försummat rum

Ett försummat rum för själen. En outnyttjad plats där de mer osynliga sidorna av en komplex människa får ta plats, skapa en känsla av helhet.  
 
Undrar om den tidpunkt kommit när jag ska våga lyfta på stenar som bara gläntats i smyg? Kanske kan det vara så att en fyrtiotreåring är modig nog.

Respekt för en levande typ

Respekt för känslighet, för oändligt behov av reflektion. 

Respekt för intuition, för annorlunda upplevelse. 

Respekt för pendlande, för närvaro och alienation. 

Respekt för individen med den högkänsligas driv och bredvidsittande. 

Respekt för orden som vill forma livet mer begripligt. 

logistikfirma Sanfridsson lägger ner - för ikväll...



Logistikfirma Sanfridsson har en stunds vilopaus från högtrycket. Omsättningen ligger denna vecka på topp och cheferna tillika chaufförerna överväger att avsluta något kontrakt. Verkligheten vill dock annorlunda. Pingis, saxofon, fotboll, bandy, trumpet, utvecklingssamtal, match, bollkalle. Livet på en pinne tillsammans med hus, hem, handling, hosta, hektiskt på jobbet, hemligheter och hyss. Vi sköter verkligheten med noggranna scheman och är ett förbaskat starkt team - vi två chaufförer i logistikfirma Sanfridsson. MEN. Umgänge som hyllvärmare och ett gäng ideal i garderoben är inte helt idealt för ett idealistiskt hjärta. Den reflekterande människan ropar efter plats att bara vara och vila i ingenting. Samtidigt som glädjen över familjeliv, hem och vardagspussel att sköta ger STOR lycka. Den är bara det där lilla ordet balans som verkar vilja sprida sitt vara lite vidare omkring. Välkommen att försöka!

Väga skäl

Vägskäl. Att väga skäl eller välja väg. Där står vi i teorin för jämnan men ibland blir det mer uppenbart. När livet är planering. Vardagen en kamp mot klockan och mot diverse högar. Rutorna och energin alltför knapp. Vad gör vi då? Kapitulerar och följer med? Sjunker ner i baksätet eller samsas vid den svajiga ratten? Bromspedalen - hur funkar den? Samlingen vid den så testar vi det andra skälet.

försommarkaos

Kastas omkring i försommarkaos.
 
Sicksackar mellan ogräs, konstant obarmhärtigt stök och bara barn. Övar selektivt seende 24 timmar om dygnet.

Lurad att bota trötthet med sena nätter av otillräcklig strävan. Månskenets falska lust till torkställningens plagg.

Jagar rofyllt hem i virrvarr av drömmar, kök och skav. 

Halvt drunknad i vardagsjäkt och klangen av tvåtusenbitarspussel. Men med hopp om en sittplats på läktaren och en plats i solen.
 

prick i universum

Efter en mycket lång bloggpaus inledde jag med ett uns och axplock av livets svartare sidor. Hoppas det inte skrämmer. Ord är bara så förlösande friska. 

Samtidigt som jag tryckte på publiceraknappen krympte det svarta till en liten prick i universum och jag kunde ägna mig åt trädgårdsland, verandastaket, sparrissoppa, hallonpaj och familj. Fin första maj långt från barrikader men med värme och medmänsklighet i hjärtat. Och goda saker i magen.





ett svartare sjok samlat

vargarna tuggar

tömd till bristningsgränsen
försvarslös hud blottad
överlämnad till vargarnas käftar

tuggar sig mätta på
obarmhärtig smärta
nakna variga sår 
tappade strimmor av hopp 

skriet når inte ut
vänskap förblöder i tysta kärl
av mörkaste tvivel

lämnad tuggad
hjälpligt ihopskrapad 

tillit plåstras med silvertejp?

Röstlös

Tappad röst, tanke, kraft 
i pussel utan helhet
vilsegången kärlek

praktiken som överskuggar allt
meningen som tagit en annan väg
snålhetens gissel

osynligheten fålla överskuggar allt med stora utbredda vingar
riktningslöst och viljelöst

storkamp om det lilla
uppgivenhetens bleka röst 
glimtar av hopp
TV och telefon som konkurrenslösa ting i tomhetens trädgård

En klubba i huvudet!
krafsa gräva smeka öppna
Hjärtan

Mjukdelar i kras

tyngd
slängd
till och med
hängd

sinne
kropp
liksom sliten
själ

avfyrar
skott
mjukdelar i
kras





arton år ihop firar vi med fruktsallad!

