idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

En förkyld dag. Men också en dag med våren i antågande! I vår trädgård är det en hel del snödrivor kvar men om man kikar i rabatterna kan man skymta lite grönt som börjar tränga upp ur jorden. Då spritter det i mig! Jag är stolt över att jag beskurit våra krusbärsbuskar idag. Allt vad gäller trädgårdsarbete är fortfarande rätt nytt för mig. Då är det tur att vi fått en så fin trädgårdbok från svärmor, räddaren i nöden! Jag är inte den mest uthålliga trädgårdsarbetaren men ordentlig gallring av två stora krusbärsbuskar blev det i alla fall idag och så har jag börjat klippa bort vattenskott från ett av äppelträden. Sen sa tyvärr armbågen ifrån. Lite ledsamt att ha den som begränsning när arbetslusten smyger sig på. Men så är det. Efter dagens middag somnade jag sittandes på en köksstol. Det är gott liv med en tupplur på det sättet - men kanske lite skrämmande? 

Annars finns just nu en viss tomhet efter en väldigt intensiv tid. Säkert därför förkylningen hunnit landa här i huset också. Tomhet är nödvändigt och bra emellanåt, det vet jag, men lite svårt att tas med. I april väntar flera utmaningar. Någon som jag ser fram emot. Någon som jag känner skräckblandad förtjusning inför. Någon som jag helst skulle slippa.

Barnen kraxar från sin sängar, näsor att snyta! Den somriga tiden har inte satt sig i deras kroppar ännu så kvällen kommer nog inte att bli så tidig - trots ett tappert försök från min sida...

Trevlig kväll!

Den senaste veckan har universum talat till oss på ett lite annorlunda sätt.

Först gick hårfönen sönder, började lukta bränt och låta skrälligt för att till slut ge upp helt. Sedan var det strykjärnets tur. Jag använde det på morgonen och när maken sedan skulle styrka barnens kläder ville det inte alls. Termostaten var död. Min duktiga make har till och med skruvat isär det och kontrollerat vad som går att kontrollera. Jag veta alltså inte riktigt vad, därav den något skrala beskrivningen... Och så igår tittade jag närmare på vattenkokaren som visserligen kokar vatten, även om den läcker när man ska hälla upp det. Den har otroligt intressanta formationer inuti sig, ungefär som en grotta med sånadär nedhängande kalkformationer. Den upplevelsen skulle man kunna få i vår vattenkokare och även om de sitter bra fast känns den inte längre så mysig att bjuda på tevatten ur. Slutligen (?) så gav elvispen upp att vispa idag när maken fixade våfflor, först den ena vispen och sedan den andra och den lade sig också till ett väldigt intressant men skrälligt ljud. Nu är de cirka tjugo åren tillsammans definitivt att räkna som över.

Så nu undrar vi - eller i alla fall jag - vad universum egentligen vill säga till oss den här veckan. Påsken närmar sig, kan det ha någon koppling till den tror ni? Idéer om vad som pågår mottages tacksamt. Vi har nu budgeterat om litegrann för utan dessa attiraljer klarar man sig ju inte länge!

Hårfönen Hugin och strykjärnet Bosch har faktiskt redan flyttat in efter att vi bekantat oss en stund på Coop, varmt välkomna!

Fliten lyser med sin frånvaro. Olusten lyser med sin närvaro. Gick hem från jobbet idag med huvudvärk och mage i olag men har i alla fall inte hittills hängt över nån badrumsutrustning. Utnyttjade timmarna i ensamhet till att sova och till att skriva ner allt som rör sig i mitt huvud, stort som smått. Fyllde lätt en sida i kollegieblocket med punkter. Dags att Sortera, Prioritera, Planera och Leka insåg jag då. Jag samlar emellanåt på hög på alla fronter, smått växer och stort får ännu mer luft under vingarna. Så är det just nu och det håller ju inte. Inte konstigt att känslolivet också är lite i olag för tillfället när "beta av" har hakat upp sig i grammofonen och bara samlar damm.

Blogga är just nu inte det rätta. Ska ta tag i den där stora dammtussen istället och börja beta. Men sedan kommer kreativitetetn att flöda på nytt!

