älskade Alma Tvärtemot!



Almisen klockan sex ikväll efter enkel men god hamburgermiddag:
- Mamma... får jag gå och lägga mig? Får jag borsta tänderna?
- Självklart får du det lilla stumpan! Jag dukar av så kan du gå upp och välja en bamsetidning så länge. 
Frågar pojkarna om de vill spela något sällskapsspel när Alma somnat. Om en liten stund. Det kommer bli en lång kväll till annat mys än nattning.
När jag kommer upp har lillskruttan ångrat sig om tandborstningen:
- Kommer du ihåg mamma att vi glömde att borsta tänderna en gång... Kan vi göra det igen?
Två timmar senare sitter jag här i soffan med mina precis hemmapoppade popcorn. Om hon somnade gott? Beror på vem vi pratar om... Slumrade lite mitt i läsningen och under godnattsången. Den goda modern alltså. Snart fyraåringen gick däremot in i aktivt vakentillstånd igen. Mörkrädd är det senaste.... Botade med sång, tänd lampa utanför, lite kittling, tyst och lugnt och enormt tålamod. Typ. Maken har precis bytt plats med mig bredvid snart fyraåring i förändringsfas allan. Alma tvärtemot utan att vara uppenbart just det!

Vår egen älskade Bråkmakarunge


 Underbara busiga Almisen i sin ljuvliga ärvda klänning efter moster Moa! Vilken kvalitet. Både på plagget och bäraren av det. Vår egen Astrid-Lindgren-unge som gjord för all världens Bråkmakargator. 


inte trött alls!



En afton för en liten vecka sedan. Det är dags att göra sig i ordning för kvällen. Duschen är avklarad och lillskruttan myser under en filt i soffan. Pyjamas och blöja ska på. Men det håller inte Almisen med om. Hon ska mysa mer och är inte trött. Modern är av annan uppfattning och försöker ändå ta på en nattblöja under filten. Lillskruttan kämpar emot och hävdar med sitt allra mest bestämda och högröstade jag:
Näää jag är inte läggnödig!!!

Pippi Långstrump på Haga idag!



Riktigt fint besök här idag. Pippi har trotsat snöiga vägar och förärat oss en visit. Välkommen!

Copakakabana!

Har ni egentligen tänkt på hur Sean Banans Copacabanana slutar på ett så klatschigt och käckt vis? Det har vår tvååring gjort. När vi lyssnar på favoritlåten är det via Youtube och Melodifestivalen. Ljud och bild i ett på paddan. Och barn är ju observanta. Ungefär så här låter det när favoriten ska sjungas här hemma:
- Copa copakakabana copakakabana mä konfetti å meja dans. Fan.


glass utantill!

Vi fixar lite milkshake, jag och pojkarna, när Alma till sist bestämt sig för att somna. Barnvänligt tresmak-pack och så lite mellanmjölk i mixern. Ser mumma ut och vi måste provsmaka varsin tesked. Mmmm säger både Alfred och jag. Axel vickar lite på huvudet för att visa att det väl är ok och förtydligar:
- Inte så jätte.. Jag tar nog hellre lite glass utantill.
Så det blev det för Axels del :)


mina finaste ipoddare i socialt skick...


goaste ungen i universum


det är inte lätt med pengar

Vi ser på lite reklam.
Alfred:
-Nietusenniehundranittinie är ju inte billigt! De ä ju nästan tietusen.
Axel:
-Nä... de finns ju nästan ingen som har så mycke!
Alfred:
-JO...
Axel:
-Kanske typ tusen i hela väärden!
Alfred:
-Nää... typ hundra...

hu mykke bli´rä?

Vi passerar Jysk och från baksätet hör jag "Jysk, hur mycket blir det?". Dessförinnan har de räknat ut hur mycket "yoghurt" blir. Och "laktosfri". Och en rad andra ord som jag fått förtroendet att bekräfta stavning på. Snacka om att alfapet har ett positivt inflytande på både stavning och matematik! "Såå hu mykke bli´rä?"

fleecerockade och högklackade bekantskaper

Då och då träffar vi numera på rättså damiga personer här i huset. Kvällstid mest. Ibland i sina fleecerockar men med tillhörande kjolar, piratlinnen, skärp och högklackade dojor. Vrålsnygga. Kan heta lite av varje. En av dem vill helst bli fotograferad i några snygga posér. När de annars träffas på vill jag minnas att de båda kallas något på A men varför begränsa sig när det finns så många trevliga bokstavskombinationer?

man får ju inte va´dum!

