idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Lista knyckt från ninnefilosofier.

1 - Hur länge har du bloggat?
Sedan 21 april i år för att vara exakt

2 - Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Läste endast min systers blogg så bilden var väl ung och välformulerad...

3 - Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag har ännu inte förälskat mig i någon blogg men gillar verkligen att följa moas och ninnefilosofier. här tänkte jag länka men det blev inte så snyggt så jag låter bli.

4 - Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag gillar dem faktiskt -  för att de uttrycker en sida av mig som är lite undangömd.

5 - Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Inte så många, 5-6 stycken.

6 - Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Alla är dagboksbloggar. I procent - hundra.

7 - Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Kan inte nämna någon. Tyvärr.

8 - Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Min syster är lik mig på många sätt...

9 - Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Pelle tycker att jag "skriver fint" och han vet att det är viktigt för mig. Pikar mig ibland att det blir mycket tid vid datorn. Två av syskonen och mor o far läser och uppskattar att följa med tror jag...

10 - Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Vet inte riktigt. Misstänker att jag faktiskt visar en del andra sidor än till vardags eftersom jag oftast lättare formulerar mig i skrift.

11 - Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Funderade lite i början men nu skriver jag bara och hittills inga problem.

12 - Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Svår fråga. Jag bloggar ju om det jag vill blogga om men det är klart att jag inte vill bli för privat. Skulle aldrig blogga om sex eller verkliga relationsproblem, tror jag, i alla fall inte så att det lämnar ut någon annan.

13 - I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Bloggar mest för att helt enkelt få uttrycka mig genom att skriva då det är något jag älskar, men det finns helt klart en bekräftelsenörd i mig som gläds åt de kommentarer jag får.

14 - Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja det tror jag. Men det beror givetvis på typ av blogg. 

15 - Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej.

16 - Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Kan säkert vara beroendeframkallande som allt annat.

17 - Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar
Nej.

18 - Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
En gång i min egen - av obetänksamhet.

19 - Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Tar tid från TV-nyheterna och håller mig ibland uppe för länge på kvällen.

20 - Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Ja.

21 - Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Jag känner ju knappt till fem bloggare så det är lite svårt...

Modershjärtat skaver. Det är riktigt jobbigt att vara sex år. Så mycket förtvivlan, så mycket frustration, så mycket ilska. Och däremellan bara ljuvliga stunder av närhet och närvaro. Men lite för få för mig för att orka vara den förälder jag vill vara. Och det är det som skaver. Även om jag vet att dessa krockar är nödvändiga för all utveckling så värker det i hjärtat. Oro för att förvärra, inte räcka till. Min sexåring lockar inte fram de vackraste sidorna hos mig just nu och det skaver definitivt. Det är ju jag som alltid ska vara stark, trygg och fylld av tålamod. Kanske inte så realistiskt, jag vet...

Viktig information.

Tand nummer två är tappad.

Vi får hoppas att tandfén hittar hit även denna mörka natt!

hemmets
trygga

strid

koka
litteraturskön
ilska

dukad

som

jAg

flödande
glödande

till
jord

fast
mylla

stenblock att krossa
ofriden

till
onåbar
tillit

nåbar
drunknan

jävla tur att en ny jävla timme kommer efter en annan jävla timme


Hoppas inte någon räds en och annan svårdom. Har i alla fall samlat dem väl så den som inte orkar läsa kan ju hoppa över den meningen. Och överhuvudtaget det här positiva inlägget. Det är aldrig så illa som det låter. Bara den lite mer lätt negativa sidan av tvillingsjälen som uttrycker sig.

Nu är jag befriad och kan i lättad kropp fladdra ner för trappen till min älskade make och kanske ta en drink för att fira helg.

tårar

tur

att

de

kan

läka

även

bedrövelser

som

faller

med

eggen

mitt

i

den

ömma

punkten

Jag sprudlar över mitt nya förhållningssätt och över mitt stora mod. Med mina mått mätt.

Jag har deltagit i överlämning nummer två och hittade lugnet (hyfsat i alla fall) i tanken: "Vad roligt med dialog och vad spännande det ska bli att höra vad de här hundra personerna har för synpunkter och tankar om processen." Då kände jag igen mig själv som den prestigelösa jag brukar vara och vill vara. Sedan har jag ingen aning om hur jag uppfattades men jag tyckte att det var så intressant och roligt att lyssna på församlingen (inte ett dugg kyrklig sådan).

