rethosta - retirera!

Jag vet ingenting om verklig sjukdom. Kan bara ana tristessen, oron och behovet av något som lättar upp genom vår lilla virussvacka. Alla utom maken har brottats med något influensaliknande under senaste veckan. En fasligt lång vecka. Och hur ofarlig sjukan än är så hoppas jag att den vill flyga sin kos nu. Ut i världsrymden och lämna mina små barns halsar och luftrör i fred, tack. Det räcker att modern däckades med feber, ont i kroppen och outtröttlig rethosta. Barnen kunde få slippa nu.

fru Ansvar knackar hårt på snorfyllda platser



tillräckligt sjuk för att vara sjuk?
utan tvekan
är egentligen mycket tveksamt

sårig hals
mossigt huvud
diverse färgat gods
förlorade dofter i ömmande hålor

men hallå?
borde du inte?
pallra dig till skrivbordsstolen!

fru Ansvar med extra stort A
knackar hårt på 
hjässan
axeln 
hjärtat
och andra mer snorfyllda platser

herregud lägger sig som tur är i

pimpla ingefärste 
för sjutton!
läk ut
ömma hålor
för skråen!

ansvaret räcker till!

gödA klokhet
egen omvårdnad
en dassig behövande torsdag
vinner kampen!
kanske...







tacksamhet eller försenad Hobbit på slätta




Dagens bästa medicin. Kvällsprat med två fina gossar. Om smått, stort, släkt och sammanhang. Tacksamheten lägrar sig över det lilla huset på slätten och tredje försöket att se slutklämmen av Hobbit del ett! 

filosofiska stunden eller ingefärans lov



Får man vara lite tacksam för sjukdomar? Bara vanliga snälla virusåkommor förstås. Även om de tycks dyka upp vid helt fel tillfälle så har jag noterat att de faktiskt kommer rätt lägligt. Ur ett hälsoperspektiv sett. När de behövs för att kroppen och kanske själen ska få sin rätt till vila. Särskilt om denna rätt försummats. Det känns som en god tanke att vila i även om metoden är rätt vissen. Medveten och planerad vila och ett liv i balans sådär i allmänhet är ju bättre både för kropp, själ och image. Men om det nu inte är så? Då får den ofrivilliga vilan kanske till följd att själen hittar ett trevligt och bra spår att följa till lite mer balans. Alternativt till ännu en kopp ingefära.

älskade Alma Tvärtemot!



Almisen klockan sex ikväll efter enkel men god hamburgermiddag:
- Mamma... får jag gå och lägga mig? Får jag borsta tänderna?
- Självklart får du det lilla stumpan! Jag dukar av så kan du gå upp och välja en bamsetidning så länge. 
Frågar pojkarna om de vill spela något sällskapsspel när Alma somnat. Om en liten stund. Det kommer bli en lång kväll till annat mys än nattning.
När jag kommer upp har lillskruttan ångrat sig om tandborstningen:
- Kommer du ihåg mamma att vi glömde att borsta tänderna en gång... Kan vi göra det igen?
Två timmar senare sitter jag här i soffan med mina precis hemmapoppade popcorn. Om hon somnade gott? Beror på vem vi pratar om... Slumrade lite mitt i läsningen och under godnattsången. Den goda modern alltså. Snart fyraåringen gick däremot in i aktivt vakentillstånd igen. Mörkrädd är det senaste.... Botade med sång, tänd lampa utanför, lite kittling, tyst och lugnt och enormt tålamod. Typ. Maken har precis bytt plats med mig bredvid snart fyraåring i förändringsfas allan. Alma tvärtemot utan att vara uppenbart just det!

logistikfirma Sanfridsson lägger ner - för ikväll...



Logistikfirma Sanfridsson har en stunds vilopaus från högtrycket. Omsättningen ligger denna vecka på topp och cheferna tillika chaufförerna överväger att avsluta något kontrakt. Verkligheten vill dock annorlunda. Pingis, saxofon, fotboll, bandy, trumpet, utvecklingssamtal, match, bollkalle. Livet på en pinne tillsammans med hus, hem, handling, hosta, hektiskt på jobbet, hemligheter och hyss. Vi sköter verkligheten med noggranna scheman och är ett förbaskat starkt team - vi två chaufförer i logistikfirma Sanfridsson. MEN. Umgänge som hyllvärmare och ett gäng ideal i garderoben är inte helt idealt för ett idealistiskt hjärta. Den reflekterande människan ropar efter plats att bara vara och vila i ingenting. Samtidigt som glädjen över familjeliv, hem och vardagspussel att sköta ger STOR lycka. Den är bara det där lilla ordet balans som verkar vilja sprida sitt vara lite vidare omkring. Välkommen att försöka!

paus i juldansen

Ledsenheten lägrar en stund trots julledighet, det fina vintervädret och ett lugnt och tyst hus. Lillskruttan är sjuk igen och däckad i feber. Själv är jag inte heller på topp. En lite för lång tid av jäkt och nattlig vakentid gör sig påmind genom tunga bihålor och ytlig andning... Bara att försöka acceptera och balansera sig igenom till de ljusare dagar som komma skall. Balansakten får börja med lite personlig hygien och tillgodoseende av basala behov. Mat, dryck och fotbad måste väl höra därtill? Så får vi dansa mer en annan dag.



