idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

I det ena barnrummet sover en gosse som övertalats och övertygats om att jobba sig igenom sin läsläxa ikväll. I det andra barnrummet ligger en gosse och läser Bamsetidningar i timmar om han får. Än har han inga läxor. Livet är orättvist som tusan.

när en dröm

I vårt skafferi finns en jättestor påse med lösgodis.

Min egen rörmokare fixade den där blandaren eller avstängaren! Och dessutom till en kostnad av nästan noll kronor. Han vill absolut inte erkänna det själv men han är faktiskt jäklig på att fixa och laga saker. Han är liksom vän med hur saker och ting fungerar, förstår dem på nåt sätt. Är väl helt enkelt uppmärksam och har en hjärna som fattar hur de jordiska sakerna hänger ihop. Och jag är som ni nog förstått mer en person av det filosofiska slaget, förstår människor och hur de fungerar men ting kan vara mig lite mer främmande. Sedan kan det väl vara så att närmar jag mig en sak så kan vi visst bli riktigt goda vänner men vi möts på nåt sätt på ett teoretiskt plan först. En omväg till det praktiska. Min man behöver inte ta någon omväg. Och jag tror att en av mina söner är väldigt lik honom. Men åter till blandaren, avstängaren. Han kollade upp vilka delar som behövdes i en väldigt tjock katalog från Rinkaby Rör. Sedan kollade han in blocket och hittade där en privatperson som sålde ett handfat och rätt typ av blandare. Säljaren bodde dessutom några kilometer härifrån. Vi har dessutom haft ett handfat med ett extra hål i några år så handfatet passar oss också ypperligt. Tvåhundra kronor och en lite slitsam kväll för att få loss och dit igenkalkade delar. Nu fungerar det som nytt igen! Jag är mäkta stolt över min man även om han säger att det bara handlar om att våga försöka. Min egen hantverkare.

Vad mycket lättare allt går bara man är en elefant, hare eller struts när barn ska nattas.

Vad kallas den som man stänger av vattenkranen med? Är det blandare? Hur som helst, idag fick jag i sådana fall en blandare i handen. Och på ett högst ofrivilligt och olämpligt sätt. Jag fyllde upp vår fina orangea tillbringare med vatten när Axel och jag skulle luncha våra uppvärmda köttbullar med pasta. Sen är det ju vanligt att stänga av det rinnande vattnet. Lämligtvis med blandaren, om den nu heter så. Den heter nog inte så, kanske avstängare?  Det går fint lite drygt halvvägs. Sen står jag med en blandare/avstängare i handen! Och en tunt strilande stråle vatten som rinner. Det är så att utan en blandare eller avstängare eller vad det nu heter som sitter fast i vattenkranen så är det mycket svårt att stänga av vattnet. Jag vet det nu. Men det går. Med rätt verktyg. Och då är det ju lika svårt att sätta på vattnet. Rent otroligt hur många gånger man vill göra det under en eftermiddag och kväll.

Axel inne på toaletten en kväll, med sin mjukaste småbarns-pratar-röst:

Samma tema som återkommer var gång känns det som. Jag är törstig, har en tvätt att hänga, en stor hög med osorterade papper på bänken i köket, är lite hungrig också... Men så är det också det att jag har tre nattade barn. Inte hundra på att de äldsta somnat trots den sena timmen men det är åtminstone tyst från deras rum. Och då vill jag passa på att göra nåt extra. Nåt roligt! Ja, det är alltså detta...

...ät som en häst och amma glatt ditt fina barn!

Jag kan sitta här en stund fast timmen är sen för att jag fick en och en halv timmes sömn mellan fem och halv sju i eftermiddags. Maken höll ställningarna med alla barnen och matlagningen. Jag hade tänkt ta en promenad med Alma i barnvagnen och två cyklande barn men blev så vansinnigt trött efter det lilla mellanmålet vid fyratiden. Tänkte bara lägga mig fem eller tio minuter men när tårarna började trilla lät jag mig övertalas av maken att faktiskt sova en lite längre stund. Det var inte svårt men hu vilka drömmar...

Godmorgon! Jag ska fatta mig kort för just nu sover min underbara Alma ute på altanen och jag har tänkt göra mig och Axel i ordning under tiden, skita, damsuga och börja rensa i garderoben innan hon vaknar igen. Det kan också bli så att jag kanske bara hinner skita och sedan får hon hänga på armen. Men ambitionen är god som alltid! Dagens händelse är annars att jag och Axel och Alma ska luncha på stan med svärmor. Vi väljer en thairestaurang och det ska bli så gott att äta nåt annat en pannkakor, plättar, pasta eller hamburgare till lunch.

I många dagar har jag tänkt ta tag i bloggandet igen. Men livet kommer liksom emellan. Den så kallade vardagen. Men jag saknar det så jag ska bannemej försöka, även om det bara blir någon rad eller ett litet foto. Idag blir det någon rad om på de raderna står det som jag just i all hast författat. Och så detta: Jag längtar efter att sova mer än tre timmar i sträck även om jag älskar min lilla dotter över allt annat och inte vill att hon ska svälta det minsta lilla. Godnatt!