för nuft

Jag ska ta mitt sunda förnuft och gå och städa klart lilla toaletten. Sen ska jag höra på att kroppen säger äta kvällsmat eller om den till och med skriker kanske den får matas först. Innan jag somnar ska jag kommunicera lite mer med min man om helgen. Kanske kan vi ta tillfället i akt och gå på en date om det finns en eller annan snäll liten barnvakt på orten vi ska besöka. Först och främst ska jag blogga väldigt kort om att vår kisse är om möjligt än mer dräktig idag och mitt ständiga sällskap framför datorn om aftonen. Hon sover raklång framför mig på skrivbordet, pluttan då! Godnatt denna delvis härliga afton.



filosofera



Jag såg den vackraste av månar ikväll. Och det slog mig att där har flera människor stått med sina platta fötter eller höga fotvalv. Det är underligt så in i norden. Liksom hela vårt universum. Skulle så gärna lyssnat till astronomen på filosoficaféet på biblioteket ikväll. Men istället satt jag fast på tåget med mina egna tankar som sällskap.

Vi har en riktigt tjock dräktig katt här hemma hos oss. Jag tror inte det dröjer särskilt många veckor innan vi är lyckliggjorda med flera små liv!

den lilla idealisten

Tid till reflektion. Om jag får de där lugna stunderna med tid till eftertanke kan jag vara mitt bästa jag.
Tid till reflektion. Om vi i familjen tar tillfällena till fridfull samvaro mår vi fint och kan ge till andra.
Tid till reflektion! Om arbetsplatsen ger tid till eftertanke och analys så växer medarbetarna och organisationen.
Tid till reflektion. Om företag tar ansvar för rättvisa finns det i slutändan så många vinnare .
Tid till reflektion! Om nationer agerar för framtida generationer kanske vi lyckas bevara vår tjusiga planet!
Tid till reflektion! Om var och en av oss drar sitt strå vill jag tro att det kan gå...   


potta

Mammor är smarta. Om deras barn sitter och hoppar i sängen av kissnödighet och toaletten ligger ett helt allrum bort så får man väl tömma papperskorgen och göra den till en potta.

skörhetens pris

kostar livets alla skjortan
vara den där
känslig själ 

betalar med
vansinnigt mentalt hårt ständigt vaksamt arbete
 
vill kasta mig åt 
billigheten

lägga ner fabriken
slå knockout 
 
mata föraktet med 
otillräcklighet
otillhörighet

stuka livet och den förbenade skörheten

men ansvaret och långsiktigheten ska snart få vinna
för jag är ju en moderjord

tvillingen får nöja sig med stunderna i gyttjan
jag tänker
- snart - 
föda det goda

även om det kostar alla jävla skjortor som finns



  

några centimeter längre!

Hemkommen efter två dagar i huvudstaden. Jag är en ganska glad människa faktiskt, till och med rätt nöjd och stolt! Framför allt över mitt, med mina mått mätt, stora mod. Jag är nu en i grunden ganska rädd typ så det är inte så svårt för mig att vara modig... Men jag är så förbaskat glad över att få chansen att utvecklas som jag fått genom mitt uppdrag. Det är underbart att känna sig uppskattad och trodd på. Bara det gör att man växer flera centimeter. Snart passerar jag kanske 1,60! Det jag skriver nu innebär inte att jag utfört något sagolikt eller så men det känns som början på något som jag gärna vill fortsätta att utveckla,  att bli bättre på att hålla informationer eller få chans att arbeta med utbildningar. Och drömmen är att få fortsätta att arbeta med verksamhetsutveckling. Bara det! Att äntligen veta vad man vill så här vid snart trettisju års ålder... 

Prästen eller prästen

Tre i familjen besöker kyrkan i byn. Det är en musikgudstjänst med gospel-tema. Två i vår familj är helt klart yngre än alla andra i kyrkan. Jag har inte förklarat så jättenoga vad som ska hända innan vi kommer dit. Därför får jag en hel del frågor från minstingen. Vad ska hända nu? Hur länge ska vi vara här? Vad gör dom där inne (kören som går ut genom en dörr strax innan klockorna ringer)? Jag svarar viskande för att inte störa de andra i bänkarna. När kören börjar sjunga ska vi följa med i psalmboken för sonen är övertygad om att vi börjar från början i boken - nu är det den här mamma! Jag förklarar viskande att deras sånger inte står med i boken men att vi också ska få sjunga sedan. Så tar sången slut. Vad ska hända nu mamma? Jag svarar att nu ska prästen prata lite. Han får ett förvånat ansiktsuttryck. Heter han P-r-ä-s-t-en? Mannen i bänkraden precis framför kikar lite över axeln och småler mot oss. Jag har väldigt svårt för att hålla inne gapskrattet som bubblar. P-r-ä-s-t-e-n pratar som tur är om något som faktiskt går fram till barnen - vinter, vår, årstider, naturens mirakel... Jippi, vi klarar en hel timme! Men att komma ihåg att man ska ha en slant med till kollekten är för mycket begärt.

guld i mun!