Återigen kan man tro att det på något sätt var jag som stod i fokus. Så var det inte alls - en process var det - och det var inte jag som gick igenom den. Men ett och annat tillägg och ett och annat svar och ett väldigt intresserat lyssnande bidrog jag med. Önskar bara att vi kunde placera la Stockholmo lite närmare på kartan.

Mobello börjar sina studier i Uppsala i morgon och den här tanken och kramen är till dig =)

mina ögon
faller

men imorgon
ska jag

kanske
blogga

efter
barn-invasion
efter
barn-fotografering

före
vansinnigt slut

Jag har inte tid att blogga för vi har en gäst härnere. Och jag nattar bara barnen just nu. Eller ja de har ju somnat nu...

Imorgon väntar arbete på en lördag för första gången sedan jag arbetade inom vården för typ tio år sedan. Jag har förhoppningar om en lugn och fin arbetsdag med mycket papperssortering. Och lite samtal.

Nu får jag ta min sociala sida och gå ned för trappen. Missförstå mig inte, jag tycker att det är jättetrevligt med besök men bloggen lockar ändå. Och att läsa andras. Och att resa utomlands i höst. Suck! Föga framgångsrik argumentation.

Idag har jag varit i Stockholm och överlämnat en väldigt trevlig process. Jag har varit med och skrivit den och känslomässigt stod jag för hela överlämningen. På ytan var min roll mest att sitta bredvid och se trevlig ut och också att sitta en stund på scenen och svara på några frågor. Men egentligen var det jag som låg bakom allt förstår ni. Åtminstone av min nervositet att döma. Ser man till den hade jag definitivt den enda huvudrollen. 

Jag kan konstatera efter trettiosex års levande att jag aldrig kommer att kunna få nerver av stål men kanske skulla man kunna tänka sig lite gummiaktigt material istället för tunnaste papperssorten? Jag ska göra detta två gånger under nästa vecka också och risken är stor att jag är en trasa som går att vrida ur mot slutet av veckan. Men med bra avkoppling däremellan löser sig allt! Jag läste en bra avkopplingsmodell i tidningen Kupé. Den kallades 3-3-3 och innebär att man först formulerar för sig själv tre saker man ser i sin omgivning, därefter 3 saker som man hör, därefter 3 saker som man upplever i kroppen. Sedan fortsätter man med 2 av varje sak och slutligen 1 sak av varje. Då är man här och nu. För mig fungerade det väldig väl. Jag somnade.

Imorgon är det Alfreds första förskoleklassdag. Det har jag väl inte nämnt förut? Jag kommer att vara en stolt och glad mamma imorgon. Och förresten så går planeringen av barnkalaset framåt. Hittills fyra barn så jag tror inte ens vi behöver handla - smidigt!

Jag kanske ska tillägga att jag faktiskt tycker att det är superduperkul med överlämning. Nervositet och roligt går på nåt konstigt sätt väldigt väl ihop!

BaRNkaLaS

Kan man ha barnkalas på en söndag? Om man har det klockan 11? Eftermiddagskalas kanske är mer rätt? Ska vi nöja oss med att bara bjuda de jämngamla? Men om några faller bort blir det ett väldigt litet kalas. Kanske bäst att  ta alla gamla dagiskompisar? Då blir det ett slags avslut för den tiden också när de nu slittras i olika grupper. Hur mycket aktiviteter behöver man egentligen fixa? Och vilka? Kan vi ha en skattjakt? Klarar 5-6-åringar en karta över trädgården? Hur gör man det då - några stycken i grupp - enskilt? Ska vi göra ett litet tema - fortsätta på inbjudningskorten med Bamse tema?  Vart blir det egentligen bäst att duka? Tänk om vädret blir uselt! Sjutton-arton ungar inomhus? Tur att det bara är två timmar. Nog bästa att duka på altanen och hålla tummarna för att det går att leka ute. Med alla samlade precis bredvid varandra blir det nog rätt hög ljudnivå? Lägga fram bollar till fotbollsmålet? Men om vi ställer fram fordon blir det kanske bara bråk om dem? Tur att vi har alla varianter av leksaker: dockor, lego, tågbana, gungor. Repstegen blir nog populär men kanske farlig? Är det bästa att instruera alla att de måste hålla sig innanför grindarna eller blir det naturligt ändå? Räcker det med att vi bjuder på korv med bröd och marängsviss? Och så måste vi hitta på nåt kul att lägga i godispåsarna. Inte bara godis - kanske nån rolig penna eller ballonger? Inte för organiserat. Barnen måste ju få leka fritt också?
 