Vi har haft en mysig stund i badhuset, hela familjen. Varmvattenbassäng, vattenruschbana, ångbastu för föräldrarna, sim- och dykträning och bubbelpool. Jag och Axel håller för ovanlighetens skull till på damernas och pappan och de andra två på herrarnas. Nu ska vi tvätta av oss kloret och göra oss i ordning. Axel sitter bekvämt på den lilla avsatsen för barnen och duschar. En mamma och hennes lite yngre dotter kommer också in och dottern vill väldigt gärna duscha i barnduscharna. Som tur är finns plats för två barn där och Axel makar lite på sin lilla tvålflaska och sina badbyxor. Han verkar nog snäll och jag hör att den lilla tjejen pratar på, utan att jag egentligen lyssnar till vad som sägs. Vi blir klara med tvätt och torkning och går till vårt skåp. Axel berättar lite förundrat: "Den där tjejen. Hon prata med mig. Hon sa i alla fall en massa saker." Jag frågar lugnt: "Pratade du med henne då?" Axels ögon plirar till och han kommer på en lösning: "Näää. Jag låtsades att jag var hörselskadad."

äggknäckt!

Axel och jag gör pannkakssmet. Han brukar vara rätt skeptisk till att knäcka ägg. Det blir ju lite kladdigt. Men idag vill han. Jag käcker två och han tre, ett extra bara för knäckandets skull. Han blir lite kladdig och får torka händerna på ett papper. Han är rätt nöjd med att det bara går åt ett papper till tre ägg. Han säger dock med lite besviken men frågande ton:
- Mamma du är lite bättre än mig?
- Ja, än så länge men jag är ju gammal vet du, 37 år. Ju mer du tränar desto bättre kommer det att gå.
- Ja.
Han funderar lite och säger i rätt glad ton:
- När du är död och jag är mamma.
Jag nickar hummande, instämmande. Det är ju svårt att komma ihåg det där med om man ska bli mamma eller pappa. Inte så noga förresten. Men lite hårt att ta att min död liksom bara passerade förbi. Men då kommer han ju att vara en jäkel på att knäcka ägg!

fifan och annat allvarligt

Axel inne på toaletten en kväll, med sin mjukaste småbarns-pratar-röst:
- Mamma... ursäkta att jag svär...
- Har du svurit? Det hörde jag inte...
Säger jag. Axel fortsätter med uppspärrade ögon:
- Mamma, vet du... Alfred LOVAR att det här är sant! På skolan finns det en bok som heter fifan... (och så något mer som jag nu glömt!)
- Jaha, ojdå! svarar jag så allvarligt jag kan.
Mitt barn är mycket förundrat över detta. Och smart. Han ber om ursäkt innan han ska säga "svordomen". Till saken hör att jag aldrig någonsin bett honom att be om ursäkt för att han svurit. Kanske för att han inte brukar göra det. Jag ber heller inte om ursäkt om något fult ord slinker ur mig. Och det händer. Men det är ju viktigt att det blir rätt i livet. Till exempel bör ju inte Almas napp vara upp- och ned.

kan tandfén läsa?

Om man är 7 år och har tappat en tand på Haalloween-disco och först har bra ordning på den men sedan förlägger den när man kommer hem så får man skriva ett meddelande till tandfén och hoppas på det bästa.

"Jag ha tapat en tand men den föersvan"


brödanalys

Axel berättar för mormor om det goda brödet från affären:
- Vi har köpt vitlöksbröd. Fast utan vitlök då.

Mycket gott vitlöksbröd - fast-utan-vitlök-då - kan vi nu intyga att det var.

