idealisten

Blue Village Flamingo Beach Resort. Jag är egentligen en backpacker men till det hotellet ska vi fara om tio dagar. Jag fantiserar om sol och värme, om familjeäventyr, vulkaner och gröna laguner, sand mellan tårna, lek och goda böcker, om en martini med min make när barnen somnat, små upptäcktsfärder och att vi är pigga och friska! Vi har varit friska så länge nu att jag knappt vågar formulera det. Det känns som att utmana ödet. Och nu finns det några konstaterade fall av svinisen på förskolan på orten. Jag hoppas innerligt att barnens vaccination ska räcka för att de ska klara sig. Då är det bara Pelle och jag... Jag får erkänna att jag är lätt manisk när det gäller handtvätt och att jag klurar på hur vi ska bära oss åt för att undvika smitta. Kanske låsa in sig med familjen närmaste veckan? Pust! Hoppas, hoppas, hoppas.

Min lilla kille har blivit bjuden på födelsedagskalas, kompiskalas! Hittills har storebror varit den som gått på kalas och på sista tiden ganska tätt. Och det finns en liten försiktig fråga varje gång - "är bara Alfred bjuden?" Och så har det ju varit hittills eftersom Axels kompisar inte riktigt kommit till kompis-kalas-stadiet. Men nu äntligen. Idag fick både Alfred och Axel varsin liten lapp med inbjudan till kalas. Jag trodde att han direkt förstod att han var bjuden när vi sa att de var bjudna på kalas. Någon timme senare då vi kikar på lapparna igen så frågar han med sin försiktigt hoppfulla röst "är jag också inbjuden?" Vi fick läsa att det stod Axel på lappen återigen och se en stor liten lycka sprida sig i ansiktet... Som farmor sa, hjärteknipande. Det finns inget annat ord.

Min Axel ligger i sängen. Han ropar lite halvhögt:
-Mamma, jag har vassa tånaglar!
Jag hämtar nagelsaxen och konstaterar att vi behöver klippa lite. Så klipper jag och han känner efter om det blir ordentligt gjort. Och så funderar han över en av de stora viktiga frågorna när man är fyra år:
-Mamma...klipper ni era tånaglar själva...? (underförstått - Pelle och jag)

Jag får väl bekräfta att vi gör det.

 

Jag tar en liten paus från världen vid datorn för att fokusera på annat i tillvaron. Lång eller kort får vi se...

Kram till alla fina pappor idag! 

 

Familjens fina pappa i höstskrud.

Ursäkta käre bror. Din kommentar försvann tillsammans med alla upplagor av mitt tidigare inlägg. Men många var det helt klart...

Annars är jag lite bekymrad över ett barn, svininfluensa och klimat men å andra sidan lycklig över roligt jobb, resan som väntar och stundande juletid.

Så kort formulerar jag tillvaron av idag. Trevlig kväll!

Jag är vansinnigt trött på att känna mig som en halvgjuten krympling. Kanske det framgick nyss. Självklart är jag inte en sådan men mitt logiska tänkande hjälper inte ett dyft. Jag önskar att jag kunde skriva lyckligt lyckliga inlägg om höstmys och kärlek och underbar tillvaro men den här stunden inbjuder mig bara till helt annan negativ självupptagenhet. Drabbad av riktigt illgrön avund och då är det aldrig s-a-k-e-r jag trånar. Hösten trampar tydligt upp otillräcklighetsspåret i min hjärna och jag vet inte hur jag ska bekämpa det så nu skiter jag i det för ett litet tag.

B-R-Ö-Ö-Ö-L!!!

(min humor räddar mig litelitelitelitelite i alla fall! jaha nu var jag nästan glad igen en och en halv minut senare. oj vad det är spännande och förbannat jävla intressant att åka i den här känslomässiga berg-och dalbanan - är det inte meningen att det är jag som ska styra???)

kastar sig över hjärtat
griper med järnnäve

kramar ur varenda droppe blod

ur
illgrön
avund
skrumpnad

överväldigande
sorg

hur kan en helt vanlig kropp räcka till så lite?

förlamad
föreställning

förbannade!
saknade!
gjutning!

Alfreds önskelista



Axels önskelista - kanske inte riktigt klar :)

Äntligen fredag och jag bär på lugn och glädje här ikväll. En fin och annorlunda dag på jobbet - eftersom vi inte direkt jobbade något... Och trots att bowlingen gick sämre än förväntat :)

Alfred har varit världens finaste lilla troll på 6-årskalas idag hos en kompis. Väldigt roligt för mamman att få förvandla och "mejka" lite.



