idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

...drar ett änglakort.

... måste jag skriva om någon dag! Men timmen är lite för sen. Jag har börjat vänja mig lite vid det och ser att det har en funktion att fylla. All språklig utveckling är ju urspännande. Det händer ju något med verkligheten när språket förändras! Vår förmåga att se och reflektera växer tror jag. Intressant också hur reptilartade vi människor kan bli när det kommer något nytt. Hen är definitivt ett hot i mångas ögon... Frågan är bara mot vad?

Vi ser på lite reklam.

Idag har min kropp fungerat som bärsele, säng, kudde, vätskepåfyllare och allmän tröst. Lillskruttan är riktigt sjuk, rinnande och täppt näsa, glansiga ögon och hög feber. Så synd om henne. Alvedonen har tagit ner tempen något men det här är den hängigaste lillskrutta vi hittills träffat på. Hoppas att hon får sova någorlunda i natt och att immunförsvaret gör sitt jobb! Lillstumpisen...

Även efter underbart trevliga anställningsintervjuer är det som att alla energi kapsejsat. Särskilt om nattningen skett vid midatt kvällen innan - precis då dottern bestämt sig för att vara vaken i två timmar... En urstressig morgon på det med lämning av skolbarn, dusch och fixning på rekordtid och en mindre vältajmad bajsblöja. På något sätt ändå lämning av dottern på pappans jobb på utsatt tid. Pust! Tillämpade alla kunskaper i djupanding på vägen till intervjun och tack till snälla farbrorn som visade vägen till rätt byggnad! Totalt tömd men väldigt glad vidare till arbetet efter att först f-ö-r-s-ö-k-t köpa lunch på Coop. Kontanterna räckte dock till en banan och en liten center. Hej och hå. De fyra timmarna på arbetet kan nog inte kallas de mest produktiva men jag hann i alla fall byta arbetsplats och lyssna till en kollega som jobbade =) Introduktion är extra bra vissa dagar! Kroppen är ju gjord för att kunna hantera stress, bara den får chans till återhämtning. Så igår var jag extra supersnäll mot mig själv. Rastade en kvart i massagestolen på jobbet, vilade när jag kom hem, slumrade när jag nattade barnen och satt en timme vid köksbordet med en kopp te, P1 och lite läsning som sällskap. GULD! Idag vaknade jag med en positiv känsla och har fortsatt med goa stunder i form av läsning och lite sol på näsan. Synd om lillskruttan idag dock. Inte bara förkyld utan ordentligt med feber på eftermiddagen. Stackars liten. Hoppas att alvedon och nässpray ger henne och oss mer av återhämtning under natten.

Oj, tror att jag skulle behöva en helg till... Med bara avkoppling! All inspiration och ickesömn överbelamrar min hjärna och riskerar att sänka ner mig i ett godis- eller chokladbad. Skulle vilja frossa i sötsaker och det är ett tydligt tecken på trötthet och energibrist hos den här individen. Ska satsa på att göra ingenting för stunden och senare leta fram en avslappningsskiva och återknyta bekantskapen med kroppslig- och mental avslappning.

På onsdag måste ni hålla tummarna för mig igen! Då ska jag på anställningsintervju och det är helt klart ett drömjobb i mina ögon!

Har lyssnat till så fantastiskt många kloka människor den här helgen. Igor Ardoris (ni vet idrottsläraren från Klass 9A) var en av dem som fångade mig mest med sitt "Själförsvar". Ja, utan "v" i mitten! En första introduktion för mig i mindfulness men också ett sätt att förhålla sig till oönskade känslor och utveckling som jag delvis kommit att omfatta av egen erfarenhet. Oerhört träffsäkert! Gårdagen bjöd bland annat på Annelie Pompe och Jay Pollack. Mammamia vilken helg... så tack mamma för att du bjöd med mig på två fantastiskt inspirerande dagar!

Igår avgjordes den viktigaste (bandy)matchen under Villas säsong! P9:s Villa Vit mötte Mammorna i en otroligt intensiv och spännande match. Mammorna kämpade väl, höll sig mestadels stående på skridskorna. Körde bara nästan över en av åttaåringarna. Släppte bara in fem mål. Och gjorde nästan mål på de åtta chanser som bratzen i laget skapade.

Är det riktigt klokt att man ska betala nästan 200 000 kronor i räkningar under ett år? Jag tycker att det är hutlöst. Ändå har jag en väldig lust att dra på mig ytterligare en fast kostnad. Jag vill också ha en Iphone, inte en gammal lila Samsung med avskavd färg som skäms när den hamnar bredvid en elegant svart och platt tingest. Men efter den nästan genomförda genomgången av ekonomin ikväll så är slutsatsen. Vänta lilla du.

Min arbetsdag började 05.55 med amning av dotter och avslutades 23.05 med ännu en sänd jobbansökan. Däremellan frakt av bil till service, cykling, föräldrapenningprocess, gårdagens wok, handläggning och diverse korvstoppning, mer cykling, frakt av nyservad bil till hemmet, hej till familjen, möte med sockengillet inklusive smörgås till sent och slutligen knåpande på personligt brev. Oj, vad jag vill ha och nu vill jag att det ska vara min tur! Och just nu vill jag smacka i mig en god chokladboll eller så. Tyvärr är utbudet dåligt här på Haga. Ska i alla fall gå och krama min man lite innan nattning. Sov gott!

