idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Nej inte ett jota! Men vad ska man göra. Intalar mig att röra tyder på ett roligt och aktivt liv och att vi har mycket viktigare ting att prioritera.

Lögnare viskar hon på axeln då...

Ge mig ett fint hem för skrååen (västgötskt uttryck)! Jag står inte uuut!!!

Vad är viktigast i livet?

Enkelt. Min familj, mina barn.
Och att vara sann mot mig själv.

Hur kommer det sig då att jag lägger den mesta energin på arbetet?

Inget svar...

Ska familjen märka att den är viktigast och jag leva efter mina värderingar så funkar det dåligt att vara en urvriden trasa när helgen kommer.

Fylla trasan. Med vad?

Vår kvällsmat idag. Sen middag gör den okej! Intalar jag mig och myser med barnen... Efter att ha skällt på dem för minimal medverkan.

... om dessa gör bäst nytta före eller efter middagen? Eller om de ska spridas ut? En före och en efter? Ibland innehåller livet stora och svåra beslut.

Och nu vill jag inte ta av dem!

Börjar finnas ett visst hopp om vår i luften. Igår blev det en liten utflykt till Örnekulla på Kinnekulle. Trodde på vägen dit att vi kanske skulle få se en eller annan salamander men glömde för ögonblicket att vintern hägrat fram till nu. Mest snö och is över dammens spegel. Men solen värmde ryggen och nosen något i alla fall. Tack till barnens snälla mormor och morfar för all hjälp under dagarna fem när maken fiskat havsöring. Guld värt! Så oerhört skönt att få hem sin älskling igen idag dock. Det är ju så det ska vara och det är vad mitt hjärta behöver, särskilt nu i stressknaset allans tidevarv. Idag har jag dock stämt träff med Lugnochro en stor del av dagen. Trevlig nattning på er!

...har fått ett definitivt avslut på bandysäsongen idag. Medalj, diplom och godispåse! Tänker på vilka eldsjälar det finns i våra föreningar och att de är värda all uppskattning som de får men mest kanske inte får... Det är ju framförallt på dem verksamheten hänger. De som gör att våra barn kan hålla på med sitt idrottsutövande. De ideella krafterna och det ideella livet vill jag upphöja en dag som denna.

Har flytt fältet en liten stund och försöker samla lite kraft från universum innan jag börjar natta barn på löpande band. Energin är uttömd och nedgrävd men jag hoppas att någon ny liten stråle ska finna vägen till min törstande själ.

Tovade kycklingar gillar extra frodigt gräs. Men gillar inte att dess skapare åter har risig mage.

Nej. Den här tillvaron funkar inte. Livet är totalt satt på bänken. Jobba heltid med åtta-till-fem-tider och tre barn fungerar inte för mig. Som Mia Törnblom så tydligt förklarade när vi hade vår utvecklingsdag så har jag hamnat i ett (oväntat) självkänsloläckage. Jag lever inte efter mina värderingar. Delvis, javisst. Jag vill vara den som jobbar mer nu och jag vill att Pelle ska jobba deltid. Det är bara det att jag inte orkar vara den mamma jag vill vara och de värderingarna går inte att kompromissa med. Jag måste orka vara en bra mamma för att gilla mig själv. Inte en som gråter och vrålar och ignorerar och har urdåligt samvete. Då är det dags att förändra. Överväger att gå ner i tid tre till fyra timmar i veckan åtminstone. Och så måste vi dela nattningarna även om vi har världens mammigaste skrutta. Det blir ändå inte bra med en frustrerad mamma som ska uppbåda låtsastålamod. Jaha. Så var det med den balansen...

Det känns ibland som att jag har begåvats med ett antal liv i mitt liv. Gläds över att vara stark på ett skönt sätt och över att ha hyfsat med resurser för vardagens utmaningar. Det är en enormt annorlunda känsla än för tio eller tjugo år sedan. Men för hela själens skull behöver de nio livens känsloliv förenas i ett smidigt kattdjur...

En helg med en del att ta tag i i hemmiljön. Jag gillar vårt lilla gamla hus men det är i ständigt behov av nya lösningar för att vardagen ska funka. Kanske för att vi inte lyckats hitta det mest funktionella från början men också för att barnen växer och behoven ändras. Jag var hos en granne häromkvällen och blev så inspirerad av deras härliga rymliga hem, färgsättning och detaljer. Skulle önska mig ett trollspö nån gång emellanåt. Framförallt till det rätt sunkiga köket. Men nu har vi snart en inredd, fin och funktionell hall! Inte jättestor men jag älskar att utnyttja de utrymmen vi har till max efter våra behov. Trevlig lördag!

Ganska nöjd trots smutsig disk på diskbänken och överfull tvättkorg bland all annan röra. Det är helg och jag är mol allena i vårt vardagsrum. Maken har spenderat aftonen på spa med bästa kompisen, en försenad fyrtioårspresent, och alla barnen sover sedan en stund tillbaka. Lugnt och tyst. Ska försöka behålla ron en stund och bara vara, kanske ignorera disken till imorgon...

Drunknar i trötta känslor från stinkande avgrundshål.

Famnar och låser.
Förpestar och förgör.

Tankar som förtvivlat försökt lösgöra sig lägger sig ner och förtvinar.

Hopplöshet hägrar.
Livsrummet till synes utplånat.

Kastar det pyrande trängande klibbet tillbaka till avgrunden. Eldar med blå låga ner i håligheten.

Vilken rustning ska jag skydda mig med?

Kärlekens är den mjukaste men den är så förtvivlat tunn och skör.

Det är ändå kärleken jag behöver bära och låta fylla hela min kropp.

Om och om igen. Oavsett.