försummat rum

Ett försummat rum för själen. En outnyttjad plats där de mer osynliga sidorna av en komplex människa får ta plats, skapa en känsla av helhet.  
 
Undrar om den tidpunkt kommit när jag ska våga lyfta på stenar som bara gläntats i smyg? Kanske kan det vara så att en fyrtiotreåring är modig nog.

hjärterugg

hjärtat tuggar
luggar
ruggar

bakom smärtad mask
tillknäppthetens låga

avgrundsvrål som dödar
skygghet

eller

accepteras

rinner ner
i sandgropen 

vilar i solvarm sand

får plats
får tid

smärta
frid
hopp(löshet)

tröst
tid
andas till liv



rethosta - retirera!

Jag vet ingenting om verklig sjukdom. Kan bara ana tristessen, oron och behovet av något som lättar upp genom vår lilla virussvacka. Alla utom maken har brottats med något influensaliknande under senaste veckan. En fasligt lång vecka. Och hur ofarlig sjukan än är så hoppas jag att den vill flyga sin kos nu. Ut i världsrymden och lämna mina små barns halsar och luftrör i fred, tack. Det räcker att modern däckades med feber, ont i kroppen och outtröttlig rethosta. Barnen kunde få slippa nu.

Respekt för en levande typ

Respekt för känslighet, för oändligt behov av reflektion. 

Respekt för intuition, för annorlunda upplevelse. 

Respekt för pendlande, för närvaro och alienation. 

Respekt för individen med den högkänsligas driv och bredvidsittande. 

Respekt för orden som vill forma livet mer begripligt. 

äntligen tyst eller tekoppens tyngd




äntligen tyst 

den kritiska rösten 
hummar i missklädsamma avlagda plagg

hopp om tillräcklighet
i ofullkomlighet

anar ljus från underjorden
vänster och blöta snöflingor
livfullt
gott

liksom modern
en kärleksfull fredag

fulländad vardaglighet
i bas av frid
smekande botten av närvaro

vilar
minns
vägen till hopp
slingrar genom tekoppens tyngd


fru Ansvar knackar hårt på snorfyllda platser



tillräckligt sjuk för att vara sjuk?
utan tvekan
är egentligen mycket tveksamt

sårig hals
mossigt huvud
diverse färgat gods
förlorade dofter i ömmande hålor

men hallå?
borde du inte?
pallra dig till skrivbordsstolen!

fru Ansvar med extra stort A
knackar hårt på 
hjässan
axeln 
hjärtat
och andra mer snorfyllda platser

herregud lägger sig som tur är i

pimpla ingefärste 
för sjutton!
läk ut
ömma hålor
för skråen!

ansvaret räcker till!

gödA klokhet
egen omvårdnad
en dassig behövande torsdag
vinner kampen!
kanske...







tacksamhet eller försenad Hobbit på slätta




Dagens bästa medicin. Kvällsprat med två fina gossar. Om smått, stort, släkt och sammanhang. Tacksamheten lägrar sig över det lilla huset på slätten och tredje försöket att se slutklämmen av Hobbit del ett! 

i oläst malpåse eller mittimaten?




Med en sårig hals vill sömnen liksom inte vara så länge som den får. Så förutom tid att dricka, harkla och tycka illa om finns även tid att tänka efter och - för femtioelfte gången - konstatera att när livet ger en paus växer längtan att skriva. Och har jag nu en blogg i all dess litenhet - och stundvis träffsäkerhet (?) - så är det väl synd att ha den i oläst malpåse. Därför kastar jag ut den här i fejsbookland lite oftare och säger vassegó å läs den som vill!

filosofiska stunden eller ingefärans lov



Får man vara lite tacksam för sjukdomar? Bara vanliga snälla virusåkommor förstås. Även om de tycks dyka upp vid helt fel tillfälle så har jag noterat att de faktiskt kommer rätt lägligt. Ur ett hälsoperspektiv sett. När de behövs för att kroppen och kanske själen ska få sin rätt till vila. Särskilt om denna rätt försummats. Det känns som en god tanke att vila i även om metoden är rätt vissen. Medveten och planerad vila och ett liv i balans sådär i allmänhet är ju bättre både för kropp, själ och image. Men om det nu inte är så? Då får den ofrivilliga vilan kanske till följd att själen hittar ett trevligt och bra spår att följa till lite mer balans. Alternativt till ännu en kopp ingefära.

älskade Alma Tvärtemot!



Almisen klockan sex ikväll efter enkel men god hamburgermiddag:
- Mamma... får jag gå och lägga mig? Får jag borsta tänderna?
- Självklart får du det lilla stumpan! Jag dukar av så kan du gå upp och välja en bamsetidning så länge. 
Frågar pojkarna om de vill spela något sällskapsspel när Alma somnat. Om en liten stund. Det kommer bli en lång kväll till annat mys än nattning.
När jag kommer upp har lillskruttan ångrat sig om tandborstningen:
- Kommer du ihåg mamma att vi glömde att borsta tänderna en gång... Kan vi göra det igen?
Två timmar senare sitter jag här i soffan med mina precis hemmapoppade popcorn. Om hon somnade gott? Beror på vem vi pratar om... Slumrade lite mitt i läsningen och under godnattsången. Den goda modern alltså. Snart fyraåringen gick däremot in i aktivt vakentillstånd igen. Mörkrädd är det senaste.... Botade med sång, tänd lampa utanför, lite kittling, tyst och lugnt och enormt tålamod. Typ. Maken har precis bytt plats med mig bredvid snart fyraåring i förändringsfas allan. Alma tvärtemot utan att vara uppenbart just det!

logistikfirma Sanfridsson lägger ner - för ikväll...



Logistikfirma Sanfridsson har en stunds vilopaus från högtrycket. Omsättningen ligger denna vecka på topp och cheferna tillika chaufförerna överväger att avsluta något kontrakt. Verkligheten vill dock annorlunda. Pingis, saxofon, fotboll, bandy, trumpet, utvecklingssamtal, match, bollkalle. Livet på en pinne tillsammans med hus, hem, handling, hosta, hektiskt på jobbet, hemligheter och hyss. Vi sköter verkligheten med noggranna scheman och är ett förbaskat starkt team - vi två chaufförer i logistikfirma Sanfridsson. MEN. Umgänge som hyllvärmare och ett gäng ideal i garderoben är inte helt idealt för ett idealistiskt hjärta. Den reflekterande människan ropar efter plats att bara vara och vila i ingenting. Samtidigt som glädjen över familjeliv, hem och vardagspussel att sköta ger STOR lycka. Den är bara det där lilla ordet balans som verkar vilja sprida sitt vara lite vidare omkring. Välkommen att försöka!

paus i juldansen

Ledsenheten lägrar en stund trots julledighet, det fina vintervädret och ett lugnt och tyst hus. Lillskruttan är sjuk igen och däckad i feber. Själv är jag inte heller på topp. En lite för lång tid av jäkt och nattlig vakentid gör sig påmind genom tunga bihålor och ytlig andning... Bara att försöka acceptera och balansera sig igenom till de ljusare dagar som komma skall. Balansakten får börja med lite personlig hygien och tillgodoseende av basala behov. Mat, dryck och fotbad måste väl höra därtill? Så får vi dansa mer en annan dag.



Granen står så grön och grann...


...i stugan! Tralalalalalalalalalala!

julfint punktvis!



Nedsläckt och med tända ljus blir även det rörigaste köksbord mysigt. 

Hopp om juleljus och barrdoft






Om

Min profilbild

Jonna

RSS 2.0