idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Det är friska vindar utanför vårt lilla hus. Rättså friska vindar inuti det med! Livet står inte stilla. Och nu närmar sig sommarsemestern med stormsteg. Två ynkliga små dagar kvar bara. Känns som en piece of cake faktiskt och det här året har jag tagit den största delen av nedvarvningen innan riktiga semestern börjar. Hade ju en försmak-vecka för några veckor sedan och har satsat på avkopplande ting. Vi har dock inte planerat ett jota. Mycket ovanligt för  att vara oss! På önskelistan står dock vår pärla Älgå, det lilla guldkornet i Värmland, där vi laddar kropp och själ med skönhet, enkelt liv och god mat (om vistelsen råkar sammanfalla med svärmors och svärfars). Annars bara med skönhet och enkelt liv. Skönhet betyder mellan fem och tio meter till den lilla viken i Glafsfjorden med en solnedgång som är ny varenda sommarkväll. Även efter tio somrar och ett oräkneligt antal foton från bryggan och den lilla, lilla verandan. Enkelt liv innebär ute från morgon till kväll. Det innebär också tvätta sig i sjön, bajsa på dasset, diska i balja på träbänken under björkarna, frukost, lunch och middag med frisk luft i näsan - och sol på näsan, hela familjen sovandes i ett litet rum. För en del är det kanske mer av mardröm. Men jag älskar det livet så att jag nästan spricker. I år hänger det bara på kattvakt och såklart på solen...

Jag möblerar om! Ett gott tecken i tillvaron. Kånkar hit och provar där och bär upp och ner, ett steg tillbaka och justerar och så - bra! Har även installerat ett bord och fyra stolar på vår lilla glasveranda idag. Fyndat på vårt eget loft! Konstaterat att glasverandan inte är så liten. Jag har länge längtat efter att fylla glasverandan med en funktion. Visst, den är utmärkt för perlargoner och förvaring av nästan aldrig använda konstnärsprylar men mer då? Den är ju så vacker och ändå används den i princip aldrig. Kan nu tänka mig semesterfrukostar där! Ser framför mig sommaraftnar tillsammans med (några få) goda vänner eller goda släktingar där. Vill genast bjuda in!  

Min kropp svämmar över av känslor. Jag är inne i den lynnigaste livsfas jag upplevt på länge. Och jag som längtar så innerligt efter känslomässig stabilitet. Det är urjobbigt. Och alltid en lika svår process att komma fram till acceptans inom mig. För hur det känns. För hur det är. Min vilja att försköna finns där att brottas med. Det är nog det jag gör för tillfället. Brottas i en brottningsmatch som förmodligen inte borde vara just det. Jag tror det skulle vara bättre för alla om brottarna upplöstes i ett enormt och dånande vattenfall. Eller nåt sånt. Och om känslorna samlades i en strömmande fåra. Med lagom svisch... 

Ännu en afton här på jorden. I sina sängar sover mina guldklimpar, snusar sött. Den stora guldklimpen har s-k-o-l-a-v-s-l-u-t-n-i-n-g nu på fredag! Äntligen börjar den tiden igen. Jag minns mina egna skolavslutningar med lycka. Att få sjunga den blomstertid nu kommer tillsammans med massor av andra barn, känna förväntningarna inför sommarlovet. Pirret och glädjen! Och nu ska jag som f-ö-r-ä-l-d-e-r få  lyssna till ljuva barnröster - och viktigast av allt - sjunga med! Ja, kanske romantiserar jag det hela lite nu.  Något lite. Men ändå. Skolavslutning är speciellt och det är sonens första om bara några dagar. Vart tog det senaste året vägen? Nyss var det ju första-dagen-pirr-i-magen som det handlade om... 

Hur är det möjligt?
Samma liv så oändligt värdefullt.
Samtidigt så gränslöst öde.

När hoppet dalar i en rutschkana.
Till dess det inte ens når fotknölarna.

Lyckorus till bakbunden av vanmakt.
Mindre än två dygn.

Vem kan hela en sockerstinn själ?
Inte sommaren och inte familjen.

Återstår bara för den ensamma tonåringen att söka tröst.
I verklighetens tröstgivare.
Där, i landet godhet.

Som avslutning på kvällen strosade jag och maken ett varv i trädgården. Ljuvligt underbart gott. Blommande fruktträd. Rosor som börjar få hopp om livet. Småspret ovan jord i trädgårdslandet. Dillpion i blom och knoppar knoppar knoppar en ljum försommarkväll. Leder känslan mot tacksamhet - för årstiderna och för en make att strosa med. Godnatt!