idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Framme i paradiset! Värmland och Glafsfjorden. Enkelt liv. Vilken tur att vi träffades då för många år sedan. Och vilken tur att vi fortfarande är välkomna hit. Tänk att Alfred och Axel varit här varje sommar. Alma med, bara att somrarna är mer lätträknade;) Alfred tog sina första steg här. Axel var tre veckor när han kom hit första gången. Alla älskar vi den här platsen och tröttnar aldrig på vyn från viken ut mot sjön. Att känna så varmt för en plats på jorden är en förmån och jag är verkligen tacksam över möjligheten att vara här. Känner mig så berörd en natt som denna.

Hemma för lite vabb. Dottern vaknade med igenklistrade ögon och nu tar jag min del av dagen medan maken jobbar lite. Ganska pigg i vågor. Lillskruttan alltså... Själv verkar jag ha hamnat i ett konstant opiggt och lite frustrerat tillstånd. Den vanliga semesterförberedelsen? Tycker så mycket om vår hall och blåklinten i fönstret. Bästa platsen i huset!

Är det denna tallrik som ska lyfta tröttheten från mina tunga ögonlock idag? Sinnesstämningen skulle också behöva sig ett lyft. Jag är inte kompis med den onda axel som hittat till mig, inte heller med den otränade fyrtioåringen som växer fram eller hennes outnyttjade gympengar. Liten klagovisa får börja den här morgonen visst.

Med ett stadigt tag i mammas jacka... Man kan aldrig veta vilka faror som lurar när man får ge sig ut på cykeltur på okända vägar - och dessutom plockar blommor längs vägkanten! På det hela taget dock en trevlig upplevelse som omedelbart meddelas pappan och mormodern.

Blåklint är fint. Men huset är tomt! De två stora älsklingarna är med kusinen och sin farmor och farfar på mys och äventyr i de värmländska markerna. Många dagar med bara ett barn hemma väntar nu. Så märkligt!

Det krävs en tvåårings självklara fråga för att landa en cykelhjälm på den kloka skallen. Va' ha' du din jäm?

Det betyder att den kommer att vara länge! Ett litet förtydligande bara. Fasligt fin kväll. Promenixade allena till kyrkan och lyssnade på lite skön sommarmusik på bland annat cello och tvärflöjt. Och solen tajmade in det lilla goda som bjöds efteråt. Så vackert.

Sommarregn ute och har precis lämnat min kära syster Moa och hennes Malin vid Kinnekulletåget. Lillskruttan åkte med och lämnade dem och ville gärna åka med tåget. Hon sover nu i bilen, alldeles slut efter förkylningsvecka, de intensiva dagar som varit och viss brist på rutiner. Nu blir det andra bullar! Ordning och reda.

Vi hade en fantastisk tur med midsommarvädret. Varmt och molnigt större delen av dagen passar perfekt när man ska klämma in 22 personer på en inglasad altan som inte riktigt är dimensionerad för ändamålet... Några av barnen var också riktigt lyckliga för regnet som kom på kvällen. Studsa i regn tills man är genomdränkt gör man ju inte varje dag ;)

Passera fyrtio är sammantaget är riktigt trevlig upplevelse som rekommenderas starkt. Inte bara fint väder utan fina och hjälpsamma släktingar, fina och uppskattade presenter (tack!!!), mycket och gott att äta tack vare många snälla kockar, lekar och samarbetsövningar i lånad idyllisk miljö. Jag är jätteglad och så nöjd! Fokuserade inte alls så mycket på att dokumentera som jag brukar men skrapar ihop det jag har! Ber om överseende med kvalitén...

Eller sömnen i alla fall. Bara man orkar gå och lägga sig. Plötsligt är det alldeles för sent igen och baken har fastnat på köksstolen. Tandborsten och ansiktstvätten är oerhört avlägsna. Efter midnatt vill det nya dygnet inte släppa taget. Känner förväntan inför morgondagens firande och tacksamhet över vilken stor och fin familj jag har. Rikedom på riktigt!

Vaknade intill den här fina brickan idag. Maken började jobbet klockan sex och jag uppskattade att inte bli väckt i arla morgonstund. Barnen sjöng vid frukostbordet och gjorde sitt allra bästa för att göra det mysigt för modern som nyss klivit in i ett nytt decennium! Mycket har förvandlats till presenter idag - även hela årets skolproduktion;) Till aftonen anlände mor och far och syster och det känns så underbart att ha dem här. Sov gott i sängar och soffor!