Nu väntar fortsättningen på min gin och tonic där nere liksom maken och lilla mor. Trevlig kväll!

spansk skitgubbe utan Åkrar

Vi spelar spansk skitgubbe för glatta livet här hemma. Men vi ska inte ha några Åkrar med enligt Axel:
-Vill du se mamma? Jag har tagit bort Åkrarna. En Åker. Tvådje åkern. Och tredje åkern!
Storebror lyssnar nu lite mer noggrannt på vad som sägs och är snabb:
-Det heter inte åker. Det heter Joker. 
Sant i och för sig men det är trevligare att inte ha med Åkrar i spelet. Och helt rätt. De är ju alldeles för vildvuxna.






gurkpolitik

(lånad gurkbild)

Alfred ber om massage på ryggen innan han ska somna. Jag masserar med lite hudkräm:
- Mamma. På såna där massage-ställningar (!) brukar dom ibland ha gurkor på ögonen. Fast jag vet inte varför.
Nej det är ju inte så lätt att förstå varför man ska ha det... Jag frågar hur han vet att man har det.
- Det har jag sett på TV! 
Självklart. Vilken oerhört korkad fråga från min sida. Det är ju där man lär sig allt om livets väsentligheter. Som att rösta och röstas ut till exempel. En positiv sak med alla TV-röstningen är dock att det är ganska lätt att förklara hur demokrati fungerar, att vi röstar fram vilka som ska bestämma om viktiga saker. Och att nästa gång det sker är i höst. För mig är röstningsfärgen solklar. Den är GRÖN. Som en gurka.


Prästen eller prästen

Tre i familjen besöker kyrkan i byn. Det är en musikgudstjänst med gospel-tema. Två i vår familj är helt klart yngre än alla andra i kyrkan. Jag har inte förklarat så jättenoga vad som ska hända innan vi kommer dit. Därför får jag en hel del frågor från minstingen. Vad ska hända nu? Hur länge ska vi vara här? Vad gör dom där inne (kören som går ut genom en dörr strax innan klockorna ringer)? Jag svarar viskande för att inte störa de andra i bänkarna. När kören börjar sjunga ska vi följa med i psalmboken för sonen är övertygad om att vi börjar från början i boken - nu är det den här mamma! Jag förklarar viskande att deras sånger inte står med i boken men att vi också ska få sjunga sedan. Så tar sången slut. Vad ska hända nu mamma? Jag svarar att nu ska prästen prata lite. Han får ett förvånat ansiktsuttryck. Heter han P-r-ä-s-t-en? Mannen i bänkraden precis framför kikar lite över axeln och småler mot oss. Jag har väldigt svårt för att hålla inne gapskrattet som bubblar. P-r-ä-s-t-e-n pratar som tur är om något som faktiskt går fram till barnen - vinter, vår, årstider, naturens mirakel... Jippi, vi klarar en hel timme! Men att komma ihåg att man ska ha en slant med till kollekten är för mycket begärt.

Let´s dance mot Villa

I vår familj har en intressant kamp utspelat sig idag. Jag fick veta av min hårfrisörska att Let´s dance skulle börja idag. Det borde jag givetvis haft koll på eftersom jag älskar det programmet. (Tänker inte analysera djupare just nu vad kärleken bottnar i men så är det.) Så jag blev lätt förtvivlad när jag insåg att klockan hade passerat åtta med rätt många minuter och att jag var tvungen att strida för min rätt eftersom Villa spelade match mot Edsbyn i en annan kanal. Men i kampen blev vi två mot två! Sexåringen stod på min sida! Med finurliga trick som att gömma fjärrkontrollen så lyckades vi vinna kampen... Min makes känsla för rättvisa bidrog säkert också. Det är få TV-program jag är särskilt mån om att se. Så fick vi en mysig danskväll, sonen och jag, med lite Villa i reklampauserna. Och med sonens uppfriskande observationer i öronen kommer jag somna gott ikväll: vad fina dom är! vad bra han passar i dom där röda kläderna (björn)! vilken fräck frisyr han hade mamma (rabih)! Mitt älskade estetiska barn! Och mitt lika älskade sportfreak till barn! Men fredagskvällarna får vigas åt lite skönhet och dans en tid framöver.

Tidigare inlägg
RSS 2.0