nerver av stål
Idag har jag varit i Stockholm och överlämnat en väldigt trevlig process. Jag har varit med och skrivit den och känslomässigt stod jag för hela överlämningen. På ytan var min roll mest att sitta bredvid och se trevlig ut och också att sitta en stund på scenen och svara på några frågor. Men egentligen var det jag som låg bakom allt förstår ni. Åtminstone av min nervositet att döma. Ser man till den hade jag definitivt den enda huvudrollen.
Jag kan konstatera efter trettiosex års levande att jag aldrig kommer att kunna få nerver av stål men kanske skulla man kunna tänka sig lite gummiaktigt material istället för tunnaste papperssorten? Jag ska göra detta två gånger under nästa vecka också och risken är stor att jag är en trasa som går att vrida ur mot slutet av veckan. Men med bra avkoppling däremellan löser sig allt! Jag läste en bra avkopplingsmodell i tidningen Kupé. Den kallades 3-3-3 och innebär att man först formulerar för sig själv tre saker man ser i sin omgivning, därefter 3 saker som man hör, därefter 3 saker som man upplever i kroppen. Sedan fortsätter man med 2 av varje sak och slutligen 1 sak av varje. Då är man här och nu. För mig fungerade det väldig väl. Jag somnade.
Imorgon är det Alfreds första förskoleklassdag. Det har jag väl inte nämnt förut? Jag kommer att vara en stolt och glad mamma imorgon. Och förresten så går planeringen av barnkalaset framåt. Hittills fyra barn så jag tror inte ens vi behöver handla - smidigt!
Jag kanske ska tillägga att jag faktiskt tycker att det är superduperkul med överlämning. Nervositet och roligt går på nåt konstigt sätt väldigt väl ihop!
Jag kan konstatera efter trettiosex års levande att jag aldrig kommer att kunna få nerver av stål men kanske skulla man kunna tänka sig lite gummiaktigt material istället för tunnaste papperssorten? Jag ska göra detta två gånger under nästa vecka också och risken är stor att jag är en trasa som går att vrida ur mot slutet av veckan. Men med bra avkoppling däremellan löser sig allt! Jag läste en bra avkopplingsmodell i tidningen Kupé. Den kallades 3-3-3 och innebär att man först formulerar för sig själv tre saker man ser i sin omgivning, därefter 3 saker som man hör, därefter 3 saker som man upplever i kroppen. Sedan fortsätter man med 2 av varje sak och slutligen 1 sak av varje. Då är man här och nu. För mig fungerade det väldig väl. Jag somnade.
Imorgon är det Alfreds första förskoleklassdag. Det har jag väl inte nämnt förut? Jag kommer att vara en stolt och glad mamma imorgon. Och förresten så går planeringen av barnkalaset framåt. Hittills fyra barn så jag tror inte ens vi behöver handla - smidigt!
Jag kanske ska tillägga att jag faktiskt tycker att det är superduperkul med överlämning. Nervositet och roligt går på nåt konstigt sätt väldigt väl ihop!
Kommentarer
Trackback
