Godnatt världen, godmorgon själen
Det finns ett sug i mig efter något annat. Diffust.
Medelålders hjärna i analkande.
Eller redan här.
En längtan efter ett annat spår, personligt, varmt och viktigt.
Ett spår där själen, känslorna, tankarna får vara basen.
Önskan om att stå i en bokhylla.
Få andra att växa.
Tid att tänka.
Godnatt världen.
En ny dag väntar.
hjärterugg
hjärtat tuggar
luggar
ruggar
bakom smärtad mask
tillknäppthetens låga
avgrundsvrål som dödar
skygghet
eller
accepteras
rinner ner
i sandgropen
vilar i solvarm sand
får plats
får tid
smärta
frid
hopp(löshet)
tröst
tid
andas till liv
Respekt för en levande typ
Respekt för känslighet, för oändligt behov av reflektion.
Respekt för intuition, för annorlunda upplevelse.
Respekt för pendlande, för närvaro och alienation.
Respekt för individen med den högkänsligas driv och bredvidsittande.
Respekt för orden som vill forma livet mer begripligt.
äntligen tyst eller tekoppens tyngd
äntligen tyst
den kritiska rösten
hummar i missklädsamma avlagda plagg
hopp om tillräcklighet
i ofullkomlighet
anar ljus från underjorden
vänster och blöta snöflingor
livfullt
gott
liksom modern
en kärleksfull fredag
fulländad vardaglighet
i bas av frid
smekande botten av närvaro
vilar
minns
vägen till hopp
slingrar genom tekoppens tyngd
försommarkaos
Kastas omkring i försommarkaos.
Sicksackar mellan ogräs, konstant obarmhärtigt stök och bara barn. Övar selektivt seende 24 timmar om dygnet.
Lurad att bota trötthet med sena nätter av otillräcklig strävan. Månskenets falska lust till torkställningens plagg.
Jagar rofyllt hem i virrvarr av drömmar, kök och skav.
Halvt drunknad i vardagsjäkt och klangen av tvåtusenbitarspussel. Men med hopp om en sittplats på läktaren och en plats i solen.
krax i grop!
Orosbädden breder sig över
stilla klarhet
Sopar mattan fri från
självklarheter
Fuktar skälver göder
andnödskramp med aktning
Sömnfattigdom
sväljer förakt
Spetsar
o till räck lig het
Ljummen gröt
bygger hav och lust
Golvbrunn i extas med
svältfödd kupas krax
Hoppfallhet nära nollpunkt
av mänsklighet
Landa i djupaste gropen!
Sitt kvar
Andas
ett svartare sjok samlat
vargarna tuggar
tömd till bristningsgränsenförsvarslös hud blottad
överlämnad till vargarnas käftar
tuggar sig mätta på
obarmhärtig smärta
nakna variga sår
tappade strimmor av hopp
skriet når inte ut
vänskap förblöder i tysta kärl
av mörkaste tvivel
lämnad tuggad
hjälpligt ihopskrapad
tillit plåstras med silvertejp?
Röstlös
Tappad röst, tanke, kraft i pussel utan helhet
vilsegången kärlek
praktiken som överskuggar allt
meningen som tagit en annan väg
snålhetens gissel
osynligheten fålla överskuggar allt med stora utbredda vingar
riktningslöst och viljelöst
storkamp om det lilla
uppgivenhetens bleka röst
glimtar av hopp
TV och telefon som konkurrenslösa ting i tomhetens trädgård
En klubba i huvudet!
krafsa gräva smeka öppna
Hjärtan
Mjukdelar i kras
tyngdslängd
till och med
hängd
sinne
kropp
liksom sliten
själ
avfyrar
skott
mjukdelar i
kras
Lov och förbannelse
Tänk dig en människa
Helt vanlig men förstås unik
Förvrängd av ensamhet -
Svarta ögon i obotlig tragik
Livet glimtar in
Människan blir synlig i som litenhet
Lämnar glada spår och fina yngel
Tillit spirar sakta
Växer på bredden och i själen
Hoppfullhet i vågmaskin
Men skavet av skorpan vill inte läka ut
Plötsligt öppet och blödande för ingen människa att se
Plåster och droppar lindrar hjälpligt
Se och synas i plågad tröst
Kasta hemligheten på gågatan i tillfällig frid
Löjl av rang i evighet
Låtsad tillit funkar som en kappa
Sältad och tränad till sanning uppstår
Varsågod och ät!
välkommen otillräcklighet
svälla
jaga
jäkta
sukta
piska
diska
fäkta
kriga
oupphörlig kamp för livet långt från idealen
konstant inte tillräcklig och nog
evig ältan med inslag av värde mindre
välkommen höst?
far är rar - rar är far!
