diffus längtan av tonårskaraktär?
Hur sjutton ska man förhålla sig till vår värld av konsumtion? Jag längtar efter mer av återbruk, långvarighet och självförsörjning.
Julen stundar. Klappar i långa banor för de flesta. Våra barn är inga undantag även om de inte får de dyraste gåvorna. Ändå handlar det om presenter för ett antal tusenlappar per barn om vi räknar samman gåvor från släkten. Hur sunt är det egentligen?
Ändå tänker jag att det behöver vara så och att det ju är bra för handeln och för jobben. Kanske bidrar jag för lite om jag handlar på second hand och blocket istället för i butik? Man bör ju gynna de lokala butikerna. Borde nog inte åkt och shoppat i Ullared heller...
Ibland vill jag kasta hela konsumtionssamhället över ända. Vad det nu betyder? Det finns ju inget alternativ och jag har absolut inte kunskap för att leva på något annat sätt. Bara en längtan som växer som hos en trotsig överårig tonåring.
Kommentarer
Trackback