Verkar det som att jag inte ser fram emot kalas och festligheter?! Kaoset ligger och lurar under ytan och det gör kanske att det verkar så... Då kan jag upplysa om att jag verkligen ser fram emot midsommar! Längtar efter min fina familj och efter att få ha trevligt tillsammans. Ni är så välkomna! Nu kan ni dessutom kliva in i nya hallen för nu är trappen färdig (typ)! Duger väl fint pappa..;)

Ajdå. Inte bra. Råkade förstöra makens lilla kaffemakare (vad det nu heter...) Om jag väntar till imorgon med att berätta kan han nog inte med att bli sur. Inte får man vara arg på nån som fyller år? Tror det är förbjudet.

Lilla snorjärset har inte så stor aptit men lite gnag här och var blir det. Vi behöver inte oroa oss dock, med tanke på den glupande aptiten i vanliga fall. Vi hoppas att den lilla förkylningen stannar vid just en liten. Status annars är: Enorma logistik- och tillräcklighetsproblem, eventuellt kan de också kallas prioriteringsproblem. Hej. Och. Hå.

Snacka om katalysator. Tror vi kan använda vår dotter som sådan. Vi behöver bara observera henne för att se familjens status. Och hon har plötsligt kommit in i en röjarfas, grejer kastas och dras i, frustrerat. Visst, hon är förkyld och inte helt pigg men vi ser också kopplingen till vårt agerande. Den här helgen har bara varit fokus vuxna - rätt stressade föräldrar högt och lågt. I viss mån fokus "killajna" som lillskruttan säger. Inte så stort fokus på två-åringens behov dock, mer än de allra mest grundläggande.

En irriterad moder har mer än både en och två gånger rutit i även åt den lilla. Inte så vackert. Några saker jag inte riktigt fixat... Hela sällskapsspelet utspritt på vardagsrumsgolvet, jordhögar i händerna med in för tredje gånger, en liten ljuslykta kastad i golvet med efterföljande kras... Men så trillar polletten ner. Den säger - ickenärvaro funkar skit. Nya tag. Närvaro. Så får allt lösa sig ändå.

Lillskruttan fullt upptagen med farmor-gos (från häromdagen).

Oj, här sitter vi visst med några pingviner från Madagaskar... Fyra i familjen är fortfarande vakna. Skolavslutning, fredag och alla har blivit bestulna. Någon tyckte sig behöva allas vår energi bättre. Kanske livet som talar till oss? Dags för lite vila? Precis som prästen i kyrkan försökte delge oss behovet av i dagens "skolavslutningssnack". Någon frivillig som fixar ett 40-årskalas om en vecka? En sockendag på söndag? Diarieföra och testa jobbet som nämndsekreterare några dagar...? Min kropp säger nämligen:
- Noll ansträngning, tack.
Trevlig och lugn fredagkväll på er med.

Maken drog till jobb med Broby Vatten och Bredband och jag tar över i hushållsfabriken. Vi hann säga hej! Status är ett halvfärdigt potatismos, en stekpanna på spisen, två barn framför TV:n (varav ett barn med napp och ett med blå haka), ytterligare ett barn avlämnat till träningspass (möjligtvis utan tränare) en blöt tvätt i tvättbaljan, en hungrig mamma som i tanken planerar nästa veckas 40-årsfirande och morgondagens skolavslutning. Älskade vardag. Älskade (stora!) barn. Älskade hall. Det stora klivet in (trapp saknas visst...) är så värt att ta när man möts av detta luftiga och ljusa. Pigg och glad i själen :)

Det är ju så härligt med färska örter. Det ser så vackert ut och doftar så gott. De liksom ropar på mig när jag ska handla. Så ibland får någon väldoftande krydda följa med mig hem. Och jag föreställer mig diverse (rätt diffusa) välsmakande rätter med en härlig doft av färsk oregano. Placerar den härliga örtkryddan på köksbänken och njuter av den gröna piffen. Ser så friskt ut. Snart ska väldoften sprida sig långt ut på åkrarna. Efter en knapp vecka ser den orörda kryddan inte riktigt lika pigg ut.

I aktion!

Vardagen idag har innehållit både tårar, skratt och frustration. Jag gillar inte konflikter men ibland måste man ju stå upp för sig själv och sin känsla av besvikelse. Det gjorde jag delvis idag men det ändå en lite bitter eftersmak. Förutom känslomässigt svaj har den här dagen burit möten och protokoll, fika i solgass, ryggont på två olika ställen, smaskig pastasallad och foccaciabröd och en underbar fotbollskväll med Källby IF:s P10. Fyra lika men sommaren gjorde det till ett toppenresultat!

Helt omöjligt att gå in en afton som denna. Ljummet, vindstilla och lyckliga lekande barn i kvällssolen. Sommar när den är som bäst.