Jag tänker på politik och engagemang. Jag pratar mycket också. Jag försöker puscha min man att engagera sig mer. För att han har ett naturligt engagemang och en politisk begåvning som han inte är medveten om. Det har jag med och och jag är medveten om den - och kanske överdriver jag den en gnutta. Men jag har engagemanget i mig. Men politisk begåvning är inte bara vanlig partipolitik. Det är att vara aktiv i demokratiska processer varhelst de finns, på arbetet, i föreningsliv, i debatter och här till exempel. Jag har definitivt en outnyttjad potential. Fackligt fungerade det fint för mig: tydlig, saklig, obönhörlig i de viktiga frågorna och ändå kompromissvillig. Vilken egotripp? Kanske. Jag vill tillhöra ett parti som har långsiktighet som drivkraft. Både vad gäller miljö, människor, arbetsliv och ekonomi. Någon som kan gissa vartåt det lutar? Att arbeta med något som inkluderar att vårda och utveckla sina ideal känns livsnödvändigt. Kan ske på olika sätt men kanske finns politik i en framtid som måste vara ljus.

Nu väntar mig herrarna i Boston Tea Party. Vi ses!

Största sonen blev magsjuk ikväll innan jag kom hem till familjen. Jag säger bara nejtack.

Han sover lugnt för tillfället och jag hoppas att det är en snäll magsjuka som inte kommer att vara mer elak mot honom eller drabba oss andra. Realistiskt? Knappast, jag vet, men man kan ju alltid hoppas...

Blää. Och vi som har planer för helgen. Vet inte om jag vågar resa ens om vi verkar friska.

Jag har tackat ja nu igen. Jag brukar göra det. Och sedan står jag med skägget i brevlådan. Vet inte riktigt vad det talesättet betyder men det känns rätt. Det är en god egenskap att vilja och att ge sig in i och jag tror att det blir fint och jag ska ta hand om mig med en massa positiva tankar och mental styrka. Och lagom förväntningar och realistiska förberedelser. Man kan tro att jag fått världens viktigaste uppdrag. Och så är det:). Jag och en kollega ska presentera och läsa processbeskrivningen på överlämningen, en stor händelse på arbetet... Många lyssnande och en för mig ny roll.

kroppen har låsts i en stel position

fast

rörlighet uppäten

av

monsterkäftar som

tuggar
tuggar
tuggar

spottar ut en

marionettdocka
utan
trådar

livlös

hopplös

tröstlös

med
ouppnådda
ideal

uttömda
garderober

hackade
lemmar

sackande
hjärna

missade
livsrum

ande krossad av en näve sand

eller

var det ett helt jävla grustag?

kasta varenda stenjävel
eller
smälta dom till ett varmt hav av kärlek

Ibland gömmer sig meningsfullheten och vill inte låta sig hittas. En kurragömmalek som jag helst skulle vara utan. Jag vet vid det här laget att den börjar när vardagen varit intensiv en tid. När reflektionen och samtalen om det viktiga förpassats under en grå filt. Jag letar i affärer, klädutrensning, städning, facebook, festivalmelodier, vardagliga samtal. Där finns den inte. Provar sömn, långsamhet och närmar mig ord, musik och de viktiga frågorna. Jag vet ju så väl att det är där den gömmer sig, kurar och lurar. Och när den är funnen ska jag inte låta den springa iväg på det där sättet igen. Än lurar den men jag skymtar den och tänker bannemej ta ett jätteskutt och landa mitt på den. När jag malt mig fram genom det som skymmer sikten.

Jag längtar efter...

vår

att strosa runt på ett bibliotek 

att läsa vad som faller mig in

att ta på mig en tunn jacka när jag ska gå ut

snälla ord

en lugn och energigivande helg

mjuka smekningar i ansiktet

en garderob där det hänger fina vårkläder

ett glas vitt vin

badkarsbad

tända ljus

tussilago i diket

...allt som fyller en själ som längtar till ny och skön energi

lavamonster
trollerikonster

femtielva spikmattor
och
en trött

men nuförtiden väldigt ofta glad!

lycka
för vardag

motgång
är
utmaning utveckling underbart

utan
tvekan!

tacka
brieost buss
bregott brains

Det här kommer att bli ett riktigt kort inlägg för kroppen kryper av borde gå och lägga mig. Jag har vårdat min datoriserade farm idag i alldeles för många timmar och det är ärligt talat lite ångestframkallande. Jag är en sån som lätt slukas emellanåt. Annars bjöd kvällen på en jättetrevlig och god chokladprovning med dessertviner som bonus. Jag kom hem med själen full av lyckobringande ämnen och en riktigt god chokladkaka från Galler i handväskan. Den finns kvar i oätet tillstånd fortfarande! På tal om mat så måste jag fylla på något innan tandborstningen tar vid, något fett och välgörande för sinnesstämningen. Godnatt!