idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Nu ska jag ladda batteriet till kameran så att det kan bli lite fina bilder snart. Grämer mig något över de otagna bilderna idag. Besöket vid Martorpsfallen förtjänade att fotas men nu bidde det inte så ändå. Vår djupt in i själen även med hjälp av fotbollsmatch i trädgården och grillade hamburgare. Tack för det och det fina besöket.

Nu är systeryster och sambo Malin hämtade och matade =) Jag är trött och glad, barnen är lyckliga över sällskapet och maken med, delvis för att alla (nästan) samlats för att se speedway och han dessutom har en whiskey i handen. Lillskruttan somnade gott vid mitt bröst denna lite sena afton och jag ligger inte långt efter. Gäsp. Att vara fotbollsmorsa är ingen barnlek, mycket frisk luft och mycket hejande och allmänt planerande med två andra godingar runt planen och en make som langar sten i långa rader. Fisken i "åna" måste ju också vårdas. Tror att mina axlar också kräver lite vård? Eller så somnar jag helt ovaggad i en soffa nära dig...

Och så finns det ett - eller kanske två - riktigt intressanta jobb i listan igen! Nya tag och nytt hopp om spännande utmaningar i tillvaron. Det här kan ju bara inte bli en usel följetong. Jag förväntar mig faktiskt ett lyckligt slut. Och tro kan förflytta berg. Kanske förvanskar jag talesättet något men innebörden är densamma. Livet ger mig det jag förväntar mig så nu samlar jag dem i en spretigt men tight hållen hög =)

Idag har varit en dag av frustration. I toppklass. Jag blir helt tokig av (att tänka på) att inte syssla med något som jag är riktigt bra på. Att slita mot sig själv och de talanger som man faktiskt har. Det är ju vansinne om något. Jag MÅSTE jobba med utveckling annars blir jag galen, måste vara kreativ och tänkande, analyserande. Visst gärna avbrott med annat också men arbetslivet kan inte kantas av samtal på löpande band oavsett hur bra service och goda samtal som produceras. Det räcker inte, vare sig för PMS-dagar eller andra dagar.

Blää för att slita mot sig själv. Urk för trötthet. Dubbelblää för PMS. Släng allt fläng och hushållsarbete åt grisarna. För att inte snacka om konstanta småförkylningar med lite örsprång. De kan också gå och hänga sig. Tillsammans med räkningarna som jag inte orkar ta uti med klockan tio på kvällen men ändå måste. Dubbeldubbelurk.

Har just sett "Dokument utifrån" och blir mörkrädd. Är de högerextrema på sån framväxt i Europa?! Och vilka metoder, ren propaganda. Urläskigt att se även smarta människor agera så beräknande. Fasiken en sån frustrerad känsla. Tänker på något som jag hörde Jan Eliasson säga om att vrede är en sund känsla. Kan det hjälpa mig här? Hög tid också att agera efter "alla kan göra något". För demokrati, tolerans och långsiktighet här på vår lilla jord i det stora universum. Herregud, lyft blicken och se MÄNNISKAN i din närhet och på andra sidan jorden. Jag försöker göra det när det gäller extremisterna och känner en fruktansvärd sorg över deras exkluderande världsbild. Önskar att jag hade ett reparationsverktyg för kärleksfulla lösningar, en liten ratt att ställa in på "goda handlingar som främjar gemenskap och kärlek över alla gränser". Jag blundar inte för verklighetens alla problem när det gäller integration, ekonomiska kriser, konflikter och så vidare. Bara drömmer en stund om att det kunde finnas en enkel lösning. Det här lär jag få återkomma till. Tyvärr.

Känslostämningen är liksom dov på nåt sätt. Flödet har stannat av. Och rent fysiskt är jag en illaluktande lurk som inte kommit in i duschen efter träningspasset. Alla barnen ville ha lite extra av sin mamma idag vid nattningen. Och jag slumrade förstås till, tills lillskruttan vaknade till och gjorde sin röst gruvligt hörd. Sedan har jag inte vågat kliva in i duschen och i ärlighetens namn fastnat lite vid den bärbara. Inte vågat för att duschen ligger precis intill vårt sovrum. Himla opraktisk placering. Visioner finns dock om en dusch där nere. Och en himlans massa andra visioner med om allt som ska ske där nere. Bara de förbaskade slantarna som behöver trilla in i lite stridare ström, tack! Nu - dusch och nåt ätbart.

