försenad första skoldag
Första skoldagen var på precis den rätta dagen! Tjugotredje augusti. Bara jag som är försenad. Foton i kameran når ju inte riktigt hit, måste först passera datorn - och nu har de gjort det. Mycket välarrangerat, eller hur? Bara man bortser från en viss visad mage =)
vill vill vill!
Det finns ett jobb som jag vill ha som känns lagom utmanande och oerhört lockande. Håll alla tummar i världen är ni snälla!
utan att behöva leta efter ironin
Det blev sommar igen och vi åt tacos på altanen och var lättklädda och halvklibbiga. Hela familjen lekte sen dunken i trädgården. Inklusive lillasyster som gjorde premiär ett halvt år gammal. Vi la henne inte under busken som vi först tänkte. Jag gjorde premiär som vuxendunkare. En så skön kväll!
Efter sen nattning har jag spenderat tiden framför mitt CV. Jag har också författat ett personligt brev i ren inspiration! Nästan anställd, eller hur Pelle?!
tjocka svarta streck
Om man bara kunde orka allt.
Hinna allt som hjärnan impulserar.
Tänk att ha en helt tom lista.
'
Jag menar givetvis en överstruken lista.
Alla punkter bara tjocka svarta streck.
En dröm.
Om än bisarr.
'
Min lista fyller just nu ett A4.
Jag har dragit två eller tre tjocka svarta streck.
Ett är till och med fusk.
Bara en tredjedel av gräsmattan är klippt.
'
Det är de där oöverstrukna som stjäl min energi.
Och flängandet.
Hattandet.
'
Dock...
Det här börjar ju likna något.
Har ostört skurit grönsaker till tacosen.
Ostört skrivit de här raderna.
'
Heja lillsnuttan som sovit längre än 45 minuter dagtid!
Heja pappan och pojkarna som fiskar upp de där femtio abborrarna.
'
Hejdå.
För nu kom ett gnyende.
irritationsmoment
Varför klarar inte bloggen längre av att styckeindela som jag vill? Irriterande.
tyst till slut
Äntligen är det tyst i huset. Ingen ordning med kvällarna. Tårar och oro från olika håll. Sent blir det och det bådar inte gott för morgonen. Nytt tandläkarbesök imorgon bitti för Alfredos. Försöker motivera honom att ta bilderna så att vi får koll på läget. Nu blir det självaste tandläkaren som ska kolla bettet och annat. Vi får se hur det går.
Just nu är jag tömd men annars har dagen varit härlig. Så inspirerad att ta tag i så mycket här hemma. Jag är inne i en organisations- och inredningsperiod med massor av idéer och energi! Tyvärr är kassan lite skral men jag tänker nalla lite av sparade slantar för att fullfölja mina små men delikata idéer...
Bland annat tänker jag köpa den smala vita varianten av bokhyllan Wall och använda i köket till diverse smått och gott. Det rummet behöver mer förvaring på ett smiidgt och nätt sätt. Det tror jag detta ger.
Nu tar hungern överhanden och det är nog likabra. Känner att det är svårt att skriva inspirerat på helt tom mage och själ även om huvudet är fullt av tankar. Hämta kraft.
fastnade
Fastnade visst lite till. Trots att det inte finns så mycket mer att sätta på pränt just nu. Det var bara så avkopplande att bli sittandes här med det där lilla glaset rödvin som nu är slut. Ingen mer tvätt som väntar på att bli hängd, ingen bajsblöja som ska bytas, ingen mat som ska lagas, ingen medling som ska utföras, ingenting mer idag. Bara tandborsten och ansiktstvätten innan jag kryper ner bredvid maken. Godnatt på riktigt.
stoltaste mamman
Intensiv och meningsfull dag. Inte alltid det känns så fast det väl borde. Men idag var tillvaron hemma med barnen den mest meningsfulla i världen.
Får ställa in mig på en känslomässig pärs imorgon. Största sonen sörjer att han missar "De vilda djurens flykt" imorgon förmiddag eftersom skolan börjar och så ska han till tandläkaren. Det är röntgenbilderna som är kruxet, i övrigt går det bra. Han fick kväljningar och grät förra året så då gick det inte. Nu var det meningen att vi skulle övat hemma innan men jag började alldeles för sent. Bara några dagar innan och han har fått värsta låsningen. Kan inte provbita i plåten ens hemma, när han ändå själv får bestämma när den ska ut igen. Så det kan vi nog ge upp redan innan vi börjat tyvärr. Skulle behövas gissar jag eftersom hans tänder kommer lite hipp som happ. Vi nämnde någon gång i somras att han nog kommer att få tandställning för att rätta till sina tänder. Världens gulligaste unge säger då med mjuk och lite förvånad röst:
-Men det vill inte jag. Jag tycker om mina tänder!