En av de bättre, med lite bacon och lingon till. Eller äppelmos. Alla i familjen äter faktiskt och det hör inte till vanligheterna. Ett kräset barn i familjen fick lägga sig hungrig igår när hans moder fick nog av oviljan att provsmaka. Jag vet. Inte så pedagogiskt och han kan inte rå för den där rädslan för att provsmaka. Och jag vet att det är bättre att låta honom bara äta det han vill så kommer det så småningom. Men när matrepertoaren smalnar upphör visst den pedagogiska delen av hjärnan att fungera? Den fick i alla fall en smärre blackout igår. Kompenserar med det som länge var favvomaten, just blodpudding. Och så går det ju så snabbt. Hinner knappt blogga mellan vändningar ;)

Bosatt i konflikternas näste idag, tydligen. Just nu är huset tomt, bara en lillskrutta som sover i vagnen utanför, men dagen har hittills kantats av bråk och missnöje. Nu ska sönernas hår fixas och bryggan lagas. Därför är jag (nästan) allena en stund.

Det är nu det ska ske - det stora rycket! Men energin tömdes med huset. Misslyckade konfliktlösningsförsök dränerar den rätt ner i en mörk håla. Pausar därför istället och försöker känna efter vad som behövs för att hämta kraft till vardagsbestyren och det tålmodiga föräldraskapet. Hej och hå.

Ryggen mådde gott av morgonpromenaden, förresten. Humöret med. En stund.

Tar mitt röda nylle, min för tillfället onda rygg och mitt molokna humör på en morgonpromenad. Hoppas på bot mot två av tre ting.

Mitt favoritfotbollslag har spelat tre matcher idag! Dessutom på hemmaplan och i strålande solsken. Två vinster och en mycket nöjd son som efterlängtat tog sig an målvaktsrollen i en av matcherna. Bättre kan det inte bli! Eller, kanske en aning bättre om jag hade kommit i håg att jag har en solkänslig hy? Och att solen tar även när det blåser? Men rött är ju en fin färg förstås. Och de vita glasögonränderna syns nog inte så väl.

Du fyllej åj ida', deklarerar dottern glatt. Hade jag ingen aning om men paket och överraskningar blir man ju alltid glad av!

Våra kreativa förslag hjälpte föga. Inte släcka-lampan-och-sparka-österrikarna-på-smalbenen-lösningen. Inte heller att anlita häxan surtant och låta henne trolla bort österrikarnas shorts och kallingar. (Med österrikarna i omklädningsrummet skulle Sverige snabbt som ögat bollat in 34-2 löd vår familjegemensamma plan.) Till nästa match ska vi erbjuda våra dyrköpta råd. Men imorgon hejar vi på ett lag med goda chanser - Källby IF:s P8!

Har påbörjat ett sedan länge uppskjutet projekt i perfekt väder för ändamålet. Projektet heter "den stora barnklädesutrensningen". Kan låta lite fascistiskt men jag är en snäll bedömare. Någon påse med "kasta" blir det men fler av "spara" och "skänka". "Sälja" hamnar inte i någon påse när det gäller kläder. Känns gott i hjärtat om de kommer till användning helt enkelt. Annars har jag för närvarande lite säljarplaner, en dubbel innerdörr kanske någon är intresserad av framöver... Vi har även ett välfyllt loft, mer eller mindre välbesökt av musskit som vi skulle behöva ta tag i. Dubbla semestern, kanske?!

Idag har vi barnvakt och vi har jobbat på för att använda tiden väl. Det största och mest nödvändiga arbetet var att rensa rosenrabatten.Därmed fyllde vi en hel bilkärra med ogräs... Annars säger jag bara idag. Tack för sommar!

Nu tar vi lite helg mitt i veckan igen. Goda vanor detta!

Djupt besviken på min man som inte spelade in när vår Axel läste en lång text inför föräldrar och syskon när ettorna hade en föreställning på temat Lennart Hellsing i afton. (Han var så söt och läste så lugnt och fint.)

Vi hade kommit överens om detta innan, eftersom min mobil inte hade något utrymme. Storebror skulle också få se eftersom han valde att träna istället. Så blev det inte.

Maken fick visserligen i uppdrag att fota och filma med skolans ipad men spelade alltså inte in vår fantastiska sons framträdande med den heller! Jag deklarerar ärligt att detta är en besvikelse som kommer att ta tid för mig att komma över. Minst några år.

Får bli en annan bild på dagens stjärna.

Vilken koncentration. Blått blir det. Så härligt att se uthålligheten!

Varmt välkommen juni månad! Cykeltur med hela familjen till badplatsen. Lite lite bad men desto mer avkoppling. Som vi behöver detta.