Väga skäl

Vägskäl. Att väga skäl eller välja väg. Där står vi i teorin för jämnan men ibland blir det mer uppenbart. När livet är planering. Vardagen en kamp mot klockan och mot diverse högar. Rutorna och energin alltför knapp. Vad gör vi då? Kapitulerar och följer med? Sjunker ner i baksätet eller samsas vid den svajiga ratten? Bromspedalen - hur funkar den? Samlingen vid den så testar vi det andra skälet.

två pärlor att hålla ömt!

Dagen har två bästa stunder. Efter en för lång arbetsdag sansade jag mig och landade en stund i biblioteket i Götene. Tack till maken som var hemma med den lilla - och de mellansmå. Konstigt hur rogivande lyckopiller detta är för mig. Men ännu underligare att jag glömmer mellan gångerna... Tystnaden, eftertanken, faktan, deckarna, magasinen och inga kravfyllda förväntningar. Bara vara och låta blicken falla på en lockande titel. Samla en liten hög och i största lyx bära hem och rå om ett antal veckor. Och sedan igen om man vill. Jag ska påminna mig själv om den favoritplatsen i vardagen. Den andra bästa stunden idag var med pojkarna och Rasmus på luffen. Kanske kan vi i höstmörkret äntligen på riktigt komma igång med högläsning igen!? Mellangossen lyssnade väl måttligt noga med sin Kalle Anka i famnen men har var bredvid oss. Det räcker för mig. 

Vår egen älskade Bråkmakarunge


 Underbara busiga Almisen i sin ljuvliga ärvda klänning efter moster Moa! Vilken kvalitet. Både på plagget och bäraren av det. Vår egen Astrid-Lindgren-unge som gjord för all världens Bråkmakargator. 


falskt anklagad!

Nej, det är absolut inte jag som hetsätit innehållet i den här b-a-r-n-godisasken.




bluegrass och försvunnet barn!

Abalone dots förgyllde vår kväll! Superskön bluegrass och country i en kyrka nära oss... Det tackar vi ödmjukt och påfyllt för och länkar till ett Youtube-klipp. 

http://youtu.be/V0yKQ3hGhGI

Tre små barn under tiden hos sin farmor och farfar. Ett utbytt när vi återvände.

lämnat barn



hämtat barn!




behärskat kaos

Det är ju lätt i teorin. Ta hand om sig själv. Prioritera rätt i vardagen. Lyssna på kroppens signaler. Så väl medvetna om stressens risker är vi ju. I praktiken, inte riktigt lika enkelt. Familjen är ju viktigast. Barnens välmående, läxor, aktiviteter. Jobbet är jätteviktigt. Och roligt! Och inte överbefolkat. Gå ner mer i tid - det blir för tajt. Tvättkorgarna kan ju inte svämma över heller... Veckomaten passar bäst att handla på måndagar. Städning lördag förmiddag med plockepinn och skriande behov var dag. Present och gympakläder. Vårda relationen? Sjunga? Träna? I himmelriket då. Eller när balansen hittat in. I hus och hjärta av behärskat kaos.

prioritera paus?!


Rättså slutkörd, lättad om hjärtat, nyklippt och älskad av någon. Det är en okej tillvaro en sen februarikväll i livet utan paus. Och det får man väl vara både tacksam och lite bekymrad för, pauserna som saknas... Paus för påfyllnad är livsviktig, ändå så svår att prioritera när man tror sig vara oumbärlig i sin otillräcklighet. Knasigt. För att inte se någon vägg närma sig uppmanar jag dig - och mig! Pausa. 




inte trött alls!



En afton för en liten vecka sedan. Det är dags att göra sig i ordning för kvällen. Duschen är avklarad och lillskruttan myser under en filt i soffan. Pyjamas och blöja ska på. Men det håller inte Almisen med om. Hon ska mysa mer och är inte trött. Modern är av annan uppfattning och försöker ändå ta på en nattblöja under filten. Lillskruttan kämpar emot och hävdar med sitt allra mest bestämda och högröstade jag:
Näää jag är inte läggnödig!!!

Selektivt seende förälder eller underbara barn och lika gudomliga föräldrar? En lagom dos självgodhet en måndagkväll


Livet känns meningsfullt. Våra barn växer och utvecklas och det är så förbaskat underbart. Tack i stora lass! 

Det känns enormt viktigt att lägga tiden på rätt saker i livet. Därför jobbar vi så mycket. Skämt åsido. Visst, vi jobbar lite för mycket nu och samvetet är verkligen inte alltid gott... Men den tiden som finns utöver den som spenderas på arbetet prioriterar vi främst utifrån att barnen ska ha en bra och balanserad tillvaro. Läxor får ta tid men på bestämda dagar. Idrott får också ta tid men det ska finnas tid för återhämtning. Familjemys får ta tid. God mat och prat och tända ljus men för lite tid till sällskapsspel (enligt modern). 