Och så fick Axel en stund med bara mor och far. Han ville helst se på "Torne Träsk" (jag vet att de heter Mora Träsk men visst är det en underbar förväxling av min son som faktiskt besökt Torne Träsk redan i sitt liv..) så jag satt i soffan bredvid och bläddrade i tidningen och njöt av att bara vara en stund, skrattade med honom och sjöng Per 7-steg och andra underbara sånger!

God mat som maken fixat och ett och ett halvt glas rödvin på det och lite Bamsetidning till barnen så är kvällen toppad. Lugn och fin nattning och så sitter jag här strax före 21 en fredagkväll och jag ska snart gå ner och rota lite i skafferi eller frys efter något smaskigt till sista glaset vin för ikväll.

Fortsatt trevlig fredagkväll till er alla!

Kände nyss oron komma krypande efter det jag skrivit (farligt att skriva ibland) "...för nu kan det ju inte bli bättre och då vänder det nog till det sämre..." - men så behöver det ju inte alls vara. Atta vara människa är konstigt och härligt i en salig blandning. 

Jag har läst ett utkast till kapitel ur min brors kommande avhandling. Så stimulerande läsning. Åh vad jag gillar att få läsa, analysera och formulera mig (några kommentarer...). Det är därför som jag älskar så kallad verksamhetsutveckling också. Och det finns en liten forskare boende inom den här kvinnan. Men hon är väldigt liten.

Har jag förresten berättat om mig och mina syskon?

Jo, först så är det jag som då är den mest tudelade personligheten, tvilling som jag är. Exhibitionistisk (utan att spinga omkring naken eller så) och sluten i samma kropp med samhällsvetarsinne, teoretiskt lagd och med en viss konstnärlig ådra.

Sen kommer min stora lillebror, två år yngre än mig. Han är mer som en person och tar en tydlig arbetsledarroll som den vädur han är men kombinerar detta men en otrolig snällhet (ibland för stor...). Han är vansinnigt kunnig inom ett område som jag vanligtvis inte ens ser... byggnation, anläggning och maskiner. Allmänbildad är ett ord som passar min stora lillebror.

Därefter kommer min lilla lillebror, sex år yngre än jag och som jag känslomässigt fortfarande tror måste tas omhand... Där har vi diplomaten - vår våg i syskonskaran - och om han är en eller flera kan jag inte avgöra. Han är en finlemmad teoretiker med stor känsla för språk och musik. Samhällsintresse så som jag men med tydligt fokus på genus. Han är också en genomförare även om jag ibland har svårt att se hur sjutton det går till...

Och så lillasyster sladdis, sjutton år yngre än mig. Hon är definitivt den mest mångsidiga i syskonskaran fast ändå bara en. Teoretisk, poetisk, praktisk, musikalisk, naturvetenskapskunnig och med samhällsengagemang. Och för mig den modigaste och starkaste personligheten. Vart hon ska ta vägen får vi se efter biomedicinprogrammet. Hjärnforskning låter väl något för den känslostarka hemmakära kräftan?!

Ursäkta mina kära syskon den lätt förenklade och fåniga beskrivningen av era personligheter och göromål. Dessutom kombinerad med lite atrologiskt trams... Ni får tillägga det ni önskar!

Godnatt! 

Det är SM i höstkamp hemma hos oss. Minst två tävlande. Hittills har ställningen varit rätt jämn, ena dagen vinner jag och nästa dag vinner hösten. På höstens sida står också mental stress som en ful bov. Men idag vann jag med stor marginal och det känns mig väl förunnat efter flera svåra förluster den senaste veckan. Känner visst hopp om att besegra oktober och ta mig an november utan rädsla. Sedan skymtar ju ljuset i tunneln i form av ett flygplan till solen. Önskar all svinig influensa och andra krämpor till svavelosande regioner så att vi kan få stå där med våra packade väskor och förhoppningar om en liten månad... 

Kärlek är att älska den osäkra femtonåring som gömmer i vuxet skal.

Kärlek är att känna tillit till äktenskap som håller allt relationer har att ge.

Kärlek är att se och känna med barnets ögon.

Kärlek är att låta själen mogna.

Kärlek är att leda mot det goda.

Kärlek är att lita till livet.

Bloggar för första gången via min telefon! Inte så smidigt dessvärre då varje bokstav kräver flera knapptryckningar. Risk för sms-tumme... Är på ett skakigt kinnekulletåg utan e-biljett - tur att det finns snälla lokförare...! See you!

Bloggar för första gången via min telefon! Inte så smidigt dessvärre då varje bokstav kräver flera knapptryckningar. Risk för sms-tumme... Är på ett skakigt kinnekulletåg utan e-biljett - tur att det finns snälla lokförare...! See you!