Idag firar vi 18 år tillsammans! Och jag tänker framförallt att "hjälp vad gamla vi är..." Men också att det är coolt att vi hållit  ihop så länge, att vi delat så mycket och växt tillsammans. Min man är min trygghet på många sätt - det tänker jag inte på varje dag - men när jag gör det känner jag stor tacksamhet. Trygghet låter kanske lite trist i någons öron? För mig är det livsavgörande. Utan trygghet ingen botten. Utan botten inga höjder och vågor och skutt! Något som jag ofta tänker på däremot är vilken lycka det är att få ha en familj och underbara barn att älska! Det är rikedom. Så här såg vi ut i eran av (relativ) nyförälskelse. (Några år hade vi varit ihop...)


Och så här ser vi ut femton år senare! 



Hur har vi då firat? Ja vi pussades i morse. Vi har pratat med barnen om att vi varit ihop så länge, ätit våfflor och fruktsallad på finporslin vid finbordet. Öööh? Fira? Nja..., men på onsdag ska vi fira bara vi två. Slå på stort och ordna barnvakt och förmodligen både äta ute och gå på bio. Ja, det finns olika uppfattningar om vad som är att fira stort (!) men för oss är det lyx...


prioritera paus?!


Rättså slutkörd, lättad om hjärtat, nyklippt och älskad av någon. Det är en okej tillvaro en sen februarikväll i livet utan paus. Och det får man väl vara både tacksam och lite bekymrad för, pauserna som saknas... Paus för påfyllnad är livsviktig, ändå så svår att prioritera när man tror sig vara oumbärlig i sin otillräcklighet. Knasigt. För att inte se någon vägg närma sig uppmanar jag dig - och mig! Pausa. 




grubbel skapar trubbel - ge mig ett par hängslen för skråen!

Det är en förbannad konst att inte krångla till det för sig. Särskilt att inte göra det i onödan. Varför njuta av okomplicerade relationer när man istället kan gå och grubbla och lida lite lagom? Och fortsätta att låta tilliten skaka omkring runt knäskålarna. Borde kanske testa hängslen från knäna och inte någonsin släppa på dem? Låta enkelheten släppas fri?

sist i den växande kön

Paus från självet. Till slut säger kroppen stopp. Hemmet, barnen, handlingen, läxorna, städningen, jobbet, candy crusch. Allt annat står före i kön. Självet krympt till en minifigur med stora tårar och självkänsla runt fotknölarna. Tack för en sanning i vitögat livet. 

grus i semestermaskineriet - eller att få ur sig skiten!

Ouppfyllda förväntningar kan tynga kroppen långt ner i gruset. Borde-lyckan hjälper inte heller till. Den lyckan som borde frodas men inte riktigt vill...

Den här soliga sommaren kommer gå till historien som den finaste i mannaminne. Vädermässigt så även för mig. Känslomässigt kommer den etsas in som en för splittrad sommar. Stress och otillräcklighet, vardagskonflikter men givetvis också många fina stunder. Ro och harmoni har dock inte hunnit landa ordentligt i våra hjärtan och det sörjer jag.

Säkert tycker någon att det är fånigt att sörja ouppfyllda förväntningar av det här enkla slaget. Tillhör ju vardagen att semesterförväntningarna är för höga. Visst och sant. Men var och en bär vi ju vår egen känslomässiga börda. Min är den att jag nuförtiden absolut inte klarar att för länge bära runt på oförlösta känslor. Tack och lov! Måste ut och sorteras i högar med jämna mellanrum för att jag ska kunna leva sant. Annars stagnerar jag i min egen inre oreda. Och en inre död moder eller partner eller svägerska är inget vidare att ha i sin närhet. Jag lovar!

Mitt språkbruk kanske kan verka lite väl dramatiskt för vissa öron? Det blir så när känslorna försöker finna sina ordgelikar. Hittar de varandra förlöser det också min själ från död och hopplöshet. Gott att veta för idealisten och lite överdrivet för en mer jämnmodig typ?

Fina stunder låter sig lättare fotas!


älskade tioåring!

Gårdagens stora kille! Jag kopplade av såpass att jag glömde pressfotografrollen... Bildkvaliten kan väl ingen hurra för men vår älskade 10-åring däremot!


en stor dag närmar sig!