Högläsningen är också på plus, just nu Kalle Blomkvist och Rasmus. Trots det ovana språket älskar pojkarna den och jag tror att det är precis lika mycket att vi samtidigt kryper i pyjamasar och sitter under goa täcken i dubbelsängen som gör det till en älskad stund. Stunden sker absolut inte varje dag men tillräckligt ofta för att boken ska vara ihågkommen :) 

Lillskruttan då? Hon hänger i ärlighetens namn med lite mer än vad som är bara för hennes skull... Men hon verkar må gott och är en viljestark och vältalig snart treåring. Just nu är hon i en total Bamsefas,  Bamsetidningar i långa rader ska det vara allra helst - när hon inte leker intensiva fantasi- och buslekar och pratar öronen av oss. 

Idag njuter jag alltså av en dos självgodhet och av att vara en ganska nöjd och glad mamma till min finingar.  

något för mig själv eller åter till grunden i livet



Jag har rört på mig. Promenerat under en del av mellanbarnets träning (bildbevis ovan). Bjudit upp min make till en bugg i köket, jag iklädd raggsockor, underställ och mössfrisyr.

Jag har talat om för livet att jag behöver återgå till de enkla grunderna för att stå stadigt. Mat, sömn, rörelse och gemenskap. Jobb förstås.

Jag har vårdat utvalda delar av kroppen. Givit ansiktet en skrubb, ansat och smörjt och dessutom fotbadat, filat och klippt. 

Mår gott av detta när själen ropar efter lite extra omvårdnad. Ska (strax) unna mig en stunds sömn. (Vanor är svåra att bryta...)


vakna till snuva och snö

Så vaknar vi till ett snölandskap. Äntligen, äntligen, äntligen! Tyvärr blir det ingen utelek för lillskruttan som är förkyld och lite febrig. Vi avbeställer den snuvan direkt.

Så här sovs och vaknas det i familjen S en (nästan) vanlig onsdag. 





Till detta - ovanliga!




välkommen vinter - hejdå jul!




Nu sitter vi här med mosiga kinder, filtar, brasa och lite trötta ögonlock. Första riktiga vinterdagen och dessutom med gott hopp om att det kommer fler! Jag gläds och fröjdas uti bandy- och pulkaland! 


Pojkarna har idag utkämpat sammanlagt fem matcher för Villa på varsitt håll. Vinst i varenda en av dem är ju mycket sällsynt men makalöst kul! Verkligt bra lagspel på den front jag var idag, Alfreds P12b Villa röd var jätteduktiga! Lillskruttan slapp frysa de timmarna och njöt istället av farmor och farfars omvårdnad. 


Klockan fem i tre parkerade tre i familjen hemmavid. Fem minuter innan Knutsdansen började i Skeby. Med nästan språngmarsch hann vi dit. Övriga två dök upp lagom till korv med bröd, saft och kaka. Bandyspelarna var dock tömda på energi och frös för mycket för att invänta tomtens sista visit. Som tur var kunde lillasyster bära hem tre påsar med gott!


Varmt välkommen vintertid!



grillat, glögg och goa skrutt!




Vi avrundade ledigheten igår med korv- och köttbullsgrillning. Aktade oss noga för vargarna i Skebyskogen förstås.

Om aftonen fick Alma göra sitt premiärbesök i Skebykyrkan. Mitt kyrkobesök/sockengillets glöggservering och makens Villamatch sammanföll så lillskruttan fick leka sig igenom en halvtimmes körsång, predikan och bön. Hon gillade inte mina diskreta hyssjanden: "man får väl inte bara vara tyst!" och tyckte att någon i kören var konstig (oklart vem och bra att vi satt nästan längst bak), upprepade nåt ord här och var under predikan och lekte (som vanligt!) underbara och pratsamma fantasilekar med det som fanns till hands. Mysig liten tygpåse med leksaker som vi fick låna!

Himla bra att hon fick se insidan av kyrkan - faktiskt exakt en halvtimme före makens premiärbesök - OCH himla bra att maken kunde svänga förbi och hämta henne efter Villas förlust innan modern blivit helt genomsvettig.

Så startade jag förresten dagen, genomsvettig alltså. Väckarklockan ringde högst olämpligt, två timmar för tidigt. Vi är ju vana att sova till åtta eller nio nu. Imorgon laddar vi för skolstart och helt vanlig vardag resten av veckan. Det är inte så tokigt faktiskt med matplanering och logistik fixad ;)

Mammahjärtat gladdes särskilt över detta ikväll. En storebror som läste Bamse för lillasyster och en mellanbror som också passade på att krypa intill. 

 
Hoppsan, midnatt igen. Ledigheten har inte bara medfört goda vanor. Natti, natti!


Tidigare inlägg
RSS 2.0