Annat var det när jag var liten. Lite tårta och saft och sedan var det bra.


 

att se det inåtvända
vända sig utåt
inte ut och in

att känna kraften
i det egna
inte bara sträva

att växa livsluft
med kärleks styrka
neka stryptag

att älska innerligt
utanför hjärtat

smälta gallren
värna känsligheten


Poeten i mig ropar allt mer frekvent efter utrymme.
Kanske inte så konstigt med tanke på hur kort jag hållit henne.
Under oändlig tid.

Nämen så här sent ska jag ju inte vara uppe.

Jag har en ganska modig frisyr. Den ser väldigt olika ut beroende på om jag tittas på från höger eller vänster. Alfred, charmören, sa att jag var jättefin. Påminner honom om att hålla fast vid den sidan när han blir stor och tillsammans med någon han gillar mycket.

Jag är fiskeänka hela helgen och på något sätt faller rutinerna mer än vanligt när jag blir så här fri. Jag som tror att det är jag som är den ordningssamma. Men det är tydligen bara när det finns en som är ännu lite mindre ordningssam hemma.

Den här helgen ska bli en pysslig och plocklig helg är planen. Och lite avkoppling. I en lagom mix för jag gillar ju lagom och gott och blandat. Och gröna Anna-téet som jag fått av Daniel och Anna.

Natti-natti!

samvete som sågar
plågar

tålamodlöshet
en dödssynd

hängd på korset
flera gånger om

förlåtelselös
kasta
klös

i ljusare blick
kärlekens trick

en vanlig jävla mamma
en vanlig jävla människa

som i idealbilden
kastar kraven åt vargarna

ha!

Jag för en övertalningskampanj. Den går ut på att vi ska resa till ett varmt och soligt land i november eller december. Undrar vem som övetalat mig? För bara några månader sedan skulle jag tänkt att det var alldeles för mycket pengar för en så kort tid men nu känns det helt rätt. Det måste vara livet som har slagit till. En insikt om att de få slantarna inte ska samlas på hög. Att man inte vet hur länge man får ha hälsan. Att  kärleken frodas lättare och att höstdepressionen kanske kanske kan hållas på avstånd. Höga förväntningar javisst men jag känner att det är rätt i ett längre perspektiv. Det känns helt plötsligt som att kostnaden sprids ut och påverkar väldigt många veckor både före och efteråt i en positiv riktning. Jag ska be min man läsa detta mycket noga och be för att han förstår vilken fantastisk idé detta är!

Jag är stolt över mig själv som förälder och ännu stoltare över mina barn.
Och över min man och över hela vår lilla familj.
Oj, blev det samma personer igen?

Ja, jag är i alla fall väldigt stolt och väldigt glad över den familjelycka som ibland bara infinner sig som ett solljus i tillvaron. Stolt ,stoltare, stoltast.

Stjärnstopp mer än vad du kan säga! 

Imorgon börjar Alfred på fritids. Jag är superorolig och lugn på samma gång. Han lever med känslorna helt och hållet utanpå just nu och är både stor och väldigt liten på samma gång. Som det väl ska vara. Men fixar han då förändringen? Längst in så vet jag att det är lugnt och kommer gå fint men oron kan inte låta bli att gnaga. Axel börjar också på nytt ställe - ny förskoleavdelning - men det känns på något sätt lugnare, inte lika mycket krav... Även om det mycket väl kan vara honom det blir tufft för. Det finns en bok som heter "Oron som gör oss till bättre föräldrar". Jag har inte läst den men jag hoppas det ligger något i den titeln. Ska nog satsa på oro en liten stund till så att den landat till i morgon...

