falskt anklagad!
Nej, det är absolut inte jag som hetsätit innehållet i den här b-a-r-n-godisasken.
förstukvistens lov
Ett steg närmare somrigt morgon- och kvällste på förstukvisten!
krax i grop!
Orosbädden breder sig över
stilla klarhet
Sopar mattan fri från
självklarheter
Fuktar skälver göder
andnödskramp med aktning
Sömnfattigdom
sväljer förakt
Spetsar
o till räck lig het
Ljummen gröt
bygger hav och lust
Golvbrunn i extas med
svältfödd kupas krax
Hoppfallhet nära nollpunkt
av mänsklighet
Landa i djupaste gropen!
Sitt kvar
Andas
vackert vilken vinnare!
En engagerad familjemedlem som höll ut genom hela festen... Vackraste människan med vackraste rösten vann! Europa vann. God natt.
bluegrass och försvunnet barn!
Abalone dots förgyllde vår kväll! Superskön bluegrass och country i en kyrka nära oss... Det tackar vi ödmjukt och påfyllt för och länkar till ett Youtube-klipp.
http://youtu.be/V0yKQ3hGhGI
hämtat barn!
Tre små barn under tiden hos sin farmor och farfar. Ett utbytt när vi återvände.
lämnat barn
hämtat barn!
odlarlustar!
Trädgårdslandet väntar! Det är lite för litet för den här kvinnans lustar dock. Allt ser ju så förföriskt gott ut när man ska välja fröer. Och i år ville jag så gärna prova att sätta lite potatis också! Men med trekilossäcken skulle jag förstås kunna fylla hela lilla landet med bara potäter. Och då blir det ju inga morötter och ingen lök och inga sockerärtor... Gräva mer eller ransonera? Och var ska smultronen få bo tro?
prick i universum
Efter en mycket lång bloggpaus inledde jag med ett uns och axplock av livets svartare sidor. Hoppas det inte skrämmer. Ord är bara så förlösande friska.
Samtidigt som jag tryckte på publiceraknappen krympte det svarta till en liten prick i universum och jag kunde ägna mig åt trädgårdsland, verandastaket, sparrissoppa, hallonpaj och familj. Fin första maj långt från barrikader men med värme och medmänsklighet i hjärtat. Och goda saker i magen.
ett svartare sjok samlat
vargarna tuggar
tömd till bristningsgränsen
försvarslös hud blottad
överlämnad till vargarnas käftar
tuggar sig mätta på
obarmhärtig smärta
nakna variga sår
tappade strimmor av hopp
skriet når inte ut
vänskap förblöder i tysta kärl
av mörkaste tvivel
lämnad tuggad
hjälpligt ihopskrapad
tillit plåstras med silvertejp?
Röstlös
Tappad röst, tanke, kraft
i pussel utan helhet
vilsegången kärlek
praktiken som överskuggar allt
meningen som tagit en annan väg
snålhetens gissel
osynligheten fålla överskuggar allt med stora utbredda vingar
riktningslöst och viljelöst
storkamp om det lilla
uppgivenhetens bleka röst
glimtar av hopp
TV och telefon som konkurrenslösa ting i tomhetens trädgård
En klubba i huvudet!
krafsa gräva smeka öppna
Hjärtan
Mjukdelar i kras
tyngd
slängd
till och med
hängd
sinne
kropp
liksom sliten
själ
avfyrar
skott
mjukdelar i
kras