Javisst!
När han reser med tåg och bygger hus som snäll och snickrig pappa
När han undervisar som vår fader
När han tuggar strong mint som nikotinfri farsa
När han spelar rummy och städar som hemmaman av klass
När han läser högt och skojar friskt som busig morfar
När han tecknar noga på beställning som snälla rara farfar
När han är positiv i överflöd och svärfarsdröm?
Far är riktigt skojig och rar
och en glädje för oss - och envar!
(Kompensatorisk och sann poesi från en som inte tog sig tid att ringa...)
under ytan
Näsan strax ovanför vattenblänket. Ett ögonblick. Tillräckligt med luft för att fortsätta att andas under ytan. En vansinnig stund till. Väntar på lyftet som ska ta kroppen till lugna vågor och mjukgörande stränder.
längtanslåt
Om längtan efter sammanhängande tid. Närvaro i nuet och lust. Om avbetade ok och fridsam hemmiljö. Kreativa rum. Runt om och i hjärtat. Tillräcklig och nog som förälder och människa. Bottnad med rumpan i gräset, solen på näsan och knubbiga armar helt nära.
förälder i varje orolig cell
oron väcker liv i varje cell
sträcker tanken bortom
kramar fram viljan till ramar och riktning
oändlig tålmodig kärlek
den ska bara nå in
en gång för alla
slå rot med kraft!
växa till självkännedom och kärlek till din person
bär oron i ett rum
ibland ett mushål
däremellan en balsal
föräldrakraften växer med rummet
just nu överskuggar den universums lagar
älskar överjordiskt dem som sover i sängarna på övervåningen
önskar oron in i ett mushål och tar emot kraften i balsalen
hjälp mig att ta på kärleksrustningen
Drunknar i trötta känslor från stinkande avgrundshål.
Famnar och låser.
Förpestar och förgör.
Tankar som förtvivlat försökt lösgöra sig lägger sig ner och förtvinar.
Hopplöshet hägrar.
Livsrummet till synes utplånat.
Kastar det pyrande trängande klibbet tillbaka till avgrunden. Eldar med blå låga ner i håligheten.
Vilken rustning ska jag skydda mig med?
Kärlekens är den mjukaste men den är så förtvivlat tunn och skör.
Det är ändå kärleken jag behöver bära och låta fylla hela min kropp.
Om och om igen. Oavsett.
intagen
Otillräckligheten har jagat ikapp, övermannat mig.
Bestämt sig för att detta är en passande kropp för bobygge.
Lagom degig.
Lagom skör.
Utan pansar och allierade.
För sent för vaccination och flyganfall. Ge mig verktyg.
cirklar av tomhet
när tiden inte finns
att bottna i sin kärna
börjar cirklarna
sakna mening
vet så väl
ändå lika svårt att
kasta sig huvudstupa
utför branten
till ett bottenlöst hav
bryta nacken eller
landa i en ljummen pöl
sitter kvar på botten
Finner ro i att landa på botten. Vattnet är grunt och ljummet. Lite salt så ögonen grumlas. En och annan våg slår över men det beror på att jag sitter stadigt på den hårda botten. Lugnt. Men lite sällskap vore trevligt. De bekanta som skulle kunna bli vänner. Välkomna att sitta intill den som ömsom bottnar ömsom skvalpar uppe på vågorna.
vad skruttar kan göra med kärleken!
tre skruttar
bor i mitt hjärta
fyller det
matad med
kärlek
större än livet
genom att de
andas lugnt
i sina sängar
finns i sin egen form
till en liten mammas skruttelycka
kärleken till er
rikedom
sitta här i vårt tysta hus
fyra sovande
en vaken
och varm i själen
väcka tilliten
lägg oron mitt på bordet
låt vila
krympa till en skrumpen grön ärta
hämta tilliten som gömts i hallen
bjud in till nattlig dans
stilla växt
genom den väta som krävs
landa i naken styrka
och vardaglighet
