idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Jag har funnit så fina bloggar. De blir som energibringande små skatter en afton som denna. Tänk att ord kan vara så saliggörande. Men så landar tyvärr tankarna där igen, i otillräckligheten. Jag vet att det inte leder någonstans att älta den men sinnet och själen skaver. Rädd att ha sagt saker som ska sätta sig i de små livens inre och skapa känslan av att vara oälskade. För att jag är trött på att tjata - arg röst, sa att jag inte vill sitta intill sonen vid sängen utan istället vid datorn. Hjärtat värker. Min energi är tömd och samvetet tömmer den än mer. Men snart ska jag ta min mentala styrka i drift och tänka på det trygga, fina och mysiga jag ger mina pojkar. Tänka på att även små barn förstår när man förklarar enkelt. Att det finns många dagar att visa sin kärlek på. Det där tända ljuset, teet och livet utan otillräcklighet väntar på mig.