Idag kallade jag till ett familjeråd. Händer inte så ofta men nu var det nödvändigt. Antecknade till och med för att alla skulle känna att det man sa var viktigt. Pappan i familjen saknades dock eftersom han fortfarande är på fiskeresa. (Får nog snart kalla den där fiskeresan nåt annat förresten eftersom han inte fått ett enda hugg. På hemväg nu förresten!) Åter till familjerådet. Klassiskt. Vad är inte så bra just nu? Varför blir det så tror du? Hur kan vi göra det bättre? Alla la manken till och tänkte efter och bidrog. Så får vi se hur teori omvandlas i praktik... En aningens trevligare umgänge här idag i alla fall och ett urtrevligt besök på badhuset. Lillskruttan var lycklig som en plaskande säl, trots att vi missade det mesta av babysimmet i kurs två. Och storbröderna hade det finfint med lek och simning. Tankat glädje!

Det är lätt att bli engagerad i någon annans liv! Jag hoppas verkligen på allt gott för den tjej som sträckte ut en hand ikväll.

"Hujedamej sånt barn han var" hade passat bra här idag. Inga hyss dock men kära nån vilka känslosvängningar och vilken attityd. Tio gånger värre än sin mor. Är det föraningar av tonåren vi upplever här nu? I sådana fall våndas jag. Snacka om prövning känslomässigt när frid och fröjd vänder på en halv sekund och låser fast sig i omöjligt läge där allt skylls på andra och ingen utväg finns. Frustration allan samtidigt som jag tycker synd om. Tack och lov dock för de underbara timmarna i afton som räddade även den här dagen. Spännande med utmaningar men ibland går det oväntat fort, hjärna och hjärta hänger inte riktigt med. Snart nioåringar är väl inte tonåringar ändå? Eller gör vår uppfostran och våra värderingar att vi puffar in dem i tonåren redan såhärdags? En lördag i april 2012? I sådana fall vill jag gärna backa bandet något för jag är inte beredd!

Otur har vi väl inte haft så mycket av - men konflikter! Startade dagen med en rejäl av den varan precis vid lämning av stora sonen. Gällde tandborstning och han skulle "aldrig mer vara med mig". Med viss rätta ska sägas. Jag var inte en sympatisk mamma i den stunden. Tyvärr satte nog den konflikten spår i sonens dag då han berättade efter hemkomst att han varit inblandad i flera bråk på rasterna. Hör inte till vanligheterna annars. En verkligt urartad konflikt mellan bröderna senare på dagen slutade med att den ena brodern hade en rödflammig handflata på ryggen, så hårt var slaget. Usch, då är det inte roligt. Känns som att jag inte har samma grepp om deras konflikter. Förr var det sällan som de slutade med nåt fysiskt påhopp men nu händer det allt som oftast även om det inte brukar vara så här illa. Annars ska sägas att de oftast leker oerhört bra ihop. Men jag räknar därmed verkligen inte med att det ska vara konfliktfritt men just nu känns det som ett oerhört "hackande" på varandra. Jaha... Och hur är vi som förbilder är ju den tuffa följdfrågan? Det tål nog att tänkas på. Jag behöver bli bättre på att inte kommentera den enas beteende inför den andra och på att hitta andra lösningar än tjat. Idag satte vi klockan på ringning när den överenskomna TV-spelstiden var slut och det gick nästan helt smärtfritt att avsluta... Sedär, inte bara konflikter ändå. Vi har hunnit med lite mysigt fredagsmys även fredag den 13:e faktiskt och jag har låtit den fina mamman skymta fram och barnens mer underbara sidor har också visat sig.