Underbart att höra. Jag tycker också att han är så fin, så fin men det ska ju vara lite praktiskt också. Och hålla i sig in i tonåren...
Imorgon börjar min lilla stora kille förskoleklass. Han som redan läser som ett rinnande vatten. Förutom de ord som verkar lite för krångliga och som man kan skumma över då förstås! Han som till storleken tas för att vara en fyraåring av många. Men som mentalt emellanåt är en riktigt gammal filosof. Definitivt skolmogen. Det ska bli så spännande att följa honom. Det kommer att vara en mycket stolt mamma som hänger med till klassrummet imorgon.
Godnatt så länge!
wiiihiiiiii!!!
Det bubblar som champagne i mig. Eller som värsta skakade läskedrycksflaskan. Ännu mer häromkvällen då jag först snuddade vid tanken och vid de rätta internetsidorna. Ibland undrar man ju om slumpen eller något annat vill styra en åt rätt håll. Rätt och rätt förresten. Jag när en dröm om skrivande. Än så länge inte så särskilt storslagen. En liten blogg, skriva en del i arbetet, lite info på en klubbhemsida. Men det finns så klart större drömmar om jag gluttar lite djupare. Oavsett. Skrivande är för mig den största lyckogöraren. Det finns skrivarkurser på distans. Som jag inte sökt och som jag inte är antagen till och som det egentligen är för sent att söka men som det tydligen ändå går att söka till. Så det drömmer jag för närvarande om. Tills jag kanske förmodligen troligen sänt in ansökan och kanske förmodligen troligen fått ett avslag. Och fortsätter att skriva mig lycklig.
sommarens historiska utflykt
Nu ska barnen nattas och det märks även på dem att dagen varit lång. Inte så konfliktfritt som man skulle önska sig... Dags att träda in.
slutet
Mycket vemodigt att detta är den sista dagen på vår sju veckor långa ledighet tillsammans. Fantastiskt förmånligt dock att vi kunnat vara lediga så länge ihop. Heja den svenska socialförsäkringen! Men mycket vill ha mer heter det ju. Och jag har njutit av oändligheten. Ska snart försöka finna inspiration att forma en fin sensommar och höst. Vill bara deppa lite först.
anmoder på besök
Otillräcklighetens anmoder stämde träff med mig idag. Vi får se hur länge vi måste umgås. Tänker skrämma henne med en lista. När den är prioriterad. Då är den som vassast mot anmödrars närvaro.
kärleken har trenne figurer
KärLEk tiLL TrE SMå MäNnIsKOr i oRDLeK
att se sig själv i en annan
liten
människas ansikte
magiskt
oerhört
välbefinnigt
att se den man älskar i en
mindre
lika älskad variant
skrattretande
förståendeljust
magiskt
att inte se helt klart likheten i den
lilla
fina sköra filosofiska själen
utmanande
magiskt
inlevelsenärt
att se sig själv i en annan
liten
människas ansikte
magiskt
oerhört
välbefinnigt
att se den man älskar i en
mindre
lika älskad variant
skrattretande
förståendeljust
magiskt
att inte se helt klart likheten i den
lilla
fina sköra filosofiska själen
utmanande
magiskt
inlevelsenärt
oändligheten har ett slut
Oändligheten närmar sig sin ände. Med andra ord. Den gemensamma ledigheten närmar sig sitt slut. På måndag börjar maken jobba igen. Men jag känner tacksamhet över de här sju veckorna som familjen haft tillsammans. Min bror uttryckte det så bra i ett annat sammanhang. Ett hav av tid. Så har det kännts. Vi har inte gjort allt vi tänkt oss men det spelar ingen roll för min känsla. Jag har hamnat i ett tillstånd av oändlig tid och det känns fantastiskt. Jag ser ändå delvis fram emot vardag och rutiner och att dra igång nya projekt. Barnens aktiviteter igen, lite studier förmodligen, kanske babysim och öppen förskola med lillskruttan. Mot att min lilla stora pojke ska börja förskoleklass. Två skolbarn! Undrar om det blir tomt att vara bara jag och Almisen så stor del av dagen? Gissar att det blir både och. Avslutat veckan med mysigt kalas för barnens kusiner. Barnen kalasar genom att springa, springa, springa. I alla fall om Alfred får bestämma. Godnatt!