Förberedelser för firande av en tioåring imorgon! Vi har ikväll pratat om hur det var när han föddes och hur han var som bebis. Plötsligt räknade han timmarna till det magiska klockslaget då han kom till världen. 00.54 den 4 augusti 2003.

För tio år sedan stod vi för första gången inför föräldraskapets lyckor och vedermödor. Emellanåt tycker jag synd om det första barnet, så mycket som blir fel, för stort eller för litet. Tryggheten inför utvecklingen som ska ske saknas liksom. Men det har förstås med personlighet att göra med och det finns ju några inblandade ;)

En stor dag att fylla tvåsiffrigt! Jag älskar vår fina, omtänksamma, känsliga, bångstyriga gosse överjordiskt mycket. Kan inte riktigt förstå hur den lilla lugna iakttagande knubbiga knorten blivit en spinkig snabb grabb, superduktig på matte, en trumpetare med glimten i ögat och humörväxlingen under ytan.


Jul. 31, 2013

Vadan detta nattsuddande? Jag är ju en arbetande människa. Tycks tro att semestern hänger kvar eller redan landat igen. Aftonen ägnades åt att titta på foton på lillskruttan som bebis - tillsammans med skruttan själv. Givetvis i datorn, vår stationära koloss... Påbörjade i smyg lite rensning bland tusentals foton. Det är inte så att vi står utan projekt i den här familjen! Därför ligger vissa projekt till sig en nättare tid. Aftonen ägnades även åt havregrynsgröt som fått ett tydligt uppsving i familjen. Utöver det nattning av en skrutta och en utlovad tur till badplatsen med de större barnen, fotosessior med två kvällsdoppande gossar och en sällan körd radiostyrd båt. Soffslapp med ätbart och det obligatoriska träningspasset innan kojsning avrundade aftonen och tog mig in i midnattstimmen. Klart. Slut.


tvillingsjäl a' la Skeby

Brottningmatch mellan överjag, underjag och femtioelva delar däremellan. Jag är tvilling till stjärntecken enligt bokarna (som lillskruttan säger) men misstänker att astrologerna missade tjugoåttlingarna som jag tillhör. Viktigaste kännetecknet är ständiga brottningsmatcher mellan ideal, verklighet, tilltro, misstro, frustration, harmoni, rörelse, stillhet. Hoppsan! Det är visst motsatser VI pratar om. Tvillingstämpeln platsar kanske väl i pannan? Särskilt med en skorpion vid ascendenten... Kanske vore givande att plocka upp astrologen ur sitt slummer? Hon har sovit många år.


att-göra-lista i STORformat

1. Ta bättre hand om fyrtioåringens kropp. Rörelserutiner.
2. Mer av bjuda hem och bjuda in och bjuda ut. Sociala rutiner.
3. Lagom mycket hus, ting och aktiviteter att sköta om. Enklare liv-projektet...


själen har yttrat sig

Min själ säger att livet springer fortare än vad kärleken till en skör själ kan. Dags att sätta ned rumpan. Vända inåt med mjuka stärkande tankar.


solvägg och nedräkning

Sitter vid solväggen och njuter. Värmen kan jag inte hurra för men väl för en stilla kväll, äntligen lite sol och två dagar kvar som heltidsarbetande på FK. Pojkarna i familjen fiskar och jag hoppas att minsta godingen sover lugnt medan jag låtsas att jag har en sån där babywatcher (hmmm..) och lurar till mig en solvägg en stund. Nu måste jag lyssna. Är visst inte så lättlurad.


själslig död och återuppståndelse på EM

När jobbet dödar själen finns det bara ett alternativ. Fråga sig - vad kan ge mig lite energi? Mitt svar idag. Ett ordentligt stopp på en lugn och intagande plats. En möbel- och inredningsbutik... Så rogivande och njutbart att se på vackra möbler och inredningsdetaljer. Unnade mig några enkla små ting för vardagsnjutning och hade i tankarna just det, att jag unnade mig. En skön känsla och kom hem till familjen med lite mer närvaro och energi än igår. Då ville jag bara fly trots att jag inte träffat barnen på hela dagen. Urledsamt! Men knäcker mig inte. Handlar ju bara om energinivå. Inte kärlek. För den är oändlig! Om detta hade varit en välläst blogg kunde man trott att detta var ett sponsrat inlägg för tusan...


Tidigare inlägg
RSS 2.0