Ååh käre gud vilken intensiv tillvaro. Snacka om fokus och utveckling för att inte tala om fläng och ordvrängeri. Oj oj oj. Sömnen är på efterkälken och imorgon är det en supertight dag igen med bil på något-antal- tusenmil-service med bilstols- och cykel- och ekonomikonsekvenser... Plus skärpa hjärnan för uppfräschning av försäkring och få iväg viktig jobbansökan och första mötet i sockengillet för mig. Hej och hå. Men det är nu stresshantering kommer in i bilden. Planering och avslappning. Ha!

Ibland poppar det upp små uttryck i mitt huvud. Det händer att de kommer från den här boken! "Om en liten vecka" till exempel. Jag måste ju låna eller köpa till mina barn! Jag bubblar inuti mig bara jag tänker på de underbara små berättelserna och de härliga bilderna!

Firar internationella kvinnodagen genom att hävda min egen rätt till en bättre löneutveckling...

Vissa delar av hjärnan har helt klart samlat damm! Den här dagen bjöd på en kraftansträngning av annat slag än jag är van vid. Fokusera på EN sak i taget är inte lätt när man brukar ha så många bollar i luften som möjligt. Koncentrationen sprang liksom och gömde sig titt som tätt när jag skulle ta mig igenom webutbildningen. Då är det tur att man både får höra och läsa texten för då kan man läsa igen strax efter speakern och lite l-å-n-g-s-a-m-m-a-r-e. Det var annars riktigt upplytfande att se så många bekanta och trevliga och VUXNA ansikten på jobbet idag=) Både Almisen och jag klarade oss utan någon större abstinens faktiskt...

Här sitter jag och förbereder mig mentalt för lönearbete igen. Typ. Mest kopplar jag nog bara av och funderar över vad som ska få slinka ner i magen innan jag ska natta mig. Om jag ska vara ärlig =) Jag undrar hur det kommer att kännas imorgon och efter några dagar till. Jag har en tendens att måla upp tillvaron positivt och målmedvetet och sedan kommer känslorna på efterkälken... Kanske kommer jag längta ihjäl mig efter min lillalmis!? Och hon efter mig? Minns när tårarna började trilla på vägen till arbetet då jag skulle börja arbeta efter föräldraledigheten med Alfred... Vi får ta det som det kommer - ett fint mantra att ta till... Godnatt!

Den här morgonen är speciell! Trots att det är först på senare år som någon i den här familjen egentligen blivit inblandad i Vasaloppet så har första söndagen i mars alltid varit förknippad med extra spänning och njutning. Ett folknöje liksom! Maken som fixade de nio milen i Öppet Spår förra söndagen på fantastiska sju timmar och åtta minuter leder nu klanen framför TV-sändningen. Nästan alla hann till starten, bara Axel som var tio sekunder sen =). Barnen önskade fruktfrukost. Det innebär golden delicious för Alfred och apelsinklyftor för Axel och Alma. Jag kompletterade med lite annat och ska nu skynda mig ner igen för att njuta av dagen.

Den här dagen är den bästa på evigheters evighet. Varför? Enkelt. Jag har varit här och nu och tillfreds. Energin har flödat fritt och åstadkommit underverk. Moppade golv. Nya gardiner i köket. (Känner du igen, mamma?)

Ähh, inte kan jag anpassa mig till nån färdig bloggmall! Men lägga in lite mer foton kan jag ju göra... Fotografera är något som jag verkligen njuter av. Det är underbart att försöka fånga ögonblicket, en händelse eller stämning. Eller bara något vackert. Men nu provar jag mer vardagligt och nu. Idag väntar huset på mig. I varje rum pockar saker och damm och klädhögar på uppmärksamhet. Så idag blir det en date mellan mig och skurmoppen och allas garderober och eventuellt toaborsten. Kalasresterna ska också bort.

Enligt vissa bloggare är jag ingen riktig bloggare. För då ska man uppdatera varje dag och lägga in bilder av hejfadderullan! Dåligt nischad är jag också och inte så lyckad på att marknadsföra mig. Därför håller jag mig till mina i genomsnitt sju läsare. Heja släkt och några vänner! Jag älskar annars nya tidningen Skriva som kommit i min brevlåda för andra gången. Underbar läsning för alla som är intresserade av skrivande. Även om man får veta att man väl knappast är någon riktig bloggare... =) Men se upp! Nu kommer en bild! Jag menar......

Den där filuren lurar igen. Minns ni den spinkiga, föraktfulla och överkritiska typen? Hon har blivit längre och pekar med sina knotiga fingrar. Dömer det som känns, sägs och tänks. Hårt och skoningslöst. De försiktiga försöken att nära den tålmodiga, varma och fylliga ger halvhjärtat resultat. Hon är så liten som en tappad ostsmula. Nu ska jag ta henne i mina händer och tala varmt och mjukt till henne. Låta henne växa i sin mjukhet. Förbi. Och ge plats för mig i sin marschmallowfamn.