Huset är tyst. Bara datorn som flämtar och tangenterna som knastrar. Jag hör fåglarnas kvitter lite svagt. Jag kan nu instämma i talesättet - morgonstund har guld i mun! Det är en ljuvlig stund innan någon annan i familjen vaknat, bara jag och mina tankar. Och min kropp som njuter av ledig dag utan planer. Fri att forma! Jag försöker utgå bara från vad jag känner för och har lust till. Sedan får väl kompromissaren i en också vakna samtidigt som resten av familjen gör det men just nu är friheten min. Så godmorgon på er allihop (typ 2 läsare!)! För upplysnings skull kan jag informera om att sömnen på soffan varit god i natt trots att TV:n och taklampan var på. Men nu ska jag nog ta av mig - de i och för sig bekväma - manchesterbyxorna och krypa ner under ett varmt täcke en liten stund. Bara tänka - och tanka! - klart först. För detta fyller mig med energi...


svallande modershjärta

Jag är tacksammare än tacksammast för mina underbara barn. (Och just nu också tacksam för att de sover lugnt och fint.) Det är verkligen makalöst att Alfred snart slutar förskoleklass och till hösten börjar i ettan. Och Axel är nästan ikapp storebror på flera områden, rätt jobbigt att vara äldst då... Den högsta lyckan ligger i att de trivs så bra med varandra och pratar med varandra och leker underbart tillsammans. Syskonkärlek i ordets rätta bemärkelse. Det betyder inte att de är några änglar. De retas och knuffas och skvallrar på varandra... Men de står varandra riktigt, riktigt nära och mitt mammahjärta bli så varmt att det flödar över. Jag begriper mycket väl att jag inte är det minsta unik i mina känslor som förälder. Men intensiteten är ändå densamma! Hur många vi än är... Så innerligt glad också över stunderna som jag kan få känna den där helt renodlade glädjen som infunnit sig denna afton. Skulle kunna stämma upp i "Ja vill tacka Livet som har gett mej så mycke.." a la Arja. Trevlig fredagkväll till er alla (typ sju läsare!)! 


väckarklocka

Den här helgens största och viktigaste tankeställare. Min minsting som säger:
-Mamma, jag tycker att du är så mycket arg på mig.
Gulp, ett värkande hjärta stort som hela bröstet. Och jag vet att det är sant. Barnets perpektiv är kanske inte så långt men senaste dagarna och veckan har jag blivit lite mer arg än nödvändigt lite för många gånger.
Förlåt, bättring, en lagom förklaring och många mjuka ord och kramar.

Jag är innerligt glad och tacksam över tankeställaren.  

Gonatt!

hos oss

Den här förkylningsomgången vill inte ge med sig. Alfred var på skolan idag men nu ikväll steg temperaturen och örat gjorde ont och ögonen blev blanka. Pelle får definitivt vara hemma med honom imorgon. Håller tummarna för att han ska klara sig från öroninflammation. Det verkar helt klart som att vi tar ett "sjukår" i år. Jag har redan vabbat massor... Förra året var vi enormt förskonade från sjukdomar och jag hoppas att det vänder med riktig vår!

Sista halvtimmen har jag suttit och gått igenom evenemangkalendrarna i omgivningen. Jag är sugen på att hitta på något tillsammans med maken, musik, kultur eller bara en bio lockar. Känns viktigt med vardagslyx när det är lite motigt. Vi får se vad det kan bli. Filosoficafé på Stadsbiblioteket gissar jag dock att jag får gå själv på, men vem vet?

Imorgon bär det iväg till storstaden igen, bara över dagen. Det ska förberedas inför den stora överlämningen i nästa vecka. Jag försöker förbereda mig mentalt genom att föreställa mig själv där på scenen; känslan, fokuseringen, läsande och till viss del förklarande. Försöker hitta lugnet och tilliten i mig och hoppas att morgondagen ska styrka mig i detta. Jag är mycket glad att vi är flera som delar på uppdraget! 

Annars pågår här i huset utrensning. Jag har gett mig i kast med klädkammaren och kläderna däri! En påse är ivägskänkt till Frälsningsarmens second hand idag. Det kommer att bli fler, plus en kasta-hög och en utklädnings-hög och en laga-hög och en skänka-till-mindre-kusin-hög och kanske någon mer hög som jag just nu inte kan förutse! Ser mycket fram emot när det är färdigt.

