För att inte snacka om konstanta småförkylningar med lite örsprång. De kan också gå och hänga sig. Tillsammans med räkningarna som jag inte orkar ta uti med klockan tio på kvällen men ändå måste. Dubbeldubbelurk.

Har just sett "Dokument utifrån" och blir mörkrädd. Är de högerextrema på sån framväxt i Europa?! Och vilka metoder, ren propaganda. Urläskigt att se även smarta människor agera så beräknande. Fasiken en sån frustrerad känsla. Tänker på något som jag hörde Jan Eliasson säga om att vrede är en sund känsla. Kan det hjälpa mig här? Hög tid också att agera efter "alla kan göra något". För demokrati, tolerans och långsiktighet här på vår lilla jord i det stora universum. Herregud, lyft blicken och se MÄNNISKAN i din närhet och på andra sidan jorden. Jag försöker göra det när det gäller extremisterna och känner en fruktansvärd sorg över deras exkluderande världsbild. Önskar att jag hade ett reparationsverktyg för kärleksfulla lösningar, en liten ratt att ställa in på "goda handlingar som främjar gemenskap och kärlek över alla gränser". Jag blundar inte för verklighetens alla problem när det gäller integration, ekonomiska kriser, konflikter och så vidare. Bara drömmer en stund om att det kunde finnas en enkel lösning. Det här lär jag få återkomma till. Tyvärr.