För nån vecka sedan såg jag på debattprogrammet "Debatt" som bland annat behandlade den ökande barnfattigdomen. Mycket intressant diskussion och mycket besvärande och förfärande.

Nu testar jag på livet som ensamstående förälder. Maken är på en fyra och en halv dagar lång fiskeresa till Gotland. Igår kompenserade han med att laga mat för flera dagar framöver, helstekt fläskfile till middag och en stor lasagne som jag och barnen smaskat på idag och som kommer räcka även till lunch imorgon. Väldigt smidigt - och gott! Jag hoppas verkligen att han får riktigt fina dagar med sitt högsta intresse och fiskekompisarna. Inte bara för att han lagade mat åt oss. Jag vill ju att vi alla i familjen ska ha våra egna intressen och lyckor! Jag hoppas att vi också får fina dagar - och friska dagar. Annars kan det bli lite tungt.

Idag fick jag besked. Dä bidde inget... Inget nytt jobb alltså. Det var synd förstås men jag är ändå inte ledsen, delvis kanske beroende på sättet som beskedet förmedlades. Verkar vara en toppenchef. Det finns en liten filur inom mig som tänker att: då var det inte meningen, att det är något annat som är meningen. Kanske ska jag och lillskruttan ha lite mer tid tillsammans? Kanske var det inte för "mitt högsta bästa" som mamma brukar säga? Oavsett så är jag här och nu och livet är helt ok. Just nu finns det en massa positiv energi i bloggande och att planera för framtida renovering. Har en tunn och genomskinlig pärm där jag samlar inspiration och planer. Jättekul! Men då har jag inte kommit till budgeten än förstås.

Alma och farmor diskuterar cykelhandskar



Påskgul om benen i kläderna från Villervalla



En påsksnygging till!



Och en tredje påskfining i lite underlig position



Meningen med påsken förutom uppståndelse och finkläder



I väntan på att lillskruttan ska vakna så att vi också kan säga hej till de femtontusen tranorna... 

Span på tranor



Trandans



Påsktacos. Inte så traditionell ännu.

 

 

Snälla universum! Det där jobbet som jag går omkring och tänker på... Det skulle passa mig och jag vill så innerligt gärna få chansen... Kan du fixa så att det blir mitt? Jag lovar att vara dig evigt trogen och att inte äta (nästan) ett enda påskägg till. Bilden på de bedjande händerna stal jag här.

Usch, skapade ett stort obehag bara att skriva det senaste inlägget. Vill nästan ta bort det. Men det var en så viktig och sevärd dokumentär, därför låter jag det vara kvar.

Igår kväll såg jag dokumentären "Guds lamm". En korgosse berättade sin historia om hur han som ung pojke utnyttjats sexuellt av en präst som han närmast såg som sin far. Så förfärligt men så starkt berättat. Jag blev så imponerad av den unge mannens styrka, givetvis efter många års terapi, och hur han konfronterade prästen med sin besvikelse och sorg över hur han hade skadat honom. Hjärtat slits ju nästan ur kroppen när man tänker på vilken skada en människas sjuka böjelser och maktmissbruk kan åstadkomma. Att det är en präst gör det för mig än värre och mer obegripligt. Hur rättfärdigar man detta för sig själv? Eller var prästrollen i det här fallet en väg att få utlopp för sjuka börjelser? Man kan ju hoppas på att det finns ett helvete i alla fall.

Idag vill jag länka vidare till Underbara Clara om ni inte redan läst! Jag blir väldigt glad över upptäckten att det finns leksakskataloger som har en lite annan presentation än den mest könsstereotypa även om jag håller fast vid att själva leksakerna utformning också måste förändras. Här har jag bloggat jag om det. Ändå ett jippi!

Kanske att jag skulle behöva skickas på charmkurs? Charmen tar liksom slut när jag kommer hem, kvarglömd i telefonen på jobbet? Och det värsta är väl att jag inte har lust att vara charmig. Trots att jag är nytränad och nyduschad och allt. Kommer nu att testa om receptet mat och lugn och ro fungerar. Annars får jag väl helt enkelt vara en surkärring.