Tåget väntar på mig 5.04 imorgon så nu ska jag också ta tag i nattningen på allvar.

påskens fina gubbar

Jag bara måste visa er de finaste påskgubbarna! Idag hängiga men för några dagar sedan så här pass vackra och alerta!

 


välkommen också till...

...  vatten kokaren OBH Nordica och elvispen Tefal. Tefal gör en suveränt god sockerkaka med pepparkakssmak. Det kan hela familjen intyga!




INTE välkommen till öronvärk. Axel hade örsprång på eftermiddagen och Alfred innan läggdags och vaknade nu trots alvedon och nässpray. Stackare.

mera cykel!

Idag har Alfred gått upp ett antal tum, närmare bestämt till 20. Han är så stolt och glad över sin nya cykel! Den har ju till och med tre växlar och Axel har döpt den till växlingscykeln. Detta talade han om för mig med en hemlighetsfullt viskande röst...




Axel har verkligen fått kläm på cyklingen nu - och det på bara ett par dagar! Nu behöver han ingen vilt springande pappa efter sig ens. Han är stoltheten själv. Igår cyklade han runt, runt på innergården hemma hos farmor och farfar!



kattbäbisar?

Vi tror att vår Maja är dräktig. I sådana fall är vi med kattungar i början eller mitten av maj! Och då ryker  förmodligen legoland och andra semesterplaner, antar jag? Och ändå fröjdas jag! Jag har så fina minnen av kattungar från min egen barndom och vill gärna återuppliva dem. Önskar också att barnen ska få vara delaktiga i ett litet mirakel så som detta. Om det nu är som vi misstänker. Lilla Majsan blir stor... ett helt år imorgon och Alfred planerar för en tårta till henne. Vi får väl se vilka läckerheter den kommer att bestå av?!




cykellycka

Tidigare ikväll kom Alfred inrusande:
- Mamma, mamma! Du måste skynda dig! Du måste komma nu! Kom! Fort!
Sedan:
- Axel cyklar nästan helt själv! Skynda dig!
Jag klev genast ur min inbillade misär och rusade ner för trappan. På med gummistövlar, jacka och mössa. En pösande stolt Axel stod utanför dörren och fixade till cykelhjälmen:
- Mamma, du ska få se hur bra jag är!
Och minsann, med en pappa vilt springande bakom sig cyklar nu även minstingen i familjen!


Glad Påsk, Sur Påsk eller bara Påsk

Mitt humör är lika växlande som aprilvädret. Och jag önskar det all världens väg. Jag vill ha tillbaka den här stabila och glada känslan jag gått med under lång, lång tid. Barnsligt förstås, känslor ska ju tas om hand och bearbetas, inte knuffas åt sidan. Men jag har blivit bortskämd med att ha det för mig ovanligt stabilt. När då frustrationer och irritationer och ledsamheter tar över bara VILL jag inte. Vill bara hoppa förbi och fånga det glada med en gång utan att behöva djupdyka. Suck! Jag vet att det inte funkar så för mig så det är väl bara att dyka ner. Och komma upp som en - ja vadå? Det visar sig. Glad påsk i alla fall till er alla även om den som min kryddas med diverse.

sockerkras

Godisgenen är ondskefull. Jag lovar mig själv att avstå. Jag lovar mig själv att bara ta några chokladbitar. Jag vräker i mig alla chokladbitar. Jag skyndar mig att kasta i mig alla olika sorters godisbitar i påsen. Jaha och så var det löftet brutit idag igen. Lika bra att inte lova sig själv något sånt såklart men det är ju bra för mig, min hud, min hälsa och framför allt mitt humör om jag kan avstå. För att inte tala om samvetet. Men det är ju en annan fråga i och för sig. Nog om detta men sockergenen borde skjutas.

Det finns en fortsättning på följetången "prylar som går sönder i vårt hem". Häromdagen pajade pumpen i källaren. Den som pumpar ut vatten i dräneringen när det kommer in  grundvatten. Vilket det regelbundet gör hos oss. Så nu tror jag helt enkelt att universum passar på att ha sönder allt som ändå snart ska gå sönder eftersom vi nyss lånat pengar på banken till vår investering i kommunalt vatten och avlopp. Stor, stor risk att den här lätt uråldriga datorn ger upp om den får höra att det just nu finns lite slantar i hushållet... Den knastrar arbetsljud konstant på ett sätt som jag inte ens kan beskriva och däremellan kyler den ner sig. Borde verkligen ta lite större ansvar för alla foton som bara finns på just den här hårda disken.

Gonatt mittinatten på er!

RSS 2.0