Vi har laddat med Astrid Lindgrens värld! Några bilder kommer här.

                                         

  
                               
  
                                                                                                                                                                    

Idag måste det bli något kort för jag ska snart jaga på min man så att han slutför packningen inför morgondagen. Astrid Lindgren väntar på oss! Eller i alla fall hennes värld. Jag hoppas på en skön helg och sol men inte vansinnesgass - för då gissar jag att vi mest kommer längta till stranden. Ser fram emot stugboende i stor stuga, nio stycken i stuga för tolv. Det är en förfärligt snäll farmor/svärmor som inbjuder till detta. Tack!

Nu börjar jakten på den ofrivillige packaren. Ses efter helgen!

Men först också. En liten tanke till min syster som drar till Uppsala. Håller tummarna för att hon träffar rätt med sina boendealternativ. Kram till dig Mobello!

Jag har lovat mig själv att lägga mig klockan tio på kvällarna för att riktigt hinna sova ut. Jag ska dessutom tänka positiva tankar om dagen innan jag somnar. Hittills har jag inte riktigt hållit mina löften men kanske idag om jag är riktigt snabb på tangenterna. Och om jag tänker på stunden på stranden efter jobb och dagis. Jag och barnen gick in för en liten kanal som skulle fyllas med vatten från båda håll och mötas på mitten. Fötter och själ mår riktigt bra av sandstrandsjobb. Särskilt varma och soliga dagar som denna. Jag gläds åt att den varma gula storheten verkar komma och ta hand om oss ytterligare några dagar. Tack och lov också för terasser på arbetsplatser (även om de ackompanjeras av fläktsystem med motorljud och färjekänsla!). Oj vad många positiva tankar det kommer att bli! Nattinatti.

Jäklar. Tvätten. Nu igen. Konstigt att den alltid vill hängas sist på kvällen...

Min sons sexårsdag den här stora dagen! Jag kan inte riktigt förstå att han om ett par veckor börjar i förskoleklass. Då ska han åka iväg med sin nya blå ryggsäck med en frukt och skolmapp i A4-format uti. Gympakläder vissa dagar.

Han har blivit så lång under våren (med våra familjemått mätt - 1,57 respektive 1,69) och nu är han så lik sin pappa att jag väldigt ofta blir full i skratt. De är också väldigt lika till sättet. Det är fascinerande att som förälder få ett barn som tänker på helt andra saker än en själv. Som funderar väldigt mycket över hur saker fungerar, t.ex. vilket bränsle som flygplan kör på (och en massa annat som jag aldrig intresserat mig för). Det kan ibland bli lite jobbigt att försöka svara på frågorna som kommer vid nattningen. Det är liksom fel sorts frågor för en väldigt teoretiskt och filosofiskt lagd person.

Min man sa för ett tag sedan att jag blivit mer jordnära eller fysiskt orienterad - eller hur han nu uttryckte sig. Fast han var tveksam till om jag tyckte om det. Det är jag också tveksam till. Det känns mer som ett måste och som en påverkan från min närmaste omgivning. Men kanske också som en skolning för själen. Jag tror att själen mår bra av variation och av att göra viss del praktiska saker med omsorg. Jag skrubbade och oljade till exempel in ett litet trädgårdsbord och två trädgårdsstolar för några veckor sedan. I grund och botten har min själ inte det tålamodet och det är kanske det jag känner är nyttigt att träna upp. Bara jag också får filosofera, kreativera och drömma...

Drömmer förresten om att resa bort till någon varm solig plats i november. Introducerat tanken för min käre make utan vidare framgång. Han är mer inne på att byta till en båt man kan sova i. Jäsp!

Det krävs mod för att vara modig.

Jag är modig ofta.

Mest för att jag mycket ofta är rädd. 

Idag blir det inte mer än så. Eller?

Kan bara nämna att helgen varit intensiv med besök från släkten, operabesök och födelsedagskalas. Operan på Läckö var en njutning för kropp och själ och var Pelles och mitt firande av femårig bröllopsdag. Känner mig lyckligt gift. Fick förresten en jättefin present av min man, en blixt till min digitala systemkamera!

Jag ser fram emot fotokursen i höst...