galleri älgå
Den här tiden på dagen brukar det inte finnas tid att blogga. Men nu ser de stora barnen på en film, maken cyklar i regnet och lillskruttan sover så jag slår ner rumpan här en stund och blundar för viktiga göromål. Lovade ju bilder från favvoplatsen så jag väljer och laddar väl så långt jag hinner =)
kärleksförklaring till en plats - och en livsstil
Den skrivfria perioden för någon vecka sedan spenderade vi i Värmland. Närmare bestämt i lilla Älgå en bit utanför Arvika. Fina sommardagar är det helt klart min och hela familjens favoritplats på jorden. Jag förundras varje år över att en plats som vi egentligen inte har någon tidigare anknytning till har kunnat bli den mest älskade platsen i vår familj. Vad är det som gör detta? Kanske har jag redan skrivit det här blogginlägget någon annan sommar eftersom det är en återkommande förälskelse. Jag gör det i sådana fall igen. Det är närheten till sjön. Att livet levs utomhus från morgon till kväll. Bryggan som är magneten för mete, sol, bara vara och tandborstning. Enkelheten i ett liv utan rinnande vatten, tvätta sig i sjön, diska i balja på träbänken under björkarna. Grilla varje dag, nästan. Bo trångt. Solnedgången över den lilla viken av sjön som man aldrig, aldrig, aldrig tröttnar på. Kärlek till hur livet gestaltas på den här platsen i universum. Semester maximalus för mig. Ska ge er bilder en dag snart, då jag skriver från rätt dator. Godnatt så länge.
filmkväll 2
Idag var det barnens tur. Och min igen! Vi har sett Bilar 2 på bio. Jag hade rätt stora förväntninger eftersom jag gillar den första Blixten-filmen. Och så härligt att gå på bio. Tänkte jag innan. Jag vet inte om jag börjar bli gammal och tråkig men jag spenderade mer tid att förfäras över det höga ljudet och kolla barnens reaktioner än åt att följa handlingen. Kanske vore det en helt ok film om vi sett den hemma i TV-soffan där jag själv kan bestämma över volymknappen. Nu vet jag inte ens vad jag tycker. Lite för krånglig handling för barnen, mer våld, mindre skratt men en del poänger och mysigheter. Men vad kan man förvänta sig av en tvåa egentligen?
filmkväll
Nån gång per år slår vi till och har en filmkväll. Ingen vanlig företéelse hos oss alltså men i afton hände det. Jag längtade hela dagen efter att sitta i soffan och moffa i mig godsaker och bara ta in en bra film. Göra ingenting liksom, bara vara liten. Jag slank in på bibblan en stund. Lite för lång stund med tanke på den smältande glassen i bilen, men jag hittade en fransk film som verkade bra, Gosskören. Alla barnen var nattade till strax efter nio så nu har vi avnjutit ett fint drama tillsammans med lättsaltade chips och tacodipp. Och ett halvt halvliters glasspaket var.
vardagsäventyr +++
Det har varit en underbar dag. Barnen har lekt och lekt och lekt och lekt. Vi så kallade vuxna i familjen har fått en del nyttigheter gjorda. Plockat, städat lite, lagat mat. Njutit av att vara hemma på säker mark. Anledningen till att jag njutit så av hemmavaron är de senaste dagarnas vardagsäventyr. Lite mer än vad vi önskat oss.
*
I torsdags - på Alfreds födelsedag! - tog vi bilen och sedan tåget mot Uppsala. Vi hade packat väl till sent kvällen innan avresan. En stor resväska med alla våra kläder, regnkläder, badkläder, necessären, present, blöjor. Med mera. Varsin ryggsäck till barnen med reskudde, spel, tidningar & sånt. Almas väska med skötbädd, ombyte, några blöjor. Kylväska med pastasallad och dryck. Kameraväska som även fick agera handväska. Sist (och kanske minst) en papperspåse med frukt och lite annat smått och gott. Icke att förglömma - Almisens barnvagn med tillhörande leksaker!
*
Vi är i supergod tid till tåget och väl ombord lastar vi stora resväskan i bagagehyllan i ena änden av vagnen och barnvagnen hopfälld lite framför flera andras väskor. Tågresan förlöper väl till Stockholm trots 28-gradig värme i vagnen. Vi underhåller barnen och håller ordning på deras attiraljer. När Stockholms central närmar sig fäller jag upp vagnen för att vara beredd på avstigning. Vi behöver komma av tidigt för att inte vara i vägen för andras bagage. Flera kontroller runt platserna för att se att allt är med innan vi snabbt tar oss av tåget. Stannar en stund utanför för att sätta på barnen ryggsäckarna. Vi har 45 minuter på oss för bytet och slår oss ned och äter av den goda pastasalladen, småpratar. När vi sedan kliver på nya tåget är det trångt. Går inte ens att köra mellan sätena. Så vi blir ståendes där vi gått på. Tjejen som har den ensitsiga platsen lämnar den till oss. Hon är jättesnäll enligt Alfred. Vi rullar iväg och jag tittar på bagagehyllorna i vagnen. Då slår det mig... Vår stora resväska är kvar på det andra tåget. Hjäälp!
*
Pratar med Pelle, pratar med konduktören, får telefonnummer och telefontider och veta att vi inte kommer kunna få väskan samma dag. Ok. Overkligt men börjar sakta fatta att det hänt. Superordningssamma packfreaket Jonna har glömt resväskan ombord. Även hennes make har gjort det.
*
En jävla tur att vi hälsar på syster och kan låna en del och att vi har lite slantar och kan fixa det mest nödvändiga för en trevlig semestertripp - tandborstar, tamponger, allergimedicin och rea-badkläder...
*
Det kunde ju räckt så. Lördagen spenderas på Skansen. Mysigt och trevligt! Tåget hem går 17.02 och biljetterna är inte ombokningsbara. Vi lämnar Skansen i god tid för att ta oss de få minutrarna med spårvagn till Sergels torg och vidare promenad till centralen. Ingen spårvagn kommer. Ingen spårvagn kommer. Ingen spårvagn kommer! De ska gå var sjunde minut. Tjugo minuter går. Ännu mer. En hjälpsam man pratar med oss efter att ha kollat SL:s hemsida. Trafiken står stilla på grund av pridefestivalen. Man kan ta buss 44 istället... Avslutar min stående amning och halvspringer mot bussen en bit bort, vänder då en spårvagn kommer in, springer tillbaka till busssen igen då vi får veta att spårvagnen bara kör en hållplats. Knör oss in men barnvagnen får inte plats! Vi får egentligen inte åka med men maken fäller resolut ihop vagnen som bagage. Han visar också att han kan många svordomar. Jag blir mer och mer högröd i ansiktet - stresspåslag multum - och försöker tvinga hjärnan till att tänka logiskt.
*
Bussen går till Karlaplan har någon annan sinnesnärvaro nog att ta reda på. Sedan är det bäst att ta tunnelbanan, röd linje. Bussen sniglar sig fram bakom spårvagnen - som plötsligt ska till Sergels torg. FAN. Vi har inget val. Här sitter vi och mitt hjärta pumpar blodet hårt, hårt för att göra mig redo att fly. Svårt att tänka då. Måste hinna. Vi har inte råd att köpa nya biljetter. Vi måste ha mat på tåget. Hinner vi? Vad gör vi annars? Delar upp vem som bär och gör vad när vi kliver av bussen. Hej och hå nedför rulltrappan. Tack och lov bara två stationer och tunnelbanan går efter nån minut. Det går nog... Beskyller maken för att vara hysterisk då han bär barnvagn - med barn i - uppför trapporna istället för att ta hissen. Någon ska hämta de väskor som inte är kvarglömda... Var är bagageboxen? Hittar dit igen. Maken rusar till Mc Donalds i andra änden för jag säger att de brukar vara snabba där. Hur smart var det egentligen så här i efterhand? Vi andra tar oss till spår sju och hittar rätt vagn nästan en kvart innan tåget ska avgå. Tack till Moa och Malin. Maken hinner också i tid med maten vilket visar sig vara turligt som tusan. På tåget kan man köpa läsk och godis. Det vill säga när automaterna fungerar. Den underbara värmländska konduktören har ingen aning om hur glad hon gör mig med sitt varma småprat med barnen. Underbara underbara människa! Stressnivån sjunker betydligt men gråten sitter fast i bihålorna eller någonstans i närheten under större delen av resan och efter hemkomsten. Inte för att jag är ledsen men kroppen fattar att den behöver bli av med stresshormonerna. Men ingen gråt kommer.
*
Därför har jag njutit av den lugna